Kommentar

Leder av imam-rådet i Sverige Hassan Moussa har offentlig tatt avstand fra London-bombene og sagt det er på tide å slutte å si «men…». For dette er han blitt drapstruet, i ett tilfelle så alvorlig at han ville anmelde det. Men politiet nektet å ta imot.

Moussa sier det finnes en liten minoritet i Sverige som hater vestlig frihet og er istand til hva som helst. Han vil gjerne være med og bekjempe dem.

Efter 7 juli insåg jag att det inte längre finns något utrymme för kompromisser och ursäkter, att det inte finns något att förstå – att vi i stället gemensamt måste göra allt för att sätta stopp för dem som sprider hat och död. Jag bestämde mig för att utesluta ordet «men» i mina predikningar. Efter Londonattentaten är «mennens» tid förbi. I alla fall för min del. Jag vill inte höra fler «men» eller andra ursäkter för självmordsbombningar i Europa. Jag vill aldrig mer höra «men offren i Irak då» eller «men tänk på vad USA gjort där och där» eller «men tänk på segregeringen».
I den fredagspredikan jag höll i Stockholms stora moské efter 7/7 fördömde jag dåden i London oreserverat. Jag talade om att vi nu en gång för alla måste göra upp med de krafter som vanhelgar islam genom att lemlästa och mörda fullständigt oskyldiga människor.
Tv-bilderna från London hade gjort mig så förtvivlad att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna medan jag höll fredagsbönen.
Det väckte starka reaktioner. Direkt efteråt blev jag – i min egen moské – hotad av personer som ansåg det klandervärt att jag «grät för engelska barns skull».
Tyvärr finns det en minoritet bland svenska muslimer som hyser extrema åsikter, som sympatiserar med Londonbombarna. Några av dessa personer besöker regelbundet flera islamiska församlingar, däribland Stockholms stora moské där jag är verksam.
De negativa reaktionerna på mitt tal gjorde mig besviken och betryckt.
Att många uttryckte sin tacksamhet för att jag tagit tag i ett problem som blivit allt större för majoriteten av Sveriges muslimer är en tröst, men stillar inte min oro.

Dagen efter min fredagspredikan, på lördagen efter bönen, blev jag uppsökt av en man som hotade mig till livet. Han krävde att jag skulle sluta fördöma den islamistiska terrorn – annars…
Hans hot var av så allvarlig natur att jag och min fru bestämde oss för att göra en polisanmälan.
Men polisen ville inte ta emot vår anmälan. Efter att ha bollats fram och tillbaka mellan olika enheter fick min fru till slut beskedet att det här inte var ett ärende för polisen. Vi uppmanades att ta kontakt med Säpo om vi kände oro. Stockholmspolisen förvägrade oss alltså rätten att göra en anmälan.

Problemet er at svensker flest ikke vet om at disse miljøene eksisterer. Under gitte forhold er de i stand til å utføre terrorhandlinger på svensk jord.

Den senaste tidens utveckling gör mig djupt bekymrad. Jag har en känsla av att många inte förstår hur allvarlig situationen är. Att Sverige kommer att drabbas av ett terrorattentat som det i London är inte särskilt troligt, men heller inte omöjligt. Det svenska samhället måste få upp ögonen för att det finns extrema muslimer i landet, även om de är ett fåtal, som hatar det öppna och toleranta samhället, som inte vill att vi muslimer ska vara en självklar del av västvärlden, Europa och Sverige. Personer som är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina mål.

Svenska islamister hotar att döda mig

Les også

-
-
-
-
-
-
-

Les også