Kommentar

Sverige har tatt et oppgjør med unnfallenheten under annen verdenskrig, bare for å erstatte den med en ny. Drapet på den kristne assyreren Fuat Deniz er et sørgelig bevis på dette. Nå er det ikke Nazi-Tyskland, men Tyrkia det står om. Det offisielle Sverige velger å lukke øynene.

Bare få dager før drapet felte länsretten i Södertälje en dom som må sies å være oppsiktsvekkende: Et flertall i kommunestyret hadde i juli bestemt at det skulle reises et monument til minne om de hundretusenvis av kristne som ble drept i det sørøstlige Tyrkia i årene 1914-15. Hva har dette i Sverige å gjøre? Jo, det er et resultat av innvandringen. Med den kommer også mennesker som ønsker å reise minnesmerker som er av stor betydning for dem. Folkemordet på de kristne – assyrere, kaldeere og syrianere – kalles Seyfo. Et slikt minnesmerke kan ikke reises i Tyrkia. Tyrkia har aldri innrømmet at det fant sted.

Med innvandringen kommer også motstandere av slike minnesmerker. Pensjonistpartiet anket saken inn for domstolen, og länsretten valgte å si nei: Et slikt monument er en politisk handling, og bare staten kan mene noe om hva som skjedde i Tyrkia! Det er den samme autoritære, formynderske holdning som det sosialdemokratiske Sverige er blitt beryktet for. Innvandringen har åpenbart gitt den ny berettigelse.

I sitt överklagande till länsrätten hävdar pensionärspartiet att ett minnesmonument över Seyfofolkmordet är en «internationell och kontroversiell fråga» som inte har erkänts från den turkiska regeringens sida.

Länsrätten menar att ett minnesmonument över Seyfofolkmordet kan ses som ett politiskt ställningstagande som «enbart ankommer på den svenska staten att besluta om».

At en länsrett kan vedta å forby et minnesmerke over en anerkjent historisk hendelse, er utrolig. Domstolen stiller seg da på overgriperens side. Som professor i historie og en av de få eksperter i verden på Seyfo-folkemordet David Gaunt sier: Det ville være som å nekte noen å sette opp et monument over Warzawas jøder.

Professor David Gaunt har bedrivit forskning i vad som hände den kristna befolkningen mellan 1915-16 i sydöstra Turkiet. Enligt honom ska det systematiska dödandet ha omfattat uppemot 275.000 civila assyrier, syrianer och kaldéer, vilket är lite mer än halva ursprungsbefolkningen. Han tycker inte att länsrättens beslut är baserat på historisk källforskning.

– Historiker i hela världen är tämligen ense om att kalla det här för ett folkmord. Det går att räkna de som tycker annorlunda på ena handens fingrar. Det är bara turkarna som genom sin regering anser att det inte var så, säger David Gaunt.

Monumentet skulle vært utformet som et kors, med innskriften «armenier, syrianaer, assyrier och kaldéer».

Aggressiv nasjonalisme

Det er naturlig å se historien om minnesmerket i sammenheng med drapet på Fuat Deniz i Örebro for en uke siden. Historien om minnesmerket viser hvordan historien holdes levende i dagens Sverige. David Gaunt har personlig opplevd hvor følsomt temaet er:

– Jag har en diffus hotbild mot mig som då och då trappas upp. Som för ett år sedan då jag blev uthängd i turkisk tv när en eventuellt armenisk massgrav hade hittats i Mardin. Presidenten i Turkiska historiska sällskapet i Ankara, Yusuf Halaçoglu, sade att jag var fel ute i min forskning och att jag till och med var köpt av PKK.

Gaunt føler seg ikke truet for tiden. En tidligere assistent for Deniz bekrefter at truslene også gjaldt Sverige:

Zeki Yalcin, historiker vid Örebro universitet, jobbade ett par år i början av 2000-talet som forskarassistent under David Gaunt. Han har bland annat publicerat en artikel i det känsliga ämnet.

– När jag jobbade med dessa frågor blev vi fotograferade på nära håll på seminarier och konferenser. Människor har skuggat och kartlagt oss, bland annat turkisk säkerhetstjänst, och jag har personligen fått besök av svenska Säpo som bekräftat vad vi anat, säger Zeki Yalcin.

I en slik sammenheng virker det usannsynlig at ikke drapet på Fuat Deniz hadde noe med hans forskning og bakgrunn å gjøre.

Å blottlegge sannheten i et flerkulturelt samfunn kan være farlig. Det er «slutsatsen». Når myndighetene vender ansiktet bort, er de med på å øke faren og truslene. Sverige har ikke råd til å miste mennesker som Fuat Deniz.

Flera kolleger har hotats

Omstritt monument stoppas