For mange år siden fikk vi høre at Osama bin Laden hadde sagt at hvis «menneskene» ser en sterk hest og en svak hest, så velger de den sterke. Disse ordene er blitt mer forståelige. Vi ser den sterke hesten midt i blant oss.

For femten år siden trodde vi den sterke hesten betød de «magnificent 19» bak 9/11. Men det er bare halve historien. Disse moderne iqwan/assasins appellerer til myter i den arabiske forestillingsverden. IS gjør det samme. Nå lager Hollywood en film av spillet Assassins Creed med Michael Fassbinder i hovedrollen. Plottet er hybriden fantasy-genetikk-teknologi, som vi har sett i mange utgaver. Men denne handler om en myteomspunnet muslimsk mordersekt. Den kan ikke annet enn å appellere til de unge menn som ønsker seg helter som kan ta kampen opp.

assasins-creed

Hollywood har ikke villet lage en film om jihad, eller trusselen fra islam og islamisme. Men har ingen problemer med å lage moderne fortellinger som appellerer til jihad-instinktet. Michael Fassbender ser ut som en moderne IS-kriger.

Hollywood leverer de varene de er gode på: Mye sci-fi og apokalypse. Man er seg selvsagt bevisst at man har et globalt publikum og moralske skrupler er et fremmedord. At man glorifiserer mordere som ser ut som heroiske utgaver av IS-krigere, er uttrykk for denne vektløse avpolitisering som fyller Hollywoods drømmer. Sterk i effekt og bevisstløs på budskap.

ANNONSE

Slik Erdogan vil gjenopplive ottomannernes gloriøse fortid, med dominans og vold, gjenoppvekker Hollywood en moderisk shia-sekt.

Historien våkner til liv

Den svenske skribenten Mohamed Omar anmelder i Tidningen Kulturen en engelsk fantasy-roman fra 1948, The Quest of the Sacred Slipper av Sax Rohmer ( et pseudonym för Arthur Ward): En engelsk reisende i Arabia kommer til å stjele en sandal som har tilhørt Profeten. Lite aner han om at han nedkaller en hellig vrede ikke bare over sitt eget hode, men alle som har vært i berøring med sandalen. Forfatteren bruker assassinernes historie som forelegg. Ukjente, mystiske mordere dukker opp i London. Dette var på en tid da salafister og jihadister var ukjente begrep. Men det skulle altså gå bare 30-40 år før Europa visste av egen erfaring hva de sto for.

I Den heliga sandalen framställs assassinerna som islams försvarare, som brinner för att döda alla som kränker Muhammeds ära. (……)

Äventyret börjar på fartyget Mandalay i Port Saids hamn i Egypten. En man har fått sin ena hand avhuggen med en scimitar (kroksabel). Professor Deeping, en berömd upptäcktsresande och orientalist, kommenterar det inträffade med orden: «Jag har sett precis likadana sår på män, som genomgått det gamla muselmanska straffet för stöld.»

Professorn berättar sedan för huvudpersonen, Mr Cavanagh, att han har förföljts ända sedan han lämnat Mecka. Där hade han, förklädd till muslim, stulit profeten Muhammeds sandal! «I orienten har jag länge gällt för att vara en rättrogen. Jag besökte ju Mecka som muselman», förklarar han. Han har också skrivit en bok om assassinerna i Syrien och deras historia. Professor Deeping hinns ikapp av assassinerna och får huvudet avhugget för sitt helgerån. Efter detta hemska dåd får Mr Cavanagh tag i ett brev skrivet av professorn. Där berättar han att assassinerna överlevt sedan medeltiden och att de är ute efter alla som rör vid Muhammeds sandal. Han överlåter sedan sandalen i Cavanaghs vård:

Vekselvirkning

Historien har vært råstoff for fantasi-romaner. Men når virkeligheten kopierer fantasien oppstår merkelige koblinger.

Virkeligheten overgår alt hva Rohmer kunne forestille seg. Man har tidligere sagt at hvis ikke Karl Martell hadde stanset saracenerne ved Poitiers i 732 ville man studert på arabisk i Oxford.

1300 år senere studerer man på arabisk ved Oxford og jihadister og salafister vandrer gatelangs i London.

Bevisstheten om dette sprenger den barneløse, anemiske elitens hoder.  De klarer ikke se parallellen mellom det de produserer i drømmefabrikken og det som skjer utenfor vinduene.

assassins-creed-colours

Bilde: IS sitt varmerke har vært det flashy’e, de har hatt ikke bare øye for, men gode designere. De er gutta som liker å pynte seg for kamera. Slik Fassbender gjør.

Mohamed Omar ser parallellene, han har selv gjort en merkelig reise fra antisemittisk islamist til forsvarer av opplysningstanken:

Rohmers roman gavs ut 1948 i en tid då det framstod som en ren fantasi, ja, ett helt overkligt scenario att Europa någon gång skulle komma att leva i skuggan av Muhammed «scimitar». Men medan jag skriver detta befinner sig flera västerländska författare, konstnärer och intellektuella, på västerländsk mark, i fara. Inte för att de har rört vid Muhammeds reliker, dessa bryr sig inte jihadisterna om, nej, de förstör dem själva när de kommer över dem, utan för att de rört vid Muhammeds ära. Det som var en bisarr fantasi 1948, som visserligen gav rysningar men som man sedan kunde skaka av sig med en axelryckning, är idag verklighet. I det upplysta Europa år 2016 lever européer i skräck inför hotet från människor som följer en lära som kräver att de som hädar mot Muhammed måste dö. «Det var vad Mohammeds sandal hade ställt till: jag gick i ständig skräck för att bli mördad», säger Cavanagh i romanen.

Hvor ble det av europeernes historiske bevissthet?

Om Rohmer skrivit sin deckare idag, om han vågat vill säga, hade han nog använt salafister istället för assassiner som skurkar, och de hade inte mördat för en relik utan för en bild, en karikatyrbild av Muhammed. På hans tid kunde européer säga och skriva vad de ville om Muhammed, vi var trygga i vår del av världen, långt från hämnande kroksablar. Så är inte längre fallet. Den muslimska invandringen under de senaste decennierna har fört med sig hyggliga muslimer, men också farliga fanatiker fulla av hat mot den europeiska kulturen. De finns mitt ibland oss och har redan utfört flera attacker. Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab som attackerade Stockholm uppgav att han ville döda svenskar för att vi tillåtit Lars Vilks att häckla Muhammed.

Hvis man anlegger et historisk perspektiv blir disse linjene synlige. Selvmordsbombere på gaten i Stockholms julehandel. Hvor er det offisielle Sveriges hukommelse? Hvor er vår egen?

Hassan Abdi Dhuhulow var en «vanlig» somalisk gutt fra Larvik. Fra fotball, skole og moskebesøk endte han opp som terrorist for al-Shabaab  på Westgate-senteret i Nairobi. Dermed skrives han ut av historien. Han passer ikke inn. Vi klarer ikke ta det inn og er derfor uforberedt på at det kan skje igjen.

Vesten har viklet seg inn i noe veldig stort og farlig.

Assassins Creed har premiere tre dager før julaften. Vi kommer tilbake med en anmeldelse.

 

 

 

 

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629