Kommentar

Sverige befinner seg i en meget spesiell situasjon. Mediene antyder nå at en eventuell ny lasermann kan være trigget av dagens klima. Men hvem har skapt det klimaet? Er det Reinfeldt, Sahlin og mediene, eller er det Sverigedemokratene?

Gellert Tamas har skrevet en bok om lasermannen. Han ser klare paralleller til dagens situasjon og mener det er rasismen og det fremmedfiendtlige, dvs Sverigedemokratene som ansporer. Men hvordan kan han være så sikker på det? Lasermannen, John Ausonius, som har diagnosen dyssosial personlighetsforstyrrelse, var selv innvandrer og hatet innvandrere. Kan man legge skylden på Ny Demokrati for det?

Man opererer med en 1:1 modell for kompliserte sosiale hendelser som ikke forklarer, men selv blir en del av problemkomplekset.

Ausonius het oprinnelig noe annet.

Wolfgang Zaugg föddes på Lidingö, men växte upp i Vällingby, Stockholm. Hans föräldrar var båda invandrare, hans mor tyska och hans far schweizare, och själv blev Zaugg svensk medborgare först 1979. Som barn mobbades han i skolan på grund av sitt svarta hår och mörka utseende. I skolan var Zaugg duktig och debatterade ofta i klassen. Som vuxen ändrade han sitt namn först till John Stannerman, och senare till John Ausonius.

De fleste ville være varsomme med å hoppe fra individualpyskologi til samfunnsklima, for ikke å si partipolitikk, men ideologene i dagens Sverige har få eller ingen slike betenkeligheter.

Gellert Tamas påpekar flera gånger att han inte kan uttala sig om gärningsmannens eller -männens profil och exakta motiv. Däremot ser han flera likheter i omständigheterna som var kring tiden för John ”Lasermannen” Ausonius attentat och det som händer nu i Malmö. Vid tiden för Ausonius dåd tog sig Ny Demokrati in i riksdagen och nyligen lyckades Sverigedemokraterna med samma sak. Båda partierna har profilerat sig i frågan om minskad invandring och gjort sig kända för rasistiska undertoner.

– John Ausonius har varit väldigt tydlig i de intervjuer jag gjort med honom att blev inspirerad av debatten om invandrare som fördes i början av 1990-talet. Han kände ett moraliskt stöd, att folk stod bakom honom. Men han kände också ett politiskt stöd, från Ny Demokrati framför allt, men även andra främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna, säger Gellert Tamas till DN.se.

Han konstaterar att det krävs någon form av personlighetsstörning för att ta steget från att sympatisera med politisk ideologi till att begå våldsbrott. Samtidigt understryker han att samhällsklimatet spelar en roll. Det är också något som man tar hänsyn till när man tecknar en gärningsmannaprofil. Och dagens samhällsklimat bär, enligt Gellert Tamas, likheter med Sverige för tjugo år sedan.

– Det är svårt att forska om orsakssambanden, men den forskning som finns tyder på att det finns en koppling mellan samhällsklimat och rasistiskt färgat våld. I det polisiära arbetet gör man också en omvärldsanalys för att utreda brott. Man tittar på debatten och om det är något som kan trigga igång eventuella gärningsmän, säger Gellert Tamas.

– Det senaste året har vi haft en integrationdebatt som bitvis har påmint om den som fördes i början av 1990-talet. Men den har inte handlat om hur invandrare ska få jobb utan snarare om hur Sverigedemokraterna ska bemötas. Den stundtals upphetsade stämningen som varit liknar den som rådde då. Och det är väl självklart att sverigedemokratiska utspel som att invandrare står för våldtäkterna skapar sådana obehagliga stämningar.

En skillnad som Gellert Tamas ser mellan dagens klimat och början av 1990-talet är de politiska reaktionerna. Då, säger han, gick det snabbt för de etablerade partierna att anamma eller anpassa sig till Ny Demokratis språkbruk. Dåvarande folkpartistiska invandrarministern talade till exempel om att det låg i kosovoalbaners natur att stjäla cyklar och tvätt, och socialdemokraternas flyktingpolitiske talesman sade att vi måste stoppa de ekonomiska flyktingarna fast vi aldrig haft några sådana.

– Nu är reaktionerna tuffare, avståndstagandet är större och manifesteras med större demonstrationer och kraftigare politiska uttalanden. Såväl Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som Mona Sahlin och övrig opposition har varit tydliga med att exempelvis ”inte ta i Sverigedemokraterna med tång”. Jag tror att man har lärt sig från tiden med Ny Demokrati, men också genom att titta på Danmark, säger Gellert Tamas.

Man skulle kunne bruke uttrykket «skrudd» om samfunnsklimaet i Sverige, og det skyldes mer mediene og politikerne enn Sverigedemokratene. Man kan bli ganske skrudd av å høre på svenskene messe om politisk korrekthet. Det er en tro på ordenes kraft som får virkeligheten til å elevere. Hvor lenge kan man holde det gående? Og hver gang noe drastisk skjer, stiller man spørsmålet om rasisme og ekstremisme. Man er helt uten evne til selvkritikk.

Gellert Tamas: ”Dagens samhälle liknar Lasermannens”

John Ausonius