Göteborgs-Posten forteller om en syrisk familie som velger å forlate Sverige til fordel for Tyskland etter bare en ukes opphold i vårt naboland i øst, til tross for at faren har søskenbarn både på stedet de kom til og annetsteds i landet.

Begrunnelsen lyder slik:

– Vi vill vara en del av samhället. Jag är rädd för att vi inte kommer kunna vara det här, säger Mulham Kadour.

Men hvordan kan man trekke den konklusjonen etter bare en uke? Kadour frykter tilsynelatende å bli isolert:

– Jag gillar Sverige. Alla jag mött här har varit trevliga. Men jag är rädd för att vi kommer hamna någonstans långt borta, alldeles själva, om vi stannar här, fortsätter han.

ANNONSE

Den lave befolkningstettheten på stedet de kom til, virket foruroligende på Kadour:

Mulham, hans fru Jasmin och deras tre söner, Farid, Zain och lille Jad, 2 år, vistades sina första dagar i Sverige i Hedekas. Tätorten i Munkedals kommun mäter ca 70 hektar och befolkas av knappt 400 människor. Under bilresan dit i förra veckan kunde man se hur Mulhams ansiktsuttryck blev allt mer oroat.

For mange skandinaver og andre nordeuropeere ville fredfyltheten og fraværet av trengsel ha vært tiltrekkende. Virkningen på Kadour er den stikk motsatte:

– Det är mycket skog här, många träd. Var är alla människor? Var är allt liv? sa han då.

– Jag såg knappt några människor alls. Vi satt mellan fyra väggar och väntade. Det kändes inte som att flykten var över. Finns det jobb för mig eller min fru där, en framtid?

– Vad ska jag göra? Jag vill bara bo någonstans där mina barn kan få en framtid. Där det finns andra människor som de kan möta och växa upp med. Jag måste göra vad jag tror är bäst för min familj.

Sverige paradis

Drømmested for nordboere – mareritt for syrere

Skandinavisk landsbygd virket altså som et skremmende sted uten fremtidsutsikter. En første innskytelse er at det man angivelig har rømt fra, burde ha fått et fredelig sted til å fremstå som et fordelaktig alternativ.

Men om man et øyeblikk legger den betraktningen til siden, innser en lett at Kadour var kommet til en annen planet. Det faller naturlig å trekke den konklusjon at arabisk bykultur og svensk bygdekultur er lysår fra hverandre, og at det å prøve å gli inn i lokalmiljøet ville ha fortont seg som et forsøk på å blande olje og vann. Å gjøre noe tilsvarende på stor skala, er et altfor vågalt forsøk på å drive sosial ingeniørkunst.

 

Göteborgs-Posten

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629