Sakset/Fra hofta

skolbrander.jpg

Finnes det under overflaten et potensial for franske tilstander i Sverige? Tallene over skolebranner er forskrekkelige, og minst like ille er den offisielle blindhet for årsaker. Bare siden 2004 har tallet på branner økt med 50 % til 500 branner i året. Halvparten er påtent.

Varannan skolbrand under 2006 var anlagd. Sedan 2004 har antalet skolbränder ökat med nästan 50 procent. Det mesta av denna ökning beror på den lavinartade ökningen av anlagda bränder i skolorna.
Det finns också andra skäl till att det uppstår bränder i skolorna. Dit hör till exempel tekniska fel i utrustning och apparater. Men av drygt 500 skolbränder under 2006 hade hälften anlagts. Det innebär att fem skolor sätts i brand, som sabotage, varje vecka året runt. Kostnaderna för samhälleet är gigantiska. Brottet är mordbrand och straffet högt för den som grips och fälls.
Utvecklingen har gått snabbt och tagit kommuner och polis på sängen. För tio år sedan var antalet bränder under 300 per år. Sex år senare hade siffran stigit till 350 och förra året alltså till över 500 bränder per år. Ökningen beror till största delen på medveten skadegörelse.
Stockholm och Göteborg är värst drabbade, medan Malmö utsatts för jämförelsevis få bränder i skolor och andra offentliga byggnader.

At 500 skoler brenner hvert år i et samfunn i fredstilstand, sier at noe er galt. Men når offisielle representanter skal komme med noe forklaring, snakker de ullent om «huliganer» og bråkmakere.

Svenske medier er allergiske mot å gå inn i det kulturelle og etniske minefeltet. De skyr slike opplysninger som pesten. Reportasjene kryr av detaljer, men akkurat på det avgjørende punkt: hvem begår brannstiftelsene, er det taust.

Det kan virke som om skoleødeleggelse er blitt en sport, der visse miljøer av innvandrerungdom står sterkt. Det er vanskelig å overse at skolebrann nærmest er en politisk-nihilistisk handling: det samfunn som tillater slik destruksjon, kan vente seg mer. Nå er det neppe bare innvandrerungdom som står bak: de utgjør bare ett av flere miljøer som faller utenfor. Men hvorfor de velger å føre «krig» mot samfunnet, kan ha noe med en følelse av aggresjon mot sitt nye land å gjøre. Det virker som om det å erkjenne problemet, er ensbetydende med å erkjenne eget nederlag. Derfor fortsetter myndighetene å snu ryggen til.

Allt fler anlagda bränder drabbar Sveriges skolor

Sakset/Fra hofta

skolbrander.jpg

Finnes det under overflaten et potensial for franske tilstander i Sverige? Tallene over skolebranner er forskrekkelige, og minst like ille er den offisielle blindhet for årsaker. Bare siden 2004 har tallet på branner økt med 50 % til 500 branner i året. Halvparten er påtent.

Varannan skolbrand under 2006 var anlagd. Sedan 2004 har antalet skolbränder ökat med nästan 50 procent. Det mesta av denna ökning beror på den lavinartade ökningen av anlagda bränder i skolorna.
Det finns också andra skäl till att det uppstår bränder i skolorna. Dit hör till exempel tekniska fel i utrustning och apparater. Men av drygt 500 skolbränder under 2006 hade hälften anlagts. Det innebär att fem skolor sätts i brand, som sabotage, varje vecka året runt. Kostnaderna för samhälleet är gigantiska. Brottet är mordbrand och straffet högt för den som grips och fälls.
Utvecklingen har gått snabbt och tagit kommuner och polis på sängen. För tio år sedan var antalet bränder under 300 per år. Sex år senare hade siffran stigit till 350 och förra året alltså till över 500 bränder per år. Ökningen beror till största delen på medveten skadegörelse.
Stockholm och Göteborg är värst drabbade, medan Malmö utsatts för jämförelsevis få bränder i skolor och andra offentliga byggnader.

At 500 skoler brenner hvert år i et samfunn i fredstilstand, sier at noe er galt. Men når offisielle representanter skal komme med noe forklaring, snakker de ullent om «huliganer» og bråkmakere.

Svenske medier er allergiske mot å gå inn i det kulturelle og etniske minefeltet. De skyr slike opplysninger som pesten. Reportasjene kryr av detaljer, men akkurat på det avgjørende punkt: hvem begår brannstiftelsene, er det taust.

Det kan virke som om skoleødeleggelse er blitt en sport, der visse miljøer av innvandrerungdom står sterkt. Det er vanskelig å overse at skolebrann nærmest er en politisk-nihilistisk handling: det samfunn som tillater slik destruksjon, kan vente seg mer. Nå er det neppe bare innvandrerungdom som står bak: de utgjør bare ett av flere miljøer som faller utenfor. Men hvorfor de velger å føre «krig» mot samfunnet, kan ha noe med en følelse av aggresjon mot sitt nye land å gjøre. Det virker som om det å erkjenne problemet, er ensbetydende med å erkjenne eget nederlag. Derfor fortsetter myndighetene å snu ryggen til.

Allt fler anlagda bränder drabbar Sveriges skolor