Hans Rustad Vid varje besök på en begravningsplats slår mig tanken: vi går där i stillheten därför att det är lika självklart att de döda är döda, som det är för oss levande att vara vid liv. När jag besöker mitt barnbarn Alfons grav tänker jag på det, samtidigt som det finns en röst som viskar i […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Arkiverte artikler er forbeholdt abonnenter.
