Sakset/Fra hofta

Med anledning av dagens datum utger Elisabeth Grates bokförlag en läcker liten bok. Det är Vénus Khoury-Ghatas novell Hafia, i översättning av Maria Björkman.

Tanken präglar den lilla boken: en deflorerad flicka är som en sprucken kruka som inte längre håller tätt. Bara att kasta bort.

Det är också det mycket konkreta hot som hänger över Hafia, sedan hon våldtagits av tre män.

Miljön är en libanesisk fattigby, mycket nära gränsen till Israel.

Författarinnan får ta hand om den unga, utmärglade flickan som bara äter torrt bröd och oliver. Klädd i en dyster klänning och slöja blir hon som en lekkamrat till Khoury-Ghatas betydligt yngre barn. Författarinnan vill skänka henne en vacker röd klänning. Det blir Hafias undergång.

Boken är så liten att den säkert får plats i en rejäl plånbok, ungefär 30 sidor innehåller den, och ingår i den nya serien Rondo. Att man kan drabbas så hårt av en liten novell är i sig märkvärdigt. Jag ser den där flickan framför mig, vet att hon fött en liten pojke och att såväl mamman som bröderna strött sina domar över henne. Men det märkligaste av allt är att hon frivilligt följer med hem, när en av hennes unga bröder kommer för att hämta henne. I luften hänger fortfarande tanken att hon, liksom den spruckna krukan, ska komma att kastas bort.

Vénus Khoury-Ghata har skrivit förr om den ytterst groteska kultur där flickan och kvinnan alltid är en andra klassens medborgare. De misshandlas, våldtas, stenas och mördas. Allt i en högre menings namn. En kort novell får mig åter att tänka på hur orimliga dessa samhällsordningar är. Rangordningen tycks vara pojke-man-imam-Allah, och kvinnan syns inte ens till i den. Hon måste underordna sig sharia-lagen och är därmed rättslös. Till och med hennes yngre bröder härskar över henne, i sharias och Allahs namn

Thomas Nydahl
forfatter og skribent
bosatt i Kristianstad.
driver egen blogg der denne teksten opprinnelig sto

Les også

-
-
-
-
-
-
-

Les også