Poesi

Schubertiana II

Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till
en knyttnäves storlek.
I april återvänder svalan til sitt fjolårsbo under takrännan
på just den ladan i just den socknen.
Hon flyger från Transvaal, passerar ekvatorn, flyger
under sex veckor över to kontinenter, styr mot just
denna försvinnande prick i landmassan.
Och han som fångar upp signalerna från ett helt liv i
några ganska vanliga ackord av fem stråkar
han som får en flod att strömma gjenom ett nålsöga
är en tjock yngre herre från Wien, av vännarna kallad
«Svampen», som sov med glasögnonen på
och ställde sig punktlig vid skrivpulpeten om morgonen.
Varvid notskriftens underbara tusenfotingar satte sig
i rörelse.

Tranströmer