Kommentar

Noen ganger blir man taus. En ting er å spå en utvikling. Noe helt annet å se den virkeliggjort. Rapportene fra Sverige er av en karakter som gjør at man kjenner at man mangler ord. Enten det er grov kriminalitet eller utviklingen i skolen. Begge deler handler om at forsvarsverkene holder på å bryte sammen.

Kanskje det er lettere å se dette utenfra? Svenskene er pliktoppfyllende, langt mer enn nordmenn, men noen ganger blir skicklighet en trussel. Er det kombinasjonen av gammelt standsamfunn, folkhemslikhet og venstrepolitisk korrekthet som blir dødelig? Nordmenn burde følge mer med på det som skjer i Sverige. Det som skjer med broderfolket vil berøre oss langt mer enn vi aner.

Det som slo undertegnede, var en kort kommentar i Aftonbladet om tilstanden i svensk skole. Det er – som leserkommentarene viser – høyst uvanlig å si ting rett ut i Sverige. Monica Gunnes skriver at svensk skole er ved å smuldre opp (luckra upp) fordi en masse ting er blitt haram – forbudt etter muslimsk sed og skikk.

Att inte hålla handen.

Att inte dansa och sjunga.

Att inte sitta bredvid en flicka eller pojke i skolan.

Det lilla ordet haram håller på att luckra upp den svenska skolan.

Så vad betyder då ordet?

Haram är ett uttryck i den islamska rättsläran och betyder förbjudet eller synd.

Ett begrepp med stor genomslagskraft. I alla fall i en skola där de flesta barnen har en invandrarbakgrund.

Vi har tidligere hørt om uvilje mot dusjing og ønsker om segregert gymnastikk. Men her utvides feltet til dans, sang og å sitte ved siden av en av motsatt kjønn. Alt sammen berører kjerneverdier i oppdragelsen i et demokratisk samfunn. Det oppleves altså som en trussel av muslimske foreldre. Selvsagt vil dans, sang og omgang med det annet kjønn gjøre dem til svensker. Det vil de altså ikke. Det er en klar utfordring, og sier noe om at det svenske samfunn har abdisert. Det er multikulturalismens konsekvens, et fravær av autoritet, man viker plassen og overlater den til kulturreligiøse krefter som ikke nøler med å være autoritære. Det blir en maktkamp. De autoritære tester ut det svenske samfunnet, og finner at det er mykt som smør.

Men det stopper ikke ved sang og dans og naturlig blanding av kjønnene. Det omfatter også skolens faglige innhold.

Men ordet haram kan också avgöra vad ett barn får lära sig.

Enligt en ny undersökning förbjuder föräldrarna till mer än var tionde elev i Stockholmsområdet sina barn att vara med på lektionerna i biologi, sex och samlevnad, musik, simning och idrott.

En annan undersökning: 27 procent av flickorna och 17 procent av pojkarna är inte med på alla lektioner.

Ett förbud med konsekvenser. Barn som tvingas hoppa över den obligatoriska undervisningen får inga slutbetyg.

Och då är risken stor att de inte kan studera vidare och hamnar i arbetslöshet.

Under läsåret 2004–2005 lämnade fyra av tio elever med utländsk bakgrund årskurs 9 med ofullständiga betyg.

Våren 2008 var nästan hälften av niondeklassarna i Rinkebyskolan underkända i något av kärnämnena svenska, engelska eller matematik.

Tallene viser at dette ikke gjelder en liten minoritet i minoriteten. Når 27 prosent av jentene ikke følger alle timer, er problemet av en helt annen størrelsesorden. Det manglende nærværet gir seg utslag i faglig nivå, og dermed sjanser på arbeidsmarkedet. Hva betyr det for funksjonaliteten i samfunnet? Det kulturelle tapet kan være vel så stort som det faglige.

Temaet ble for første gang tatt opp i en debatt i SVT sist uke.

Vad händer med de här barnen, frågade läraren ­Maja Lundberg i tv-programmet «Skolfront» som sändes förra veckan.

Maja Lundberg, en av de få lärare som står upp för ­invandrarbarns rätt till lika utbildning, sa också: «Den svenska skolan är i kris. Särbehandlingen av invandrarbarnen förstärker segregationen».

Och Maja Lundberg har slagits mot ordet haram varenda dag:

«Jag har sagt till barnen att skolan är en religiös frizon. Att pojkar och flickor har samma värde här. Jag har sagt att våra kroppar inte är syndiga och att begreppet haram inte finns i skolan. Jag har sagt att barnens tro finns hemma hos föräldrarna och att de är fria i skolan. Här kan de vara nakna och hålla varandra i händerna.»

Maja Lundberg har selvsagt rett: Haram har ingen plass i svensk skole. Men det er for sent å stenge stalldøra når hesten har sprunget. Svenske myndigheter har selv sluppet problemet inn i det offentlige rom. Da blir det vanskelig å grensesette i ettertid.

Som eksemplet fra Athenaeum skole i Antwerpen viste: Hvis man tillater islamisering, har det en tendens til å bli selvforsterkende. Det går sport i å protestere og markere at man ikke tilhører det svenske samfunnet.

For selvsagt er ikke dette noe som «skjer». Det er ikke som multikulturalistene tror, noe folk må få leve ut, og så vil de være fornøyde. Det er en bevisst ikke-aksept av det svenske samfunnet. Monica Gunnes erkjenner det.

Det är mycket som kan kallas haram: Den svenska kulturen är haram. Julgran och tända ljus är haram. Att tala om Jesus är haram. Att pojkar och flickor leker ihop är haram. Gymnastik är haram. Att ta av sig kallingarna och duscha är haram. Att vara homosexuell är haram.

«Den svenske kulturen er haram», er en setning som man må sette seg ned for å la synke inn. Det er det samme som å innrømme at man har en stor befolkningsgruppe hvis levemåte vil ødelegge samfunnet. Det er heller ikke vanskelig å få øye på sammenhengen mellom haram-kulturen og de stenkastende ungdommene i Rosengård, Uppsala, Göteborg og Kungälv som angriper politi, ambulansepersonell og brannmenn.

Det er synd på Sverige.


Skolan måste slåss – mot ordet haram