Sakset/Fra hofta

Skjermdump, Expresse.se

Tre oppgjør på fem timer. To drept, tre såret. En mistenkt pågrepet. Ellers intet. Men alle som opplevde henrettelsene i Stockholm søndag, glemmer ikke. De får ikke sove.

De som så og de som hørte. Lyden. Bam-bam-bam-bam. Stakkato. Tyve skudd. De skytter målrettet og uten nåde. Slik lyder det når noen henrettes.

Mediene kaller det «skyting». Skyting er når folk fekter og skyter vilt. Det var ikke dette. Det var tett på for å være sikker på ikke å bomme. Når offeret ség sammen, fortsatt de å skyte. For å være sikre på at jobben var gjort.

Modus er alt.

Folk som ble øyenvitner, ble preget. Ingen tør stå frem. Dette er Sverige. Myndighetene kan ikke beskytte seg. I det ene tilfellet ble politiet selv angrepet og måte forsvare seg mot mennesker som gikk berserk. I dette reaksjonsmønsteret ligger noe av forklaringen på volden: Ikke sorg, men utagering, skrik, sanseløs oppførsel for å få utløp for følelser. Og fellesnevneren: Hemningsløshet. Vi legger bånd på oss. Rammes vi av sorg går det innover. Her rettes det utover. I flokk.

Blackeberg

Det begynte i et område som heter Blackeberg, i Stockholms vestre del. Dagens Nyheter beskriver det som «lugnt», men hva vil det si? At det ikke har vært noen henrettelse på åpen gate før nå? Er det definisjonen på «lugnt»?

Området i Blackeberg i västra Stockholm, där en 23-årig man sköts till döds under söndagskvällen, beskrivs som lugnt. Här bor många barnfamiljer och äldre. Intill ligger en skog med joggingspår.

Folk satt på balkonger eller hadde dører og vinduer åpne. De ruste ut for å se hva som skjedde.

– Bam, bam, bam, bam. Jag hann se hur en man stod och sköt de två sista skotten. Han stod helt stilla och siktade med rak arm mot offret.

– Samtidigt hörde jag skrik från killen som blev skjuten. Sen tystnade skriken och mördaren försvann i väg. Jag såg honom i tio sekunder ungefär. Jag vet inte om han såg mig.

Selv hunden

Hit-mannen gjorde «jobben» og tok med hunden. Svenske aviser er selv en del av problemet fordi de serverer leserne halvkvedede viser. Mange vet hvem offeret er ut fra beskrivelsen. Så hvorfor ikke navngi ham så folk forstår litt mer hvem som rammes?

Strax utanför sin bostad låg en 23-årig man skjuten. Även hans hund hade skjutits. En person sprang upp med hunden och i trapphuset syns flera blodspår. Offret, som tidigare blivit dömd för en rad brott, hade börjat bli känd för sin musik.

Å se noen bli skutt på nært hold, gjør noe med deg. Scenene går på autopilot inne i hodet. De er vanskelig å bli kvitt. Man blir var for lyder etterpå.

– Jag har inte kunnat sova någonting. I huvudet upprepas hela tiden den här bilden på hur han blir skjuten och de högljudda skotten. Det lät fruktansvärt. Det var en pistol och jag hörde mellan sju och nio skott, säger vittnet.

Sollentuna

Men likvideringen i Blackeberg var bare begynnelsen. Kl. 18.13 får politiet melding om at to menn er skutt på Malmvägen i Sollentuna. Området har tidligere vært belastet, men er nå blitt bedre, skriver DN. Det bildet var rasert på noen sekunder.

På platsen hittade polisen två män i 20-årsåldern, skjutna med automatvapen. En av dem dog av sina skador. Den andre vårdas för allvarliga, men inte livshotande skador.

Den hardt sårede blir kjørt til Karolinska sykehus i Solna. Her møter opprørte pårørende og venner opp og politiet må sperre av inngangen.

Tredje

Klokken 20 kommer melding om tredje skyting, på et sted som heter Kallhäll i Järfälla. En mann med alvorlige skuddskader i benet blir ført til sykehus. Politiet rubriserer det som grov mishandling. Men det var skudd. Man kan blø ihjel av å bli skutt i bena.

Finnes det noen sammenheng mellom de tre hendelsene? Politiet er opptatt av å tilbakevise en slik antagelse. Men det er ikke det som er saken. Det er at Stockholm opplever tre skyting med skarpt på åpen gate i løpet av fem timer. To av dem var henrettelser.

De kriminelle bryr seg ikke. Å henrette noen på åpen gate er for dem bussiness.

Prat og mer prat

Innenriksminister Mikael Damberg (S) sier at «vi ska prässa tilbaka voldet». Helt programmatisk. Den vanlige bullshit. Ingen bryr seg. Bare mediene, som blir helt schizofrene:

Första halvåret i år har elva personer skjutits till döds i Stockholmsområdet, vilket kan jämföras med sex under samma period förra året. Samtidigt är siffran lika hög som hela förra året.

DN greier selvsagt å spa opp en akademiker, Sven Granath, som relativiserer og bagatelliserer.

Sedan 2015 och 2016 har det skett en upptrappning av det dödliga skjutvåldet. Men Sven Granath tycker inte att man ska vara mer orolig efter de senaste skjutningarna.

– Det är klart att det är en olustig utveckling. Men man behöver nog inte vara mer orolig nu än för ett år sedan – men kanske mer än för tio år sedan. Det är en jätteliten risk att man ska hamna i skottlinjen.

Det utrolige er at svenske opinionsdanner tør å si den slags bullshit mens Sverige kneler under volden.

Hvis svenske myndigheter hadde vist seg like stae og halsstarrige overfor volden, som når det gjaldt å benekte den, kunne Sverige hatt en sjanse.

Men tyvärr. Slik ser det ikke ut.

En leserkommentar forteller at søndagens skudd såvidt ble omtalt på SVT.

 

Vittne: Jag ser mördaren skjuta de två sista skotten

Bestill Douglas Murrays bok “Europas underlige død” fra Document Forlag her!