Felix Bilde: Prins Eugen Sommarnatt vid Tyresø (1895)
I et Sverige hvor masseinnvandringens konsekvenser er i ferd med å gå opp for stadig flere, kan man nå skue en febrilsk regruppering. Folk som har sittet i maktposisjon – i politikken, pressen eller kulturlivet, strever med å tilpasse seg en ny virkelighet. De prøver å snu kappen den veien vinden blåser uten at det ser altfor påfallende ut.
Man kan være unnskyldt for å mistenke at disse medløperne ikke har noen ryggrad overhodet. At de ikke mener noe som helst som kunne tenkes å kunne komme i konflikt med egen karriere.
Fredag vakte en tekst skrevet av Mikael Sandström oppmerksomhet. Han har jobbet som Fredrik Reinfeldts statssekretær under alle hans åtte år som statsminister og har siden vært Moderaternas samordningssjef. Han tilhører definitivt makteliten. Dette er hans ord:
Sanningen är att den humana svenska migrationspolitiken är död. Den dog inte på grund av avsiktligt fattade beslut utan på grund av välvilja mot människor som lider och ovilja att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig.
(…)
Det är svårt att erkänna att man gjort fel, särskilt om konsekvenserna blivit allvarliga. För att kunna hantera dessa konsekvenser är det dock nödvändigt att jag och alla andra som haft ansvarspositioner i dåvarande regering, i nuvarande regering, i tidigare regeringar och i nuvarande och tidigare opposition, liksom opinionsbildare i media och intresseorganisationer, inser att det är vår skuld och vårt ansvar att migrationspolitiken havererat.
Sandström fortjener forakt
Hva er dette – en syndsbekjennelse? Det er vanskelig å ta Sandström alvorlig. Dette er mannen som var med på ferden – hele veien, og som ikke sa et knyst. Ikke et knyst! Ikke før nå, når galskapen har gått opp for absolutt alle som ikke måtte ha ligget i kunstig indusert koma de siste årene. Det gis ikke poeng for å si svaret etter at fasiten er lest opp. Sandström holder tilsynelatende dommedag over seg selv, regjeringen, og hele den svenske politiske eliten. Det han egentlig gjør er å vaske sine egne hender. Sno seg unna slik at han aldri vil bli stilt til ansvar for sine handlinger, og slik sikre seg et videre liv i toppolitikken. Han fortjener intet annet enn forakt.
De nyss våknede som nå – halvt våkne, halvt i svime – fabler om hva som gikk galt under Sveriges gigantiske demografiske eksperiment teller etterhvert noen høyprofilerte navn. I det som minner mistenkelig om en koordinert kampanje har flere Moderat-topper i det siste bekjent sine synder. Det startet for et par uker siden da partisekretær Tomas Tobé tok avstand fra identitetspolitikken og beklaget at enhver kritikk av innvandringspolitikken ble stemplet som rasisme.
Noen dager senere kom M-leder Anna Kinberg Batra og sa mye av det samme. ”Jeg vil ikke tilbake til den gamle politikken. Den var ikke bærekraftig.” Og: «Jeg forstår at de som ble utfryst fordi de advarte er sinte og skuffede.»
Man kan innvende at det er bra at den forrige regjeringen innrømmer sine feil. Hvor mye nag skal man bære, liksom?
Risikofritt
Det er ingen grunn til å gi absolusjon så lett. Alvorlig talt, det har gått to år siden valget. M ligger dårlig an på gallupen, og det var faktisk sosialdemokratene og miljøpartistene som brøt innvandringstabuet i fjor. I dag er det helt risikofritt å si det åpenbare, påpeker politisk redaktør i Göteborgs-Posten Alice Teodorescu:
Det finns ingen trovärdighet i att komma nu, när det är totalt riskfritt, och säga det uppenbara. I min värld är det enda hederliga som kan återuppbygga förtroendet att de som piskade folk till lydnad under Reinfeldt (och som nu plötsligt sett ljuset när det gynnar karriären, liksom det då gynnade karriären att förneka) lämnar sina platser till förfogande. Om M ska ha minsta chans är det just vad som måste ske. Omläggningen av politiken blir annars bara platt.
Vi som sade något offentligt, oftast med invandrarbakgrund, har fått betala ett mycket högt pris. Jag har fått dödshot. Om inte jag hade haft en chef med ryggrad på GP (Göteborgs-Posten, red. anm.) hade jag förlorat jobbet och fått karriären förstörd av alla smutskastningskampanjer som riktats mot mig senaste åren. Jag är så less på ryggradslösheten och lismandet. Det är för fan ett lands framtid ni leker med.
Kostnadene
Det er landets framtid dere leker med. Teodorescu og mange andre har, som hun skriver, betalt en meget høy pris for å ha vært i opposisjon til den rådende innvandrings-euforien. Der er mange sørgelige historier. Folk har mistet jobb, mistet venner, blitt mobbet, kalt de verste ting. Fordi de brukte ytringsfriheten sin. En uforbeholden unnskyldning hadde vært på sin plass, men det har vi ennå ikke sett snurten av, heller ikke fra Sandström.
Kostnadene for innvandringen er enorme, men den største konsekvensen er den demografiske utviklingen, der svensker trenges til side i sitt eget land, skriver Tobias Svensson på Tobbes Medieblogg:
Att Mikael Sandström egentligen inte vill be om ursäkt eller riskera sin noggrant underhållna positionering blir än tydligare:
«De fanns ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och som varnade för de konsekvenser vi nu ser. Vi avfärdade dