Hans Rustad Jag hade aldrig förr skådat den sanna bilden av jorden. Jorden förhåller sig som en kvinna med ett barn i famnen (med sina varelser i den breda famnen). Jag börjar känna den moderliga sidan av tingen. Berget som betraktar mig är också mor, och om kvällarna leker dimman som ett barn kring hennes skuldror och […]
Logg inn for å lese videre (abonnenter).
Støtt uavhengige nyheter!
Bli abonnentPluss-artikler blir åpnet 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
