Poesi

Datumlinjen ligger stilla mellan Samoa och Tonga men Midnattslinjen glider fram över oceanen och öarna och hyddornas tak. De sover där, på andra sidan. Här i Värmland är det mitt på dagen, en solbrinnande försommardag – jag har slängt ifrom mig bagaget. En simtur i himlen, vad luften är blå … Då ser jag plötsligt åsarna på andra sidan sjön: de är kallhugna. Liknar de rakada partierna av hjässan på en patient som ska hjärnopereras. Det har funnits där hela tiden, jag såg det inte förrän nu. Skygglappar och nackspärr … Resan fortsätter. Nu är landskapet fullt av streck och linjer, som på de gamla gravyrerna där människor rörde sig små mellan kullar och berg som liknade myrstackar och byar som också var tusentals streck. Och varje människomyra drog sitt streck til den stora gravyren, det fanns inget riktig centrum men allt levde. En annan sak: figurerna är små men de har alla ett eget ansikte, gravören har unnat dem det, nej de är inga myror. De flesta är enkla människor med kan skriva sitt namn. Proteus däremot åar en modern människa och uttrycker sig flytande i alla stilar, kommer med «raka budskap» eller krusiduller, beroende på hvilket gäng han tilhör just nu. Men han kan inte skriva sitt namn. Han ryggar tilbaka för det som varulven för silverkulan. Det kräver de inte heller, inte bolagshydran, inte Staten … Resan fortsätter. I det här huset bor en man som blev desperat en kväll och sköt skarpt mot den tomma hängmattan som svävade över gräset. Och midnattslinjen närmar sig, den har snart gått halva varvet runt. (Kom inte och påstå att jag vill vrida klockan tillbaka!9 Tröttheten ska strömma in genom hålet som blev efter solen … Aldrig var jag med om att ett visst ögonblicks diamant drog en outplånlig repa tvärs över världsbilden. Nej det var nötningen, den ständiga nötningen som suddade ut det ljusa främmande leendet. Man något håller på att bli synligt igjen, det håller på at nötas fram, börjar likna ett leende, man vet inte vad det kan vara värt. Ouppklarat. Det är någon som huggar tag i min arm varje gång jag försöker skriva.

Tomas Tranströmer Sanningsbarriären.

Les også

-
-
-
-
-
-