Gjesteskribent

sverige.Bildcollage-Göran-Lindberg

Den 27 juli 2009 är en fin sommardag. Just den dagen faller en man från en balkong på Vita liljans väg i Stockholmsförorten Bredäng. Han faller fyra våningar och tolv meter mot sin död. Mannen är klädd i en Ralph Laurenskjorta och seglarskor från Timberland. Han heter Sture Wiholm och är 60 år gammal. Polisens utredning visar att Sture Wiholm var mångmiljonär. Han var grundare av företaget Bindomatic som han nyligen sålt med god förtjänst.

Utredningen av Sture Wiholms mystiska död ska komma att avslöja omständigheter som chockar inte bara poliskåren utan hela Sverige. En av landets mest hyllade ikoner kommer att falla tungt, om än inte lika bokstavligt som Sture Wiholm.

Jussi vill skipa rättvisa

Några dagar före Sture Wiholms död har Karin, 29, berättat för sin pojkvän Jussi, 39, att Sture Wiholm har sålt henne och tillsammans med andra män utsatt henne för grova sexuella övergrepp. Jussi blir förbannad och vill skipa rättvisa. Den 27 juli ringer Karin till Sture Wiholm och berättar att hon har en tjej hemma som är under 18 år som han kan få ha sex med. Wiholm blir entusiastisk och förhör sig om vad flickan ställer upp på:

«Jag kan ju ordna en träff med flera killar och så där. Om det är en bra tjej som ställer upp liksom. Vet du vad hon ställer upp på? Ställer hon upp på att bli fastbunden? Ställer hon upp på kiss och såna saker?»

Sture Wiholm går rakt i fällan

Sture Wiholm går rakt i fällan. När han kommer till lägenheten i Bredäng finns ingen ung flicka där. Där sitter istället Karin, Karins 60-åriga mamma och Jussi. Exakt vad som hände kan polis och tingsrätt aldrig fastställa. Obduktionen visar att Sture Wiholm har misshandlats grovt innan han föll från balkongen. Hans urinblåsa är spräckt och har lossnat från bukväggen, och hans testiklar är krossade.

Jussi uppger att han inte har haft för avsikt att döda Sture Wiholm, bara få honom att inse att han gör bäst i att aldrig mer förgripa sig på Karin eller någon annan ung kvinna.  I hovrätten får Jussi sitt straff sänkt till två års fängelse för grov misshandel och olaga frihetsberövande. Karin och hennes mamma döms villkorligt för olaga frihetsberövande.

Kvinnor är «slavar» som ska plågas och förnedras

Polisens utredning visar att Sture Wiholm har levt ett dubbelliv. Wiholm var inte bara framgångsrik företagare utan dessutom hallick med speciell inriktning på våldsamt gruppsex med unga flickor. Flera män på en flicka var han särskilt förtjust i. I hans efterlämnade mobiltelefonkorrespondens kallas flickor «slavar». De ska plågas och förnedras. På ett USB-minne har han omkring 300 telefonnummer och kontakter.

En av kontakterna är 17-åriga Ulrika, som bara var 14 år när hon träffade Sture Wiholm första gången på ett hotell. Sedan dess har hon vid flera tillfällen haft sex med honom och fem-sex andra medelålders män. Hon har nästan alltid varit tvungen att ha ögonbindel på sig för att inte se vilka männen är.

Han vräker sig över henne med hela sin tyngd

Januari 2009. Sture Wiholm har bett Ulrika komma till en av de lägenheter han disponerar, en liten 1:a på Trollesundsvägen i Bandhagen. Där ska Wiholm själv och ytterligare en man ha sex med henne. Hon blir tillsagd att sätta på sig ett raffset med flygvärdinnetema och den vanliga ögonbindeln.

Mannen är stor och tung. Han kallar henne «hora» och «slampa», är fruktansvärt brutal och vräker sig över henne med hela sin tyngd. Han sätter sig över Ulrikas ansikte och pressar sitt underliv och anus mot hennes näsa och in i hennes mun så att hon nästan kvävs. Bredvid sitter Sture Wiholm och tittar på utan att ingripa. När Ulrika efter omkring 40 minuter äntligen slipper loss rusar hon in på toaletten och hulkar hysteriskt medan hon tvättar av sig sperma, slem och avföring. Sedan tar hon en taxi direkt till en psykolog som hon har kontakt med. Där bryter hon ihop.

