Sakset/Fra hofta

Etter Taimour Abdulwahab Al-Abdalys mislykkede terroraksjon skrev leder for Den svenske komiteen for kunnskap om profeten Muhammed og forsvar for islamske helligdommer, Sheikh Hassan Moussa, 12. desember at Sveriges sikkerhet og stabilitet er en religiøs og sosial plikt. Likeledes er det en religiøs plikt å ta avstand fra terror.

14. desember heter det imidlertid at mislykket integrasjon, økte spenninger på grunn av Sverigedemokratene og hatpredikanter gir grobunn for ekstremisme og vold i Sverige, og at sannhetens øyeblikk er kommet: – Erkjenn imamenes status och banebrytende rolle for å bevare Sveriges sikkerhet og stabilitet, skriver Moussa, og lister opp en rekke årsaker han mener har ført til dagens situasjon:

– Det politiska misslyckandet kring integrationen har lett till en verklig segregation i de flesta städer, framförallt Stockholm, Malmö och Göteborg, och som förvärras för varje dag som går. Allt detta ledde till att ett främlingsfientligt parti med sin tydliga politiska agenda har kommit in i riksdagen och i dagsläget har rollen som vågmästare och bidrar ännu mer till den framväxande invandrarfientlighet och islamofobiska aktiviteter och kan säkert ha mycket ansvar i den allvarliga situation som vi nu hamnat i.

– Att den gyllene breda medelvägens fora inte har varit tillräckligt närvarande hos vissa ungdomar som istället med hjälp av internet och böcker influerats av extrema åsikter som manar till våldsamheter och stämplar alla som inte tycker som de som avfällingar, framförallt de ledare som är för dialog och samexistens.

– Att vissa kulturaktörer med stöd i en del av grundlagen systematiskt gjort våld på religiösa symboler hos muslimer och andra trossamfund, trots att detta uttryckligen förbjuds i andra delar av lagen, och med det försöker man avsiktligt eller oavsiktligt så osämja hos svenska folket.

– Att det sällan finns verkliga projekt och aktiviteter riktade till ungdomar i riskgrupper, från statliga instanser, kommuner och muslimska organisationer, föreningar och etniska grupperingar på lokalnivå.

– Att en del föräldrar inte tar sitt ansvar gentemot sina barn pga. att de ej kan axla detta ansvar eller inte har förutsättningar att göra det. De är nämligen själva ofta utsatta för utanförskap och arbetslöshet.

– Att utanförskap, marginalisering och diskriminering i arbete även hos statliga myndigheter har lett till en känsla av orättvisa hos en stor del av den svenska minoriteten.

Selvmordsaksjonen byr på muligheter til å overvinne bitterheten i hva som har hendt, fortsetter Moussa – som for øvrig viser til sin stilling og understreker at han er politisk og foreningsmessig ubundet når han anbefaler følgende løsningsforslag:

1: att fördöma all form av terrorism; rasistisk eller religiös. Ett tydligt fördömande utan uttrycket; men.

2: att arbeta för att skapa en plattform för att motverka all form av hat, rasism och terrorism bestående av samhällets alla beståndsdelar oavsett religiös eller kulturell tillhörighet.

3: betona vikten av respekt, tolerans, samexistens och dialog i våra medier och i den religiösa diskursen, i synnerhet i synagogor, kyrkor och moskéer.

4: granskning och revidering av våra pedagogiska utbildningsprogram; sociala och religiösa, utan diskriminering eller selektivitet.

5: Fokusera på vikten av familjen och familjens värderingar och stärk föräldrarnas roll i styrning och tillsyn av sina barn inom lagens ramar.

6: Öppna utrymmen för dialog och kommunikation i våra medier för sansade röster för att förmedla budskap om gott medborgarskap, samexistens och toleransen och förkasta våld och terrorism i dess breda mening.

7: Revidering av landets integrationspolitik och opartiskt granska och värdera de tidigare erfarenheterna med hjälp av alla partner som kan bidra med ett plus utan exkludering eller marginalisering.

8: Omarbetning och genomförande av projektet Imamutbildningen; utan att blanda in varken muslimska riksorganisationer med sina interna konflikter som omöjliggjorde genomförande av projektet tidigare eller regeringens försök till att genomsyra den med sin ideologiska övertygelse.

9: erkännandet av Imamens status och banbrytande roll för att ur ett religiöst perspektiv bevara landets säkerhet och stabilitet och den positiva integrationen, och motverka all form av diskriminering, hat och terrorism.

10: Jobba för en nolltolerans mot Islamofobi, antisemitism och invandrarfientlighet.

11: Bekräfta och verkligen efterleva den faktiska principen som rådet i samhället om att vi lever i ett mångkulturellt, mångreligiöst och mångetniskt Sverige.

Til tross for at punkt 9. later til å være skrevet med suveren forbigåelse av det faktum at de fleste islamske terrorister som har operert i eller fra Europa – mislykkede såvel som de mer heldige – i stor grad har frekventert europeiske moskèer og ditto imamer før, under og etter at de ble nettopp det, så er det sannsynligvis Sheikh Hassan Moussas hovedanliggende. Det viser seg nemlig overraskende nok at han selv er en imam.

Men heldigvis er han i følge seg selv både politisk og foreningsmessig ubundet, og som sådan fullstendig objektiv når han nå i kjølvannet av en mislykket terroraksjon foreslår større anerkjennelse og status for muslimske imamer. Til hele det svenske samfunnets beste, naturligvis.

Lignende opportunisme i kjølvannet av terroraksjoner er for øvrig beskrevet i Radikalt nok for meg I og Radikalt nok for meg II