Poesi

Mitt under arbetet
börjar vi lengta vilt efter vild grönska
efter Ödemarken själv, bara gjennomträngd
av telefontrådernas tunne civilisation.

Fortidens måne kretsar kring planeten Arbete
med dess massa och tyngd. -Det är så de vill ha det.
När vi är på hemväg spetsar marken öronen.
Underjorden lyssnar på oss via grässtråna.

Också den här arbetsdagen finnes en privat stillhet.
Som i ett rökigt inland där en kanal går:
BÅTEN visar sig oväntat mitt i trafiken
eller glider fram bakom fabriken, en vit luffare.

En söndag går jag förbi ett omålat nybygge
som står framför en grå vattenyta.
Det er halvfärdigt. Träet har samme ljusa färg
som skinnet på en som badar.

Utanför lamporna är septembernatten alldeles svart.
När ögonen vänjer sig ljussnar det något
över marker där stora sniglar glider fram
och svamparna är tallrika som stjärnorna.

Tomas Tranströmer I arbetets utkanter, fra Klanger och spår (1966)