Jämställdhet en ny karriärväg inom polisen

Början av 1980-talet. Jämställdhet är ett ord på allas läppar. Ända sedan socialdemokraternas extra partikongress i september 1967 på temat «Ökad jämlikhet» har ordet med journalisternas energiska hjälp bokstavligen hamrats in i det allmänna medvetandet. Men svensk polis släpar efter. Polisyrket är av tradition manligt och styrt av manliga värderingar. En juristutbildad polischef som anställts 1975 ser att här öppnar sig fantastiska möjligheter till en ny karriärväg inom polisen. Det är hans feministiskt engagerade hustru som inspirerar honom.

Magnetisk verkan på kvinnor

1989. Polischefen utses till rektor för Polishögskolan. Hans namn är Göran Lindberg.  Han är alltid klädd i polisuniform när han föreläser om jämställdhet, etik och alla människors lika värde. Genusfrågor, rättvisa och respekt ligger honom särskilt varmt om hjärtat. På kvinnor har han en närmast magnetisk verkan. De lyssnar på honom med lysande ögon, blossande kinder och röda fläckar på halsen. De känner att han ser dem, att han står på deras sida.

«Varje möte måste präglas av respekt»

1997. Göran Lindberg utses till länspolismästare i Uppsala län. Han är feministernas favorit. För kvinnojourerna är han en frälsargestalt. 2002 utses han till Framtidens Man av Uppsala kommun. När han åker landet runt på betald arbetstid och inkasserar dubbla inkomster genom att föreläsa à 30 000 kronor gången brukar han säga:

«Varje möte i livet med en annan människa måste präglas av respekt.»

Senare ska polisen hitta 44 föreläsningsfakturor på sammanlagt mer än 1,1 miljoner bara för perioden 26 januari 2006 till 29 november 2008. Samtidigt har Lindberg haft en hög heltidslön. Stockholms dåvarande länspolismästare Gunno Gunnmo gick till Rikspolisstyrelsens ledning och ifrågasatte Lindbergs agerande. Han fick beskedet att det var en godkänd bisyssla.

Ett av hans favoritord är «värdegrund»

Ingen kan lika engagerat som Göran Lindberg tala om vikten av etik och moral. Han anställer elva etikhandledare och skickar alla anställda på obligatorisk kurs i etik. Han representerar polismakten i Genderforce, ett samarbete för att förbättra Sveriges militära och civila internationella insatser ur ett genusperspektiv, och han framträder i FN och på internationella konferenser.

”I grunden handlar våld om värderingar; om en man ansåg att en kvinna hade samma värde som han själv, skulle han inte slå eller våldta henne.” (Göran Lindberg i en paneldebatt i FN, i Genève, januari 2000.)

Av den icke genuscertifierade delen av poliskåren får han snart öknamnet «Kapten Klänning». Det bär han med stolthet, säger han. Ett av hans favoritord är «värdegrund». Extra hedrande är uppdraget som sakkunnig hos Jämställdhetsombudsmannen. 

Hela Sveriges förkämpe för jämställdhet

1-Göran Lindberg i Dagens Industri 10 feb 2009Sjuttonåriga Ulrika berättar för polisen att mannen som begått det brutala övergreppet mot henne var polischef. Han har varit med i en artikel i Dagens Industri. Pliktskyldigt undersöker polisen saken för att kunna avskriva misstanken. På mittuppslaget i Dagens Industri den 10 februari 2009 hittar de en stor bild på Göran Lindberg, 63. En av deras egna kolleger. Efter 2006 länspolismästare i rikspolischefens stab med olika utredningsuppdrag åt Rikspolisstyrelsen, särskilt i etik.

Upptäckten blir en chock för utredarna. En av poliskårens högsta chefer med närmast ikonstatus, misstänkt för grov våldtäkt. På bilden i Dagens Industri står han med en blå lykta i handen som ska symbolisera jämställdhet. Rubriken lyder: «Han lär företagen bli mer jämställda». 

