Nytt

I rapporten «Den Europeiske unionens byrde: Informasjon og kommunikasjon til et motvillig folk, skriver den svenske tenketanken Timbro at EU årlig bruker milliarder av skattepenger på TV-kanaler, radiostasjoner, trykksaker, kampanjer og reiser for journalister for å propagandere for en sterk og enhetlig europisk union – en utvikling som alle befolkningene i landene som har avholdt folkeavstemning har sagt nei til. Forfatterne bak rapporten oppfordrer statsminister Fredrik Reinfeldt til å trekke en tydelig linje mellom informasjon og propaganda under det svenske formannskapet i EU:

För inte så länge sedan ansåg de europeiska kolonialmakterna sig manade att upplysa folk i andra delar av världen om den västerländska civilisationens förträfflighet. Europa har förändrats sedan dess, men denna mission lever vidare i nya former. I dag är det européerna själva som ska danas, av det stora EU-maskineriet.

Europeiska unionen har på kort tid bytt ansikte. Från att i huvudsak ha varit ett frihandelssamarbete antar den alltmer konturerna av en politisk union inom vilken fler och fler frågor hanteras. Det är en utveckling som ligger helt i linje med det officiella motto som ända sedan Romfördraget undertecknades 1957 har pekat ut färdriktningen för EU: en allt fastare union.

Men medborgarna är djupt splittrade i frågan om hur mycket makt och inflytande unionen ska ha över dem.

När de i folkomröstningar under de senaste tio åren har fått chansen att säga sitt om ytterligare politisk integration i Europa har svaret varje gång blivit detsamma: nej till införandet av den gemensamma valutan euron, i Danmark 2000 och Sverige 2003, nej till Nicefördraget på Irland 2001, nej till EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna 2005 och nu senast, nej till Lissabonfördraget på Irland 2008.

Til tross for at der ikke finnes noen folkelig oppslutning om EU`s visjon om en sterk og enhetlig union, bruker EU-institusjonene flere milliarder årlig på kommunikative strategier som utelukkende gir et positivt bilde av EU. Timbros rapport viser hvordan skattemidler i stort omfang benyttes til å fremme en utvidet integrasjon på en måte som flytter grensene for hva som normalt betraktes som informasjon og kommunikasjon, og hva som må beskrives som ren propaganda:

Detta är inte en tillfällighet, utan resultatet av en genomtänkt kommunikationsstrategi. I en handlingsplan 2005 klargjorde EU-kommissionen att informationen inte behöver vara neutral och balanserad.

EU:s kommunikationsverksamhet omsätter varje år åtskilliga miljarder. Långt mer än de 2,3 miljarder kronor som årligen tilldelas kommissionens enhet för kommunikation – DG Communication. Pengarna går bland annat till att bekosta trycksaker, hemsidor och reklamkampanjer. Men också medienätverk, tevekanaler, radiostationer och utbildningar för journalister organiseras och finansieras av EU.

Detta är inte helt okontroversiellt. Europaparlamentets webbtevesatsning EuroparlTV, med en budget på 90 miljoner kronor under 2009, fick ett kyligt mottagande av journalister som oroade sig över balansen i sändningarna. Kritik riktades också mot att det produktionsbolag som ansvarar för innehållet (Mostra) är samma bolag som sköter kommissionens interaktiva marknadsföring.

EU har också starka band till nyhetskanalen Euronews. Bara under 2009 får tevekanalen, som säger sig vilja ge ett «europeiskt perspektiv» på världshändelser, 108 miljoner kronor av Europeiska unionen.

Det är en hel planet av propagandaverktyg som tas i bruk av EU. Ansenliga belopp används också till att engagera främst den yngre generationen i olika verksamheter som ska svetsa samman medborgarna i en gemensam europeisk identitet. Något som förväntas underlätta fortsatt ekonomisk och politisk integration i Europa.

