Kommentar

Eliten i Sverige – politikere og medier – har gått sammen om å legge lokk på innvandringsdebatten. De har lukket ørene for folks protester og uro. Det har ikke Sverigedemokratene. De har forstått potensialet. Derfor seiler de inn i Riksdagen. Det er partienes og medienes ansvar.

Det skriver den kjente kommentator og blogger Merit Wager i en artikkel på Newsmill. Wager kan fortelle at frustrasjonen blant folk er så stor at også svensker som er gift med utenomeuropeere, og fjernkulturelle selv sier de vil stemme SD.

Det är till största delen medierna och partipolitiker som bär skuld för att SD med allra största sannolikhet kommer att vara med och styra Sverige i fyra år framöver. De maktblinda «gammelpartierna» har inte haft örat mot marken utan huvudena ovanför molnen eller djupt nere i sanden och har vägrat se och höra vad som pågått bland dem, vilkas vilja de är satta att omsätta i praktiken: folket. Och när det gäller media så har deras oförmåga (eller ovilja?) att rapportera korrekt och allsidigt om asylinvandringen bidragit till att för alltid förändra den svenska samhällsbilden, så på dem vilar också en betydande skuld.

Genom den tysta, kanske outtalade men ändå existerande, överenskommelsen som verkar råda mellan de nuvarande riksdagspartierna och medierna, har folkets missnöje, irritation, frågor och oro ignorerats. Man kan undra om partiföreträdare och journalister någonsin läser de kommentarer som «verklighetens folk» skriver i kommentarsfälten på nätet varje gång en artikel om asylhanteringen publiceras? Troligen inte, för om de hade tagit del av folkets åsikter och insikter så hade de varit tvungna att reagera.

Det går nämligen inte att avfärda alla dem som luftar sin oro och sin ilska som «rasister» eller «främlingsfientliga». Ändå är det just det som skett, och därmed har folks legitima oro men också ilska stegrats så till den grad att de i desperation i större omfattning än vad politiker och media tror (och i hemlighet, eftersom det politiskt korrekta Sverige inte accepterar det) bestämt sig för att rösta på SD.

Frykten er så stor i Sverige at folk ikke tør å fortelle sine omgivelser, ikke en gang sin nærmeste familie, at de tenker stemme SD.

Det finns människor som tidigare röstat på S eller på något av Allianspartierna som sagt att de inte ens för sin närmaste familj har berättat att de kommer att rösta på SD. Att de egentligen inte alls vill rösta på SD, men eftersom inget annat parti tar deras oro på allvar och det har blivit så lågt i tak i Sverige att man inte offentligt eller ens i relativt slutna sällskap kan lufta sina tankar om den stora invandringen från främmande kulturer, så måste de helt enkelt missnöjesrösta, alltså rösta mot något istället för att rösta för.

Jag har fått otaliga mejl från människor som själva är gifta med utomeuropiska invandrare och som säger att de båda ska rösta på SD för att «de andra partierna är för fega och mesiga och inte ger allsidig information». De tycker inte att man ska «dalta» med människor som kommer hit och får en fantastisk chans till ett nytt liv, utan man ska ställa krav och behandla alla lika, svenskar som f.d. asylsökande och andra invandrare.

De utländska makarna – och andra invandrare som säger sig vilja rösta på SD – säger alla att de upplever det som arrogant och nedlåtande att svenskarna inte ställer samma krav på dem som på «riktiga svenskar». Och att det är fel att det inte ställs hårdare krav på anpassning till samhället och att lära sig språket så fort som möjligt. Det är också på sin plats att påpeka att jag inte hört någon säga annat än att Sverige, givetvis, ska ta emot asylsökande med faktiska, legitima, lagliga, sanningsenliga skäl att få asyl eller skydd.

Wager skriver at det er det rene vanvidd at man ikke kan diskutere kulturforskjeller uten å få slengt rasistkortet i ansiktet. Hun har selv arbeidet med asylanter i ti år. De er mennesker som alle andre, men de rømmer fra forhold hvor vold og korrupsjon hersker. Selvsagt er de preget av det.

Vad jag försöker förmedla är att kulturen och religionen faktiskt är annorlunda, ofta tuffare och våldsammare. Många asylsökande har ju flytt från länder och områden just för att våld och grymhet varit vardagsmat. Att tro att de bara kan ta av sig hela sitt gamla liv med allt vad det innebär som om det vore en gammal rock och ta på sig en nya, svenska kläder är oerhört naivt. Det måste man kunna prata öppet om utan att rasistkortet dras fram och åsikts- och yttrandefriheten stryps.

Både Alliansen og de rødgrønne er enige om å boikotte Sverigedemokratene i Riksdagen. De skal ikke ha noen innflytelse. Men dette er brudd på demokratiets lover, skriver Wager. Da respekterer ikke partiene folkets mening.

Det är diktatoriskt och mot alla demokratiska principer att inte respektera folkets vilja. Om SD röstas in i riksdagen av röstberättigade svenska medborgare så kan ju inte de andra sitta och sura i sina sandlådor. Istället måste de ta ansvar för den verklighet som de ingår i och som de själva bidragit till att skapa.

En slik boikottlinje vil demonstrere at konflikten er kommet inn i Riksdagen, men partiene vil fremdeles ikke se hva det handler om. Det vil bare øke mistilliten frem til neste valg.

Sverigedemokraternas framgång beror på arroganta politiker och medier

Les også

-
-
-