”Jämställdhet är ett effektivt vapen för att minska våldet i samhället. När kvinnor och män möts på lika villkor visar båda könen upp sina bästa sidor” säger Göran Lindberg i intervjun.

Han brukade kalla sig «Peter»

Vad ingen vet är att det ibland sitter skrämda tonårsflickor på hans hotellrum när han är ute på sina föreläsningsturnéer och talar om respekt och värdegrund. Flickor som han har fraktat med sig i sin tjänstebil, en svart Saab ägd av Rikspolisstyrelsen, för att ha sex med efter föreläsningarna. Ibland bjuder han in andra män att delta. Han ser flickorna som sina slavar som han har rätt att plåga och förnedra så mycket han vill. Han betalar ju.

Han brukade kalla sig «Peter» och säga att han arbetade på ett dataföretag. Ibland kallade han sig Kalle. Vilket faktiskt var sant, eftersom han heter Karl Göran Gustav. På betalteletjänsten Telefiket  sökte han kontakt med kvinnor att ha sex med. Kvinnor ringer gratis till Telefiket, män betalar. Regelrätta sexköp är förbjudna, men det finns kodord och andra sätt att kringgå reglerna. Om en man kallar sig «generös» är det klart vad han menar.

«Ska vi dela på en slyna?«

Jonas TrolleDecember 2009. Efter Ulrikas vittnesmål rullar en polisutredning igång. Den döps till «OperationVärdegrund»och leds av JonasTrolle vid Stockholmspolisens människohandelssektion. Internutredningsenheten och Säpo kopplas in. För att minimera risken för läckor sker arbetet under maximal sekretess.

Det blir snart tydligt för utredarna att Göran Lindberg inte är vilken sexköpare som helst. Han föredrar brutalt och förnedrande sex med mycket unga flickor, helst i grupp med andra män som han säljer flickorna till. Ett SMS kan till exempel låta så här:

«Ska vi dela på en slyna tisd på dan?»

Ett annat: «Är du intresserad av att träffa två härligt kåta, XX och en väldigt ung flicka. Jag ska träffa dem i morgon och vill du hänga på och är kåt och generös så hör av dig.»

Husrannsakan på juldagen

Juldagen 2009. Medan Göran Lindberg sitter i sin villa i Enskede och äter julmiddag med sambo, barn och barnbarn gör utredarna husrannsakan på hans kontor på Polishögskolan. Några veckor tidigare har han överraskande gått i pension. Han har skrivit ett ytterst kortfattat mail till byråchefen Ivar Eriksson:

«Hemställan att erhålla pension.

Hemställes härmed att from 1 december 2009 gå i pension. Mvh Göran Lindberg»

Han får sin ansökan beviljad. Egentligen skulle han ha gått i pension första april 2011. Han har behållit både sitt kontor, nycklar, tjänstetelefon, inloggnings- och passerkort och tjänstelegitimation.

En svart väska och tackbrev från Gudrun Schyman

På anslagstavlan på Göran Lindbergs kontor på Polishögskolan sitter ett personligt brev från Gudrun Schyman där hon tackar honom för hans engagemang för jämställdhet. Där finns också ett brev från rikspolischefen Bengt Svensson med en inbjudan till lunch. På skrivbordet ligger mängder av lappar med kvinnonamn, telefonnummer och e-postadresser, helt öppet.

När utredarna har skuggat Lindberg har de sett honom bära en svart väska till och från sina sexträffar. Väskan står på kontoret på Polishögskolan. Den visar sig innehålla en samling tortyrredskap för sexuellt bruk: handbojor, läderremmar, en disciplinboll  med remmar,Viagratabletter, olika vibratorer, salvor och dagen efter-piller. 

Dessutom en groteskt stor dildo – «så stor att det gör ont bara att se den» skriver Jonas Trolle i den nyutkomna boken «Jakten på Kapten Klänning». När han har dokumenterat innehållet i den svarta väskan med tortyrredskap skriver han:

«Jag känner att det snart är färdigt för mig med alla äckliga sexbrott. Jag börjar få nog. Med ens är det inte spännande, inte kul – bara äckligt, äckligt, äckligt.»

