Episoden der en en 76 år gammel kvinne blir slått ihjel fordi hun ber noen flytte seg fra handikapplassen har utløst sterke reaksjoner i Sverige. Det er den type symbolhendelser som plutselig får begeret til å renne over.

Hva gjør det offisielle Sverige da? De rykker ut i flokk for å fortelle den svenske buskapen at den må gå tilbake til båsen, ellers får de et rasiststempel i pannen.

Det er riktig at svenske kommentarfelt flommer over av reaksjoner. Men de svenske opinionsdannerne spør seg ikke hvorfor. Det faller dem ikke inn å se noen sammenhenger.

Formaningene kommer i ulike varianter.

Eva Franchell, lederskribent i Aftonbladet, snakker som om hun var leder av en barnehave:

Alla demokratiska krafter måste visa att de kan skapa ett tryggare samhälle. Det är egentligen enkelt, ingen ska behöva känna rädsla för att köra till Hemköp en vanlig måndagseftermiddag. Inte i Landskrona, inte någonstans i Sverige.

Långt innan förövaren är känd sprids ändå de rasistiska budskapen öppet eller smygande i bloggar och lokalblad. De skapar motsättningar som bara kommer att öka våldet i en stad som Landskrona. Men trygghet på gator och torg är ingen fråga som Sverigedemokraterna ska ha ensamrätt på.

Landskrona är en stad klämd mellan Malmö, Köpenhamn och Helsingborg. Egentligen en liten stad, men med storstadsproblem. Högsta arbetslösheten i Skåne, stor andel barnfattigdom och många familjer med försörjningsstöd.

Den type ovenfra- og ned-holdning kommer bare til å øke raseriet.

Franchell begår en kapitalfeil: Hun spør seg ikke om folks reaksjoner er legitime. Det er nok å ta en titt på krimstatistikken: 82.000 mishandlinger og snart 6.000 voldtekter. Svenskene leser daglig om grove voldsforbrytelser, og politiet, mediene og politikerne sørger for at det ikke gis signalement.

Denne tausheten er i lengden uholdbar.

Den sprakk med Ingers sanseløse død.

Politiet gjør nå det de har gjort i alle år til de offisielle mediene: de lekker til nettsteder som ønsker å gjøre noe med forholdene før det utarter til selvtekt.

Hvordan skal det politisk korrekte Sverige stanse slike lekkasjer? De har så langt hatt en lydig publik og embetskår. Men det finnes faktisk politi og jurister som er mer opptatt av å tjene folket enn å ivareta politisk prestisje. Hvordan skal ledelsen få avslørt dem? Da må de innføre overvåking.

De samme som ellers hyller personvernet har ikke de samme betenkeligheter med kontroll når det er for en god sak.

Det det politisk korrekte Sverige har forårsaket er at debatten har gått under jorden. Man kan ikke ytre seg åpent, da spøker det for karrieren. Men gjør det derfor anonymt. Firmaer som Interaktiv Säkerhet luker vekk så mye de kan, men likevel koker det i kommentarspaltene.

Det må gi medier og politikere en følelse av å tilhøre et l’ancien regime.

Mest kaxig er Peter Kadhammar i samme avis, som virkelig skal sette tingene på plass:

Det är inte kulturellt att döda äldre damer Kadammar går hardt ut:

Det vi nu ser på nätet påminner om lynchstämningarna i den amerikanska södern för inte länge sedan.
Då handlade det om svarta män.

I Landskrona påstås att den misstänkte är arab. Raseriet känner inga gränser, inte bara över brottet, utan också över brottslingens hudfärg, religion, ursprung, etnicitet.

Är Sverige ett rasistiskt land?
Jag vill inte tro det. De flesta av oss vill inte tro det. Men hur ska man förklara det skadeglada ursinne, jag finner inget annat ord, som sprider sig genom den elektroniska djungeltrumman. Kent Ekeroth, riksdagskandidat för Sverigedemokraterna, föreslagen till partiets styrelse, namnger på sin hemsida den gripne och kallar honom «kulturberikare».

Det är nätets föraktfulla kodord för mörkhyad invandrare.

