Nytt

Bydelene i Sverige med høy andel innvandrere har de senere år fått enda flere innvandrere. Sverige er blitt et mer segregert samfunn. Tendensen er klar, viser tall fra det Statistiska Centralbyrån.

Det såkalte «utanförskapet» øker. Det fører blant annet til at servicetilbudet synker, miljøet utarmes, kriminaliteten vokser og de folk som miljøet trenger, flytter – hvis de har mulighet.

Men svenske politikere har vanskelig for å gi slipp på det politisk korrekte. En Moderaterna-politiker mener det ikke er segregering hvis folk bor i et innvandrertett område frivillig, kun hvis de blir tvunget til det. Men hva er frivillig? Og hva er konsekvensen for samfunnet hvis det er kløvd i to etter etniske skillelinjer?

I de redan invandrartäta förorterna ökar andelen invånare med utländsk bakgrund. I Rågsved var de 1997 39,6 procent av befolkningen, i fjol var de 62,8 procent.

17 stadsdelar i Stockholms län omfattas av de så kallade lokala utvecklingsavtalen mellan regeringen och kommunerna. Avtalen är ett sätt att försöka bryta det utanförskap som präglar stadsdelarna, i avtalen regleras samverkan mellan staten och dess myndigheter och kommunen med dess förvaltningar.

Folk får bo var de vill, det är i sig inget problem, anser politikerna.

«Nackdelen är att man blir isolerad från allt», säger Dekh W i Rågsved.

Statistiska centralbyrån har tagit fram siffror som visar integrationen på stadsdelsnivå. I Stockholms stad som helhet har 28,1 procent av befolkningen utländsk bakgrund, i Rinkeby är det 89,3 procent.

I 50-talsförorten Rågsved i södra Stockholm har andelen invandrare på elva år ökat från fyra av tio till två av tre.

– Segregation, och det här är viktigt, säger ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M), är inte att många med samma härkomst bor på samma ställe. Segregation är om de bor där ofrivilligt och vill komma därifrån.

– Och vart ska vi flytta? säger Abdiweli Malin. Till Rinkeby eller Skärholmen? Det är lika bra att stanna där man är van.

Abdiweli Malin har bott i Rågsved sedan 1993. Då fanns det såväl bankkontor som post och apotek.

– Allt har blivit nedlagt, säger han och sveper med armen över det kringbyggda torget. Det är väldigt besvärligt.

För att hitta en bankomat får Rågsvedsborna ta sig till Högdalen eller Hagsätra. Men Clary Bill, som har bott i Rågsved i 22 år, går inte gärna parkvägen till Hagsätra.

– Förr var det jättefint här, nu är det otäckt, jag är rädd att bli rånad. Och jag vågar inte åka tunnelbana, det är bråkigt där, säger hon.

Nu går hon inte ner till centrum om hon inte måste. Och Abdiweli Malin önskar att den oftast stängda polisstationen vid torget var mer än en symbol, att någon fanns där.

Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S), som är uppvuxen i söderförorten Sätra, menar att en stor andel invandrare på samma ställe är ett problem om segregationen gör det svårare för dem att komma in i språket och det svenska samhället.

– Det ökar känslan av utanförskap. Det finns en risk att det skapar negativa känslor om «de andra» och kan vara en diffus men dock orsak till de ungdomsbråk vi ser.

Joakim Larsson vill helst se en blandning av människor i alla stadsdelar.
Och vägen dit, tror han, är en mångfald av boende- och upplåtelseformer.

– På Södermalm är 55 procent av lägenheterna hyresrätter, i Rinkeby är de över 90 procent, säger Joakim Larsson. Invandrartäta förorter är ett problem om det har strukturella orsaker, att det finns för få alternativ.

Gilbert de Wendel, kommunalråd (M) i Haninge, håller med. I Jordbro har andelen invandrare ökat från 40,4 till 59,1 procent.

– Folk får ju bo var de vill, vi kan inte styra över det. Men över 50 procent invandrare i ett område är för mycket, säger han. Vi har långsiktigt tänkt oss även annan bebyggelse i centrala Jordbro, bostadsrätter som kan attrahera and­ra grupper.

I Botkyrka har majoriteten av invånarna utländsk bakgrund, 51,4 procent. I Fittja är nästan 90 procent invandrare. Socialdemokratiska kommunalrådet Jens Sjöström talar också han om en bättre blandning av bostäder.

– Vi har ett program för 100 nya villatomter i norra Botkyrka, vi bygger radhus i Fittja nästa år och vi har planer på hyresrätter i den södra kommundelen, säger Sjöström.
Han anser att regeringen har varit för passiv när det gäller att få alla kommuner att ta sitt ansvar.

– Vissa kommuner har en bostadspolitik som omöjliggör att de tar emot invandrare, säger Jens Sjöström.

Clary Bill i Rågsved tycker också att en jämnare fördelning av olika grupper vore bra.

– Men i Äppelviken och på Lidingö tar de väl inte emot invandrare, säger hon.
Carin Jämtin anser att Stockholms stad måste jobba med invandrarförorternas rykte, «men utan att det blir flåshurtigt».

Men Abdiweli Malin tror inte på politikernas löften.

– Ingen som jobbar i stadsdelsförvaltningen bor här i Rågsved, ingen politiker bor här, ingen bryr sig om förorterna, säger han.

Andelen invånare med utländsk bakgrund förändring 1997 – 2008

Den första siffran visar andelen år 1997 och den andra 2008.

Flemingsberg 56,3 – 69,2
Vårby – 60,0 – 75,0
Västra Skogås 38,9 – 52,5
Alby 65,1 – 77,3
Fittja 84,0 – 89,9
Hallunda-Norsborg 54,6 – 70,6
Jordbro 40,4 – 59,1
Husby 71,0 – 83,2
Rinkeby 85,4 – 89,3
Rågsved 39,6 – 62,8
Skärholmen 55,6 – 72,3
Tensta 79,6 – 85,9
Fornhöjden 45,9 – 64,7
Geneta 49,1 – 71,7
Hovsjö 71,6 – 85,5
Ronna 66,0 – 83,6
Fisksätra 51,6 – 62,1

Stockholms stad 22,3 – 28,1
Botkyrka 29,4 – 51,4
Haninge 22,8 – 28,0

Till personer med utländsk bakgrund räknas i SCB:s statistik de som är utrikes födda samt de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar.


Segregationen ökar stort i invandrartäta förorter

2009-09-26