Hans primära behov är att plåga

Göran Lindbergs primära behov är att plåga. I hans hemdator finns cirka 25 000 bilder som vittnar om hans sadistiska preferenser. Kvinnor som är bundna till händer och fötter med kroppen förvriden i de mest fasansfulla ställningar. Kvinnor med stora maskindildos instoppade i både vagina och analöppning medan vatten spolas, som om det vore en bergborr i en gruva. En gråtande kvinna med något som ser ut som köttkrokar i munnen. Människor i olika uniformer som torterar sina offer. I Lindbergs tjänstedator på Polishögskolan hittas information som funnits utlagd på AdultFriendFinder.com, «världens största sociala nätverk för gratis sexkontakter, sexdejting, amatörer och swingers».

Planerar att förgripa sig på 14-åring

Tidigt i utredningen får polisen klart för sig att Göran Lindberg planerar att förgripa sig på en 14-årig skolflicka som han fått kontakt med på Telefiket. Julia bor i en vanlig familj i ett litet samhälle i Dalarna. Telefonavlyssningen får den polis som lyssnar att gråta. «Det här är bara så för jävligt.» Det är outhärdligt att lyssna på Göran Lindberg när han pratar med Julia. Han är vidrig, grym, totalt hänsynslös. Han väser fram sina ord till Julia. Han flåsar. Han beskriver hur han ska ha analsex med henne och få henne att lida. Hur hon ska suga av honom efteråt. Det är uppenbart att han onanerar samtidigt som han pratar.

Samtidigt som Lindberg fortsätter att ringa till Julia söker han efter likasinnade för att tillsammans, i grupp, förgripa sig på henne. Han har kontakt med en man i Avesta och en kvinna i Gävle. De ska binda Julia och ha sex med henne i alla möjliga ställningar och i alla kroppsöppningar.

Den dagen kunde allt ha gått åt helvete

12 januari 2010. Kall vintermorgon, mycket snö. Det är den här dagen allt kunde ha gått åt helvete i spaningen på Göran Lindberg. I stora brottsutredningar går polisen en svår balansgång. Å ena sidan ska de ingripa och förhindra brott. Å andra sidan behöver de ha bevis som håller i rätten. I vissa lägen måste polisen iaktta vad som kallas «interimistisk passivitet» tills bevisen är tillräckliga.

Lindberg kör som en biltjuv i sin gamla skraltiga Nissan King Cab. På bilen sitter en dekal där det står «100 procent cowboy». Han kör mot en liten ort i Örebro län. Där ska han ha sex med två unga tjejer, Frida och Jennifer. Den här gången använder han artistnamnet Kalle. Flickorna blir chockade över att han är så gammal. Han binder och slår Jennifer och tar gång på gång stryptag på Frida. Frida blir alldeles röd i ansiktet, Lindberg är nära att strypa henne. Jennifer blir rädd och hjälper Frida att slita bort hans händer. Om Lindberg hade lyckats strypa Frida hade det skett med sex poliser utanför. Poliser som samlar bevis.

Flickor med skadad självkänsla

En rad unga kvinnor var utsatta för Göran Lindberg. I boken har alla fingerade namn: Ulrika, Karin, Julia, Jennifer, Frida, Klara, Tove, Ida, Olivia, Therese och Bea. Och så alla de namnlösa flickorna. Varför ställer de upp för en sexsadist som Göran Lindberg? Varför går de med på att träffa honom igen trots att han har varit våldsam och förnedrat dem grovt? Jonas Trolle beskriver inte Lindbergs offer närmare, men det är uppenbart att det handlar om djupt trasiga och utsatta flickor och kvinnor som säljer sex för pengar. Flickor med tidigt skadad självkänsla, flickor som aldrig har fått lära sig att sätta gränser. Unga flickor som söker bekräftelse, i vilken form som helst.

