Kommentar

I Sverige får det såkalte ekstremvenstre økt oppmerksomhet etter flere grove voldsanslag. I vinter ble flere butikker i Södertälje påtent samtidig, demonstrasjonen mot tennismatchen i Malmø utartet til vold og igår falt dommen over tre kvinner som var med på overfallet på Marin Kinnunen og hans samboer 7. juni.

Saken har vist seg å ha forgreninger: Den ene kvinnen ble også funnet i en leilighet full av våpen, og politiet mener man planla flere politiske attentat.

Sverigedemokratene har ikke akkurat hatt goodwill i establishment, den volden som har rammet dem er blitt fortiet. Men nå bryter større aviser og offentlige personer med denne utstøtelsen, og slår alarm: politisk vold er politisk vold, hvis samfunnet skiller på ofrene er man ute på farlige veier.

Svenska Dagbladet har en klar leder som ikke bare advarer mot ekstremvenstre, men også fordømmer politikere som gjør det mulig å idømme milde dommer for politisk vold. Politisk vold er en skjerpende omstendighet. Det er et angrep på demokratiet.

Svenska Dagbladet påpeker også noe annet: at offentligheten behandler venstreekstreme annerledes enn høyreekstreme. De er liksom ikke så farlige. De er mer fornuftige og kontrollerte. Det er tøv, skriver SvD. Venstreekstreme er bedre organisert og mer målbevisste. Det gjør dem enda farligere.

Jan Guillou reflekterade i sin kolumn i söndagens Aftonbladet kring varför så lite uppmärksamhet omgärdat misshandeln som en flock vänsterextremister utförde mot Sverigedemokraternas pressekreterare och hans flickvän.

Guillou ber läsaren att göra ett tankeexperiment och fundera över om samma tystnad skulle rått om det vore Moderaternas pressekreterare det gällde. Troligen skulle det bli betydligt mer rabalder. Hade sedan våldet varit utfört av några högerextremister, hade händelsen varit i mediefokus i veckor.

Det är jämt så att extremvänstern ses som ädlare och mysigare än högerextremister. Men dessa rödskägg är inga ulltussar och velourbrallor. Den extrema vänstern har på senare tid utmärkt sig allt mer och organisationer som Antifascistisk aktion och Revolutionär front drar sig inte för att ta till våld.

Vidare har vi nyligen sett demonstrationer som ständigt urartar och som skrämmer upp vanligt folk, misshandelsfall av politiska motståndare och i förra veckan uppdagades vapengömman i Alvik med vapen en masse .

Igår tillkännagavs domarna mot de kvinnor som deltog i misshandeln av sverigedemokraten Martin Kinnunen och hans flickvän. De fälls för misshandeln mot Kinnunens flickvän.

Södertörns tingsrätt understryker allvaret i det begångna brottet – att det handlade om av flera personer planlagt våld. Misshandeln av Kinnunen kunde inte bindas till någon av de kvinnor som fälls för brotten mot flickvännen.

Således går hans förövare fortfarande fria. Fängelse i knappt två år blev domen för den av kvinnorna som tingsrätten ansågs ha varit mest delaktig i den grova misshandeln.

Uppriktigt sagt är straffet alldeles för lindrigt. Det kan man förvisso knappast klandra domstolen för, utan det får de ansvariga politikerna stå till svars för.

I Sverige borde sådant beteende, inte minst för att det just handlar om ett planlagt attentat – bestraffas hårdare än så. Inte nog med att Kinnunen och dennes flickvän säkert kommer att få men av detta, dåd av denna kaliber gör att människor drar sig för att säga sin åsikt och gå ut. Människor blir helt enkelt rädda.

Kinnunen er for tiden sykemeldt og det er uvisst om han kommer tilbake i jobben som pressetalsmann for SD. Samboeren skal være sterkt preget av hendelsen.

Legitimerer ekstremistene

SvD siterer Jan Guillou som kritiserer etablerte venstresosialister for å gå i tog med ekstremistene. Den samme kritikken kunne rettes mot Kristin Halvorsen. Hun deltok i demonstrasjonen mot Israel i januar, den såkalt moderate, der det ble ropt «død over jødene» på arabisk. Venstresiden har ikke tatt noe oppgjør med de tendensene som kom både verbalt og fysisk til uttrykk i Oslos gater, gjentatte ganger. Det har hatt den samme virkning som i Sverige: Det har spredt frykt, og sinne.

I sin kolumn gav Jan Guillou en rejäl käftsmäll åt den politiskt accepterade vänstern med uppmaningen att ta avstånd från de vänsterextrema och deras våld.

«När exempelvis Lars Ohly går i samma demonstration som en formation svartklädda och maskerade ’autonoma’ (vilket inträffade i Malmö senast) så blir han inte särskilt trovärdig när han efteråt uttrycker sin förvåning över att förbrytarligorna tog till våld. Eftersom det var enbart därför de infunnit sig.»

Inte nog med att de deltar i samma demonstrationer, de politiska målen och den uppskruvade retoriken har den politiskt accepterade vänstern gemensamt med de röda extremistbanden.

Mangel på brannmur mellom den demokratiske venstresiden og den voldelige, finner sitt speilbilde i en tilsvarende mangel på brannmur blant Europas muslimer. Man aksepterer politisk vold hvis den rammer de rette motstandere, feks. Israels forsvarere.

Nå har røster i svensk offentlighet oppdaget hva som holder på skje, og at det i realiteten er et angrep på demokratiet.

Vore det lika tyst om Kinnunen varit moderat?
Extremvänstern | Dags att sopa rent