Precis som i gamla tider ska ett motvilligt folk omvändas till den rätta uppfattningen.
För att främja en känsla av gemenskap fick till exempel ett femtiotal ungdomar från olika medlemsländer under en veckas tid lära sig att svabba däck tillsammans på ett fartyg. Projektet «European Citizenship – by the sea we learn» beviljades nästan 400.000 kronor genom EU-programmet Ung och aktiv i Europa, som i sin tur har en samlad budget på nära 8,8 miljarder kronor.

Samtidig vedtar EU lover som skal styrke unionens omdømme, noe det såkalte «skolemelksprogrammet» tydelig viser:

Siden 1995 har EU gitt økonomisk støtte til de skolene i medlemslandene som tilbyr melk til elevene. Men for å motta støtte må skolene oppfylle visse krav. Et av de mer bemerkelsesverdige kravene er at det må finnes plakater ved inngangen til skolens matsal, som med reklametekster og bilder av EU-flagget forteller at melken er subsidiert med penger fra EU.

Årlig deler EU ut store summer til en rekke tankesmier og idèinstitutter i Europa, som alle har det til felles at de aktivt arbeider for at stadig mer skal besluttes av EU. Ikke sjelden er disse organisasjonene ledet eller grunnlagt av tidligere høyt plasserte politikere og tjenestemenn i EU-institusjonene, skriver Timbro-rapportens forfattere.

Den økonomiske støtten til slike organisasjoner er betydelig; fra 2005 til 2008 fikk fire av disse organisasjonene (European movement, Centre for European policy studies, European youth forum och Vårt Europa) dele på tilsammen 113 millioner (svenske) kroner. Få om noen av de som mottar midler fra EU fremmer budskap om europeisk integrasjon på færre områder enn tilfellet er i dag.

EU-systemet är tungrott och lagstiftning på EU-nivå är ofta resultatet av kompromisser och segdragna förhandlingar. Mot denna bakgrund är det svårt att veta om organisationerna har något reellt inflytande. Icke desto mindre kan unionen genom att finansiera «civila» organisationer och tankesmedjor som ropar efter «mer EU» fortsätta växa. Detta är i klarspråk en kolonisation av civilsamhället, vilket är allvarligt eftersom det ska vara en motvikt till politiken.

EU:s propagandaapparat har hittills varit befriad från kritik, trots att den uppför sig på ett sätt som inte skulle tolereras i något enskilt medlemsland. I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap.

Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.

I vår undersökning visar vi upp exempel på hur EU-institutionerna med stor uppfinningsrikedom använder offentliga medel till att flytta fram sina egna positioner och föra i hamn en utveckling som medborgarna och skattebetalarna ställer sig kritiska till. Med demokratin och anständigheten för ögonen är detta oacceptabelt.

Att den Europeiska unionen vill upplysa om sin verksamhet är i grunden positivt. En opinionsundersökning från Synovate tidigare i år visar till och med att en växande andel svenskar gärna vill lära sig mer om EU. Här har Margot Wallström således en viktig uppgift. Men det finns förmodligen en stark enighet om att de pengar som vi ger till EU inte ska gå till att polera Bryssel­palatsens fasader och på ett påträngande vis övertyga oss om unionens förtjänster.

Det svenska EU-ordförandeskapet ger regeringen en unik chans att göra medborgarnas röst hörd. Fredrik Reinfeldt har förvisso påtalat att Sverige inte ska använda ordförandeskapet till att driva sina egna frågor, men EU-institutionernas skattefinansierade opinionsbildning är ett problem som angår hela Europa. Det är hög tid att vi drar en tydlig linje i sanden mellan information och propaganda.

Dagens Nyheter: «Skattemedel för miljarder går till EU:s propaganda»

Les også Viseordfører i EU-kommisjonen og ansvarlig for kommunikasjonsstrategi Margot Wallströms svar: «Målet är inte att få folk att älska EU»