Miss Nancy Ellicott Strode across the hills and broke them, Rode across the hills and broke them— The barren New England hills— Riding to hounds Over the cow-pasture. Miss Nancy Ellicott smoked And danced all the modern dances; And her aunts were not quite sure how they felt about it, But they knew that it […]
Les mer»Sent omsider står jag vid ödenas berg. Runtomkring som ovädersmoln skockar sig formlösa väsen, skymningsdjur, svartvingade, fosforögda. Stannar jag? Går jag? Vägen ligger mörk. Stannar jag fredlig här vid foten av berget, då rör mig ingen. Lugn kan jag se deras kamp som en dimmans lek i luften, själv blott ett vilset öga. Men går […]
Les mer»Jag är sjuk av gift. Jag är sjuk av en törst, till vilken naturen icke skapade någon dryck. Ur alla marker springer bäckar och källor. Jag böjer mig ner och dricker ur jordens ådror dess sakrament. Och rymderna svämmar över av heliga floder. Jag sträcker mig upp och känner läpparna våta av vita exstaser. Men […]
Les mer»Hva skal jeg ha med når jeg trer fram for Herren og bøyer meg for Gud i det høye? Skal jeg komme til ham med brennoffer, bære fram årsgamle kalver? Bryr Herren seg om tusener av værer, titusener av oljebekker? Skal jeg ofre min førstefødte for min synd, min livsfrukt for min overtredelse? Menneske, Herren […]
Les mer»Människans natur är instinkter. Det är att vara förberedd för det som möter. Programmerad. Inställd. Haran vet utan att veta. Räven vet också. Det kan gå illa för haran liksom för räven, men det föregås inte av något dilemma. Här vaknar ett medvetande som säger: hur vi än gör, kan det hända att vi handlar […]
Les mer»Dommerne venter Men skriket er muret inne i kolde stener Sorgen en blind tigger i islagte gater der han hører vindene fra de skyldiges skoger De har gått fra sine senger fra gatene og restaurantene og skrev intet til avskjed Mens Dommeren venter fylles hans hjerte av Sorgens musikk av stenenes skrik og han kjenner […]
Les mer»Vápnum sínum skal-a maðr velli á feti ganga framar, því at óvíst er at vita, nær verðr á vegum úti geirs of þörf guma. — Våpni sine skal mann på vollen ikkje gange eit fet ifrå. Uvisst er å vita når på vegom ute det spyrjast kann etter spjot. Fra Håvamål, strofe 38 (nedskrevet på […]
Les mer»Beyond a field, a wood and a second field, The expanse of water, a white mirror, glitters. And the golden lowland of the earth Bathes in the sea, a half-sunken tulip. Father tells us that this is Europe. On sunny days you can see it all clearly. Now it is smoking after many floods, A […]
Les mer»Eg stend her no, ein broten mann. Og attum ligg mitt ungdoms land. Min krins er trong, min veg er vrang, og fåe linor auga sprang. Du gjeng til andre etter eld. Men den vil slokna ut ein kveld. For anns manns røynsle har ikkje verd den stund du stend for drege sverd. Ditt hjartans […]
Les mer»I kveld leitar eg etter deg etter skapnaden din, etter noko du er eller har vore i eit stort og ukjent herbarium som stormen slår opp, ein augneblink opplyst innanfrå av historien og håpets fyrstikkflamme Paal-Helge Haugen
Les mer»
