Hvem avgjør egentlig hvem som er svensk? spør Elaf Ali. Selv kom hun til Sverige som flyktning fra Irak som fireåring. Hun snakker selvfølgelig flytende svensk (med dialekt fra Skåne) men sier at «vi med våre utseende og navn gjør at vi aldri blir betraktet som en helt ordentlige svensker».

Vi pratar ofta om utanförskap. Men jag tror att majoriteten av de med utländsk bakgrund i Sverige känner ett mellan­förskap. Man är inte riktigt svensk och inte heller känner man att man helt tillhör det landet ens föräldrar härstammar ifrån. Vem avgör vem som är svensk och är målet att känna sig svensk när man bor i Sverige?

Det er andre svensker som avgjør hvem som er svenske. Det er kun de som vet nøyaktig hva det betyr å være svensk, føle seg svensk og leve et svensk liv.

Jo det gjør det. Arabere mener kanskje at de er svensker, men svensker er ikke arabere.

Elaf Ali er journalist og har skrevet mange innlegg om å ha innvandrerbakgrunn. Hun kjemper imot æreskultur og hijab og tok selv steget ut i det frie Sverige. Hun ville ikke bli gift med en mann fra Irak. En modig kvinne som har brutt ut. Men hun føler at hun faller mellom to stoler.

När jag berättade om min uppväxt inom hederskulturen hyllades jag och kallades svensk. När jag skrev om min uppväxt omringad av främlingsfientliga hette det, i arga mejl, att jag skulle ta av mig offerkoftan och sticka dit jag invandrat från. Man är okej så länge man tycker som dem.

«Som dem». Hun vil være svensk, men er selv stolt araber og betrakter svensker som «dem», når hun ikke selv insisterer på å være svensk. Eller gjerne samtidig. Det blir fort forvirrende å ha ett ben i hver kulturelle leir. Alle vi som har bodd lenge i utlandet kjenner til dette med å kritisere tilstandene der man for øyeblikket befinner seg. For man har hele tiden noe å sammenligne det med.

Etterhvert forstår man at ting ikke er bedre eller verre, bare annerledes. Noe er bedre – og noe er dårligere, men mest er det annerledes. Når man flytter til en annet land som voksen så er det på mange måter enklere. Røttene er allerede sterke og man er trygg på seg selv og hvem man er. Å vokse opp som 2. generasjon krever mye av foreldrene hvis man skal bli godt tilpasset der man er ment å vokse opp. Det er foreldrene som må integrere barna i det nye landet. Og helst bør de assimileres. Hvis man har flyttet fra et muslimsk land så står man ofte ikke fritt til å bestemme over egne barn heller. Presset fra storfamilien i hjemlandet kommer man ikke unna.

Store kulturelle forskjeller gjør dette vanskelig og barna slites mellom verdisett som ikke har noen møtepunkter. Det blir en schizofren tilværelse for mange. Og når man ikke føler at man hører til hverken her eller der så er veien lett til å bli globalist og verdensborger for man befinner seg da iallefall på planeten jorden.

Men som Theresa May sa i sin tale i oktober i fjor:

But if you believe you’re a citizen of the world, you’re a citizen of nowhere. You don’t understand what the very word ‘citizenship’ means.

Elaf Ali er blitt en arabisk jente som er svensk borger. Men det er mest geografi. Uten svenske foreldre er det vanskelig å få inn svensk kulturarv og svenske verdier. Elaf Ali synes hun kan blande kulturene og ta det beste fra begge. En positiv og fin holdning.

Men jag älskar min andra kultur också. Jag älskar maten, musiken, generositeten, respekten för äldre och för familjen. Jag älskar magdans och våra galna bröllop. Jag är stolt över vår Mellanösternkultur även om jag inte gillar allt med den. Och det gör mig inte mindre svensk. Jag har det bästa från två världar och fortsätter att blanda det med nya traditioner.

Men så var det dette med svenskheten igjen. Å bli betraktet som svenske er ikke så lett når man samtidig har et grunnleggende behov for å være stolt av røtter fra Midtøsten. Og jo mer Elaf Ali fokuserer på dette, jo mer distanserer hun seg fra svenskene. Det er sannsynligvis et fåtall av svenskene som først og fremst forbinder jul med stengte butikker:

Jag brukar säga att mina rötter är irakiska men mina blad är svenska. Jag har aldrig firat midsommar, och julen är mysig men jag förknippar den mest med röda dagar då inget är öppet. Jag firar inga irakiska högtider heller, i ärlighetens namn känner jag inte ens till några. Kanske är det därför jag mår som bäst när jag reser. När jag bara är mig själv och inte araben bland svenskarna eller svensken bland araberna.

Elaf Ali vil ikke være araber blant svenskene eller svensken blant arabene. Assimilering er en vanskelig prosess hvor noe er nødt til å gi etter hvis man ikke skal bli helt rotløs. For å høre til så må man velge hva som er viktigst. Og man kan ikke reise bort fra seg selv. Selv om Elaf tror at hun blir fristillt på den måten. For livet går sin gang og hvis Elaf Ali vil stifte familie og ha barn så begynner den indre kulturkampen på nytt. Det er ingen som er kulturløse. Men man må selv gjøre noe. Som Elaf Ali sier:

Förändring kräver inte tid, det kräver initiativ.

Det er mye jeg kan beundre Elaf Ali for. Hennes egen innsats for å ta avstand fra de dårlige sidene ved foreldrenes kultur har ikke vært gratis. Og når man ikke helt hører til hverken her eller der så skaper det også et tomrom og et savn. Men dette er kanskje det beste vi kan forvente av 2. generasjon innvandrerkvinner: At de bryter med æreskultur, hijab og arrangerte ekteskap. Det er mange store hindre å komme seg over:

För varje år växte tabu-listan. Jag fick inte äta ute med kompisar, eftersom ”vi har mat hemma”. Fick inte sova över hos kompisar om de hade bröder eller en pappa. Jag fick inte gå på bio eller på stan. Kom jag hem två minuter senare än den tid det tar att promenera hem från skolan ringde telefonen.

När jag var 15 började det pratas om giftermål. Bilder på mig skickades runt i Irak för att hitta en man. Utan min vetskap eller mitt samtycke. För inom Islam måste tjejen gifta sig med en muslim och helst ska det vara en som familjen valt ut.

Mon tro om Elaf Alis mulige fremtidige barn engang i framtiden vil feire jul og midtsommer?

Det vil avhenge av hvilken kulturelle leir hun velger sin partner fra: Den muslimske eller den svenske.

Expressen

Vi i Document ønsker å legge til rette for en interessant og høvisk debatt om sakene som vi skriver om. Vennligst les våre retningslinjer for debattskikk før du deltar.