Skrämmer med våldsamma härskartekniker

En annan förklaring är Göran Lindbergs våldsamma härskartekniker. Han skrämmer, hotar, håller fast, binder och misshandlar flickorna tills de gör som han vill. «Min vilja är din lag» säger han. «Det är jag som bestämmer vad vi kom överens om.»

Karin, kvinnan i Bredäng, lät övergreppen fortsätta på grund av hot om att bilder skulle läggas ut på Internet. Men mest rädd var hon för Lindbergs makt. Han sa flera gånger att han kunde ”sätta dit” henne. Han kunde använda sin position inom polisen för att förstöra hennes liv. 

Han riktar in sig på de sköraste flickorna

Han riktar särskilt in sig på de allra sköraste flickorna. Som Ida, utsatt för övergrepp som barn, omhändertagen och institutionsplacerad under långa perioder. Hon berättar för polisen att om hon inte svarade när Lindberg ringde eller skickade SMS till henne kunde han dyka upp utanför hennes lägenhetsdörr. Trots att hon flyttade ofta lyckades han alltid hitta henne. Göran Lindberg gjorde Ida gravid. Han använde aldrig kondom, han ville alltid få utlösning inne i flickorna. Istället brukade han ge dem dagen efter-piller. När Ida berättade att hon var gravid gjorde han sig oanträffbar. Hon gjorde abort. Flera av flickorna smittar han med klamydia.

«Och så vet jag var du bor, lilla gumman»

Januari 2007. Therese är 17 år gammal och placerad på ett behandlingshem i Täby på grund av självskadebeteende. Där ägnar hon sig åt prostitution utan att personalen ingriper. Den 30 januari 2007 plockar Göran Lindberg upp henne i sin tjänstebil, en silverfärgad Mercedes Benz E220 CDI, och utsätter henne för våldsamma sexuella övergrepp i ett rum på Såstaholms konferensanläggning i samma kommun. Han säger att hon är hans sexslav, han slår henne, binder fast henne som ett kryss i sängen med läderremmar och våldtar henne upprepade gånger under flera timmar.

«Och så vet jag var du bor, lilla gumman» säger Lindberg.

Therese förs av polis till Södersjukhusets avdelning för våldtagna kvinnor. När Lindberg grips tre år senare matchas hans DNA mot det spermaprov Therese lämnade 2007. Göran Lindberg kunde ha gripits redan då. Om telefonavlyssning hade använts. Om den inte hade kostat så mycket pengar. Om sökning hade gjorts på Lindbergs Mercedes. Men det gjordes inte.

Hans poliskarriär är en katastrof

2003. Göran Lindbergs poliskarriär är en katastrof. Han är en despot som uppträder maktfullkomligt och arrogant mot personalen. Han är sällan på jobbet, brottsbekämpningen blir lidande. Han låter pengarna rulla, hela hans karriär kantas av spräckta budgetar. Omdömena om honom är skoningslösa. Han är en usel chef. «Det är som att prata med en död hund.» Polisstyrelsen i Uppsala, polisfacket och sju kommunalråd i länet kräver hans avgång. Anställda protesterar genom att sätta in en annons om att de söker nya jobb ifall Lindberg inte avgår. Göran Lindberg svarar med att anklaga sina kritiker för att vara kvinnofientliga.

Den socialdemokratiska regeringen kör över alla protester och förordnar en ny treårsperiod för Lindberg. Bakom förordnandet står justitieminister Thomas Bodström och rikspolischefen Sten Heckscher. Regeringens beslut undertecknas av Mona Sahlin. Man flyttar inte på en ikon.

Luften luktar psykisk ohälsa och stark ångest

2006. Göran Lindberg får inte fortsatt förordnande som länspolischef i Uppsala av regeringen. Han är 60 år gammal och har suttit i nio år, en ovanligt lång tid. Han säger senare att han upplevde det som att hans tillvaro förlorade sin mening. Efter sig lämnar han ett underskott på 18 miljoner kronor. Han har inga vänner, hans liv är ett ensamt kaos som han fyller med våldsamt gruppsex. Han har släppt alla spärrar, har ett utpräglat riskbeteende, tappar fullkomligt greppet om sitt liv. Det är som om han ber om att bli avslöjad.

