Poesi

Judiska ras, du smärtans kött och blod,
judiska ras, du bitterhetens flöde:
förmält med hela jordens blev ditt öde,
din skog av klagan växte och bestod!

De lät dig aldrig sköta dina sår,
aldrig i skuggan vila och med handen
lösgöra mjukt de blodiga förbanden,
som lyser mera rött än rosensnår.

En vaggsång är din klagolåt i dag
för världen som har lekt med dina tårar.
De fåror jag med sådan kärlek spårar,
är skurna som med såg i dina drag.

Darrande vaggar kvinnorna sin skatt,
darrande bärgar männen sina skördar.
I drömmen kommer maran och dig mördar –
«Förbarmande!» är ordet ur din natt.

Judiska ras, och ändå har du makt
och honungsstämma att ditt hemland prisa
och läsa dina fäders Höga Visa,
fast sorgen sig på läpp och hjärta lagt.

Maria lever i din kvinna än.
Kristi profil bär du i anletsdragen;
på Sions slutning, efter arbetsdagen,
förgäves kallar han dig som en vän.

Mot rövaren på korset var han god –
sitt rike vill han honom ej förmena;
men vill han två sin fot hos Magdalena,
så ser han hennes fläta full av blod!

Judiska ras, du smärtans kött och blod,
judiska ras, du bitterhetens flöde:
förmält med hela jordens blev ditt öde,
din skog av klagan växte och bestod!

Gabriela Mistral Al pueblo hebreo, Desolación (1922)