Poesi

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga
dag utan att sjunka genom jorden!
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergsluttningen ovanför byn.
Lita på tysthetsløftena och samförståndsleendet, lita
på att olyckstelegrammen inte gäller oss och att det
plötsliga yxhugget inifrån inte kommer.
Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i
den trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting
annat, och de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer –
med förtroende – den blinda ledstången som hittar i
mörkret.

Tranströmer