Poesi

På stora infarten til staden
då solen står lågt.
Trafiken tätnar, kryper.
Den er en trög drake som glittrar.
Jag är ett av drakens fjäll.
Plötsligt är den røda solen
mitt framför vindrutan
och strömmar in.
Jag är genomlyst
och en skrift blir synlig
inne i mig
ord med osynlig bläck
som framträder
då papperet hålls över elden!

Jag vet att jag måste långt bort
tvärs genom staden och sedan
vidare, tills det är dags at gå ur
och vandra länge i skogen.
Gå i grävlingens fotspår.
Det blir mörkt, svårt att se.
Där, på mossan, ligger stenar.
En av stenarna är dyrbar.
Den kan förvandla allt
den kan få mörkret att lysa.
Den är en strömbrytare för hela landet.
Allting hänger på den.
Se den, röra vid den …

Tomas Tranströmer

Les også

-
-
-
-
-
-
-

Les også