Dödsmisshandeln av den 78-åriga kvinnan var chockerande och avskyvärd. Hela Sverige hoppas naturligtvis att gärningsmannen grips och får det straff han ska ha.
Vi har på sistone fått läsa mycket om andra avskyvärda och upprörande våldsbrott.

Det finnes noen regler for journalistikken: forsøk å være ærlig, ikke undervurder leserne. Ikke ty til tricks, spesielt ikke om noe leserne selv har personlig erfaring fra, kanskje bedre enn deg.

Kadhammar burde vite at når han med sin «kostym» og intellektuelle fremtoning gir seg til å irettesette svenskene, og drar frem the Deep South og Ku Klux Klan, så spiller han høyt. Hvis han ikke har dekning for sine ord risikerer han bare at frustrasjonen øker og skaper enda mer aggresjon, også mot mediene som er livsviktige i den demokratiske prosessen.

Men det ser ikke ut til at svenske kommentatorer, redaktører eller journalister bryr seg katten. De kjører frem de mest belastede ord som finnes: Deep South, rasisme, og med den autoritære faderlighet: Âr Sverige ett rasistisk land?

En dag kommer folk til å svare ja, for helvete! Er det dit Kadhammar vil?

Det er tegn i Norge som peker i samme retning.

NRK har i påsken sendt en krim i radioteatret. «Hvitvasking» av Tom Kristensen. Scenarie: Det er begått to drap på kriminelle pakistanere i Oslo, og så drepes nestleder for Antirasistisk senter. Alle har samme tyske ørn inngravert i huden. En journalist i TV2 blir kontaktet av en anonym som forteller at det eksisterer en hemmelig Organisasjon, hvor samfunnstopper deltar. De vil ha et raserent Norge. To navn oppgis: En ledende politikere i Senterpartiet og en ekspedisjonssjef i UD! Det viser seg at også redaksjonssjefen i TV2 er involvert og rapporterer om lekkasjen, slik at den kan «tettes».

Da jeg hørte opplegget trodde jeg det måtte være en reprise fra 90-tallet. Det lyder Jon Michelet. Men nei, stykket er nyskrevet, og forfatteren mener det sier noe om vår tid.

– Ja, veldig. Det handler om at brune, halvfascistiske krefter vokser seg store og blir mye mer profesjonelle enn vi har sett dem før. Ikke disse høyrefascistiske grupperingene vi ser i dag, med hakekors tatovert i panna, men mer en samling mennesker som har makt og som er «smarte», de vet hvordan krigføring kan føres, hvordan undergrunnsvirksomhet skal organiseres, og de knytter seg sammen i et hemmelig nettverk. Og de har som formål om å få flest mulig innvandrere ut av landet, forklarer Kristensen.

Dette er de svenske fantasiene om høyresiden omsatt til virkelighet, dvs teater. Det vitner først og fremst om en forfatter som gjør dårlig håndverk og legger seg opp til meningene på Marienlyst.

Men det finnes en bestemt form for rød borgerlighet som er overbevist om at verden fortsatt er den samme som på 1980-tallet, at det er de samme som er gode og onde. De har fortsatt svarene. Men Oslo er ikke som på 80-tallet lenger. Vanlige folk vet det.

Det er ingen tvil om at det rører på seg på grasrota, og noen sier dumme ting. Både Kadhammar og Kristensen kan finne belegg for sine påstander.

Men kan de faktisk være med på å fremprovosere dem?

Jeg mener det. Ved at de ikke tar folk på alvor. De tetter igjen kanalene som skulle skapt den demokratisk feedback. Så vil vannet, dvs. folkemeningen ta et annet løp. Det er farlig.

Medieborgerskapet har god «råd», de har råd til alt. De har tid, ressurser. De har alltid råd til å moralisere. Men mange andre føler de ikke har «råd». De føler at tiden er ved å renne ut: de ser så store forandringer i sine omgivelser. Så slås en gammel dame ihjel, og Kadhammar rykker ut og rister de indignerte i frakkekraven: du er vel ikke rasist? Hva tror han de svarer eller tenker?