Kultur


Wilhelm Marstrand (1810-1873)
Blyant, penn, tusj, sepia og vannfarger på papir, 17,5 x 23,8 cm, Statens Museum for Kunst, København.

SMK har katalogisert denne tegning som Bellmansk motiv: Koncerten på 3 Byttor, Fredmans epistel nr. 51.

Eckersberg-eleven Marstrand er en sentral kunstner innen Den danske Guldalder på 1800-tallet. Han hadde en forkjærlighet for folkelivs-motiver fra Italia, men var også svært aktiv med illustrasjoner til blant annet Holbergs komedier, Cervantes Don Quixote, og som her Carl Michael Bellman (1740-1795) og hans epistler

FREDMANS EPISTEL N:o 51

Angående Concerten på Tre Byttor.

Movitz blåste en Concert
På Tre Byttor en afton sen balen var sluten;
Hvarje ton liksom en ärt
Den föll så kullrig och rulla ur truten.
Först höll Bergen en harang,
Sen sjöng Ulla et par utaf Filtzens Duetter
Vid et accompagnement
Utaf två Flöjter och sex Clarinetter.
Hör båd’ folk och fä – – -Clarin.
Orphei Oboe. – – – – – – -Clarin.
Lät oss vara glada, barn,
Och klappa systrarna hvar på sitt knä.

Mollberg satt uppå sin stol,
Jämt med fingren han drilla och flög som hin håken;
På sin stora basfiol
Han spelte solo och surra med stråken.
Bravo! hör en Fantasi
Ur B moll, ur G dur, en Harpeggio, jag tackar.
Hurra! hurra och slå i,
Vi skola dansa och slåss som Polackar.
Blås nu Movitz gällt – – – – Clarin.
Bravo, det var snällt! – – – Clarin.
Bravo bra bravissimo!
Hej lät oss lefva vällustigt och sällt!

Röd om näbben som en tupp
Stod nu Movitz, slog takten, och stampa och ropa:
Blås en air utaf Galupp,
Utaf Galuppi skrek strax allihopa.
Hej, sad’ Bergen, ge oss vin,
Ge oss öl uti byttor; Hej lustigt courage!
Systrar hör min violin,
Kom dansa polska och sjung ert bagage.
Blås nu Movitz. – Jo. – – – Clarin.
Bra bravissimo! – – – – – – Clarin.
Hvem har nånsin kunnat tro
At du skull födas Olympen til ro?

Ulla sjöng en liten air,
Hvita bröstet det svälde och lyfte halsduken;
Wingmark med sin flöjtraver
Han stod och smålog och riste peruken.
Bergström stod i vrån och drack,
Stämde qvinten, plang, plang, satt fioln under armen;
Ulla sjöng, han ropa: ach!
Och flög så Nymphen burdus uti barmen.
Bullra intet där. – – – – – – Flauto.
Håll din trut ma chere. –  Flauto.
Lät oss höra ännu mer;
Åh kära Wingmark blås mer flöjttraver.

Wingmark såg ut accurat
Som på solfjädrar där man en herde ser lipa,
Som i lunden står så flat
Och har i truten sin ljusgula pipa;
Hatten satt uppå en sned,
Bruna västen var upknäpt, updragen på magen;
Stundom när han flöjten vred,
Så nicka hufvud och fläkta upslagen.
Hör nu på en chor.- – – – Flauto.
Hej, Da Capo, Bror! – – – Flauto.
Sjungom alla nu i chor,
Och lät oss sluta en högtid så stor.

Eol stormar uti skyn,
Nattens facklor de släckas; det regnar och sqvalar,
Neptun utur vattubryn
Han kastar up sina Gastar och Hvalar.
Ach hur ljuflig då den ton
När Apollo med mildhet förlustar vårt öra!
Sjung Bror Wingmark, min Patron!
Ach sjung en skål som är lustig at höra.
Blås bassonen stark. – – – Fagotto.
Vivat vår monark!- – – – – Clarin.
Skråla Clarinetters klang
Vi dricka skålen med högmod och rang.

Kunstneren har trofast gjengitt (den noe uvanlige) besetning utaf två Flöjter och sex Clarinetter – det er mulig at hensynet til rim og rytme har overstyrt alt annet. I teksten nevnes også to omtrent samtidige komponister, tyskeren Anton Fils (1733-1760) og venezianeren Baldassare Galuppi (1706-1785). Her fremfører Fred Åkerström (1937-1985) m.fl. epistelen i sin helhet:

Så vidt man kjenner til, skrev ikke Bellman sine melodier selv, men lånte fritt fra sine samtidige, som Johan Helmich Romans Drottningholmmusik. Bare én eneste – Nattens gud -er ikke identifisert. Epistel 51 viser store likheter – men er ikke helt identisk med Björneborgarnas marsch, skrevet av en ukjent komponist på 1700-tallet, som senere fikk en offisiell status i Finland med Johan Ludvig Runebergs (1804-1877) tekst Söner av ett folk fra Fänrik Ståls sägner (1848-60).

Söner av ett folk, som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött,
Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött!
Bort, bort, vila, rast och fred!
En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar;
Framåt, framåt led vid led!
På tappre män se tappre fäders andar ned.
Ädlaste mål
Oss lyser på vår bana;
Skarpt är vårt stål
Och blöda är vår vana.
Alla, alla käckt framåt!
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
Lys högt, du segersälla fana,
Sliten av strider sen en grånad forntids dar,
Fram, fram, vårt ädla, härjade standar!
Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar.

Aldrig skall vår fosterjord
Av våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas;
Aldrig ljuda skall det ord,
Att Finlands folk förrått sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas.
Falla, sköna krigarlott,
Bliv vår, sen för en seger än vi kämpa fått!
Vapen i hand
Och käckt vår ovän nära!
Dö för vårt land
Är leva för vår ära.
Rastlöst fram från strid till strid,
Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid!
Glesnare leder vittne bära
Härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar.
Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar!
Omkring dig än din trogna finska vakt du har.