När Jonas Trolle kommer in på Göran Lindbergs kontor för att göra husrannsakan på juldagen 2009 känner han igen det han ser. Han har upplevt samma sak många gånger tidigare. Luften är instängd och unken, det luktar psykisk ohälsa och stark ångest. Här huserar någon som har kört i diket med sig själv.

Göran Lindberg grips i Falun

Måndag 25 januari 2010. Redan klockan 05.30 på morgonen är Göran Lindberg på väg mot Dalarna. Ett uppbåd poliser följer honom hack i häl. Han har förberett sitt möte med 14-åriga Julia länge, han har noga planerat att i grupp förgripa sig på flickan. Väskan med tortyrredskap har han med sig i bilen. Framme i Falun rekognoscerar han på tre hotell och undersöker reservutgångarna. På Kronans apotek på Åsgatan köper han ut Viagratabletter.

Men Julia backar ur. Hon har blivit rädd. Lindberg blir upprörd, han har ju kört ända från Stockholm, 25 mil. Nu försöker han få kontakt med andra flickor i Örebro och Göteborg. På Statoilmacken på Vasagatan tankar han sin Nissan King Cab för att kunna köra vidare när två stadiga poliser kommer upp på var sin sida av honom. Lindberg grips, misstänkt för våldtäkt, grov våldtäkt, misshandel, koppleri, förberedelse till grov våldtäkt mot barn och 28 fall av köp av sexuell tjänst.

sverige.Göran-Lindberg-grips-januari-2010-2-760x510

Gamla arkivbilder visar en lång och reslig man som gjorde sig bra i polisuniform. En stilig karl med vågigt hår. Den person som grips på Statoilmacken i Falun är en åldrande kutryggig gubbe med vitt hår och glasögon på näsan, på väg att förgripa sig på ett barn.

När en galjonsfigur störtar

Den 29 januari 2010. Dagen efter häktningen, går både Aftonbladet och Expressen ut med Lindbergs namn. Justitieminister Beatrice Ask (m) är chockad. Rikspolischef Bengt Svensson är chockad. Leif GW Persson, professor i kriminologi, är chockad. 

Det är en galjonsfigur som störtar. En av de största polisskandalerna någonsin är ett faktum. Det är nu Jonas Trolle får klart för sig att länspolismästare Carin Götblad helst vill förmedla positiva nyheter kring polisen. Och dit hör inte gripandet av Göran Lindberg. Det ses snarast som en katastrof. Carin Götblad gör vad hon kan för att förhindra information till allmänheten och media. Tystnaden är en medveten mediestrategi.

«Möten byggda på samförstånd och respekt»

Med uttryckslöst ansikte sitter han av rättegångarna. Han svarar artigt på frågorna, som om de gällde någon annan. Först i tingsrätten. Sedan i hovrätten. Även när avlyssnade telefonsamtal spelas upp, samtal där han är fruktansvärt grov mot de kvinnor han talar med, verkar han helt oberörd. Han medger att han har köpt sex men nekar till våldtäkt, misshandel och koppleri. Enligt hans uppfattning har det varit fina möten som byggt på samförstånd och respekt, mellan en erfaren äldre man och unga flickor som var nyfikna på något nytt och spännande.

Bara en gång visar han en antydan till känslomässig reaktion. Det är när han får klart för sig att Tove, en kvinna som han träffade mellan 50 och 100 gånger, har haft sex med honom enbart för pengar. Då blir Göran Lindberg ledsen, det syns på hans kroppsspråk. Han trodde ju att de hade en relation.

Döms till sex års fängelse

Ingen av parterna yrkar på en rättspsykiatrisk undersökning, så det görs ingen. Det är märkligt när det gäller en så uppenbart djupt psykiskt störd person som Göran Lindberg. Å andra sidan kunde rättspsykiatrisk vård som påföljd ha blivit både kort och godtycklig.

30 juli 2010. Lindberg döms av Södertörns tingsrätt till 6,5 års fängelse för grov våldtäkt, två fall av våldtäkt, misshandel, tre fall av koppleri, 28 fall av köp av sexuell tjänst, ett fall av försök till köp av sexuell tjänst, ett fall av medhjälp till köp av sexuell tjänst och ett fall av medhjälp till försök till köp av sexuell tjänst.

24 november 2010. Lindberg döms av hovrätten till 6 års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri och 28 sexköp.

Släppt trots hög återfallsrisk

25 januari 2014. Göran Lindberg friges. Therese, flickan som han band fast och våldtog på Såstaholms konferensanläggning i Täby, vädjar på SVT Debatt: «Släpp inte ut polischefen som våldtog mig.» Hon vädjar förgäves. Han har suttit två tredjedelar av sitt fängelsestraff, fyra år. Enligt svensk rättspraxis friges han villkorligt.

Fängelsestraffet har han avtjänat i extrem avskildhet. Risken för att utsättas för våld från medfångar har bedömts som mycket hög. Han har inte velat medverka till behandling, anses av kriminalvården inte ha visat god anpassning under fängelsetiden och har samma inställning till sina brott som tidigare – totalt förnekande.

I psykologutlåtande har han bedömts uppfylla kriterierna för både narcissistisk personlighetsstörning och sexuell sadism. På grund av klart förhöjd risk för återfall i sexuellt våld har han nekats obevakade permissioner. Men risk för återfall påverkar inte frigivningsdatumet. Göran Lindberg går fritt omkring i samhället med sin förhöjda återfallsrisk. Han fyllde nyligen 68 år.

Den vidrigaste bok jag har läst

«Jakten på Kapten Klänning» är den vidrigaste bok jag har läst. Jonas Trolle skriver om hur det känns att få inblick i Göran Lindbergs förvridna känsloliv. Han har velat berätta, både för att bearbeta och för att poliser sällan själva beskriver sitt arbete. Han skriver om äcklet och ledan. Om kvinnor som berättar hur de legat på ett bord med en massa julmat lagd på sina nakna kroppar och sedan haft sex med tre män i taget. En i varje kroppsöppning.

«Åren med arbete mot människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster har närmast förstört mitt sexliv. Jag står knappt ut med att ha sex längre» skriver han.

När jag läser boken tänker jag på propagandans roll i ett samhällsklimat som löper amok. Hur politisk korrekthet och ord som «värdegrund» kan grumla blicken, vilseleda och bedra. Ju oftare och mer högljutt de trummas in som mantran, desto mer går att dölja bakom dem. Rubriken på Göran Lindbergs föreläsningar var alltid «Vem i hela världen kan man lita på?». Frågan tål att ställas. Lindberg är extrem. Men han är ingalunda unik. Perversioner och makthunger kan se ut på många olika sätt. Vi behöver bara se oss omkring.

«Kvinnofientliga» och «främlingsfientliga»

När de anställda på Uppsalapolisen protesterade mot att Göran Lindberg misskötte sitt jobb svarade han med att anklaga dem för att vara «kvinnofientliga». Känns argumentet igen? På 1960- och 70-talen var det klasskamp. Sedan kom vågen av jämställdhet och feminism som sexsadisten Göran Lindberg surfade högt på. Varje tid har sin propaganda, sina heliga mantran. Vad går förblindningsstrategierna ut på i dag? Vad döljer sig bakom de skenbart fläckfria propagandaorden «mångfald», «antirasism» och «värdegrund»?

Vi som i dag protesterar mot en vettlös invandringspolitik och får skavsår i öronen av flosklerna om «värdegrund» och «alla människors lika värde» bemöts med… – just det. Att vi är «främlingsfientliga». Variationen hos den meningsbärande eliten imponerar inte.

När utredningen av Göran Lindberg är klar är Jonas Trolle helt färdig med sexualbrott och vill inte fortsätta. Perversionerna kom för nära och höll på att förstöra hans eget liv. Han byter jobb.

Litteratur:

Jonas Trolle: Jakten på Kapten Klänning. 2014.

Intervju med Jonas Trolle i tv4: 

Lena Nitz, ordförande Polisförbundet: «Mångfald gör vårt land starkare.» 

Av Julia Caesar