Sakset/Fra hofta

Utrykning etter en voldshendelse i Malmö.  Foto: Johan Nilsson / TT / NTB scanpix

Volden og utryggheten bare øker i Sverige. Vanlige svensker sier stopp, og en av dem leverer nå et kraftfullt utspill mot handlingslammede politikere. Det er faktisk like relevant for situasjonen i Norge.

Det er den svenske skribenten og bloggeren Jenny Piper  som tar bladet fra munnen og i et rystende innlegg sier sin ærlige mening om det som foregår i hennes voldsherjede hjemland. Det er vold og atter vold, tilsynelatende uten hemninger.

«Det nya otrygga Sverige visar dagligen sitt fula tryne», innleder hun sitt innlegg med.

Hun fortsetter med å gi et par eksempler på de groteske hendelsene som utspilles hver eneste uke i landet, nemlig grov og hensynsløs vold.

«I fredags eftermiddag blev en pojke knivskuren i ansiktet vid ett centralt beläget parkeringshus i Ystad.

I morse blev en yngling brutalt misshandlad vid tågstationen mitt bland alla morgonpendlare. Enligt ett vittne ska offret ha sparkats i huvudet efter att ha fallit till marken», skriver Piper.

Norske medier omtaler bare unntaksvis slikt fra vårt naboland, knapt i vårt eget land. Det skyldes trolig at denne virkeligheten harmonerer så dårlig med det glansbildet de såkalte seriøse mediene ønsker å presentere av «mangfoldet».

Nylig skrev Document om en grusom machete-sak fra Bogerud i Oslo der de øvrige mediene var betydelig mer sparsomme med sin dekning.

– Flere løp fra stedet da politiet kom, og én person ble liggende igjen. Vedkommende som lå igjen, har et stort, dypt kutt i ansiktet, sier operasjonsleder Pedersen.

De store mediene har selv i betydelig grad vært med på å drive frem det såkalte mangfoldet, og prisen for dette lite gjennomtenkte påfunnet må nå befolkningen i de nordiske landene betale hver eneste dag.

Jenny Piper beskriver videre hvordan svenske foreldre opplever å ha barn som vokser opp i det samfunnet landets politikere har skapt:

«Det nya Sverige är ingen vacker syn och allt fler föräldrar går omkring med en ständig klump i magen för sina barn när de vistas utomhus ensamma. Storstad, mindre ort eller by kvittar numera – det grova våldet finns överallt och visar ingen nåd, det räcker att man tittar på någon på fel sätt för att trigga igång dessa knivförsedda våldsverkare.»

Et blikk kan altså være nok til å utløse volden, forteller hun.

Piper kommer også inn på den rollen regjeringen i landet spiller. Hun er ikke nådig i sin karakteristikk av dem som i dag styrer Sverige, og hun frykter konsekvensene av forfallet:

«Visst finns det en del som fortfarande tror på de luftslott som våra makthavare fortsätter bygga, men de blir allt färre. Vad händer härnäst och vad blir konsekvenserna när folk i allt större utsträckning börjar beväpna sig själva i takt med att otryggheten breder ut sig?»

Hun har blant annet sine egne barn i tankene, og frykter det som venter dem i tiden fremover:

«Det är en mycket obehaglig utveckling och jag bävar inför när mina barn ska börja högstadiet i Ystad.»

Også pressen får sitt pass påskrevet. Piper har ved flere anledninger påpekt den ynkelige jobben svenske journalister gjør med å servere fakta om samfunnsutviklingen. Det er for øvrig noe mange mener er tilfelle også her i Norge.

Jenny Piper tar for seg det hun ser som fullstendig ubegripelige prioriteringer fra medienes side:

«Tänk om svenska journalister kunde lägga lika mycket tid och kraft på att pressa våra politiker att agera stenhårt mot den eskalerande grova kriminaliteten som de gör med att punktbevaka det amerikanska presidentvalet!»

Kjøp boken fra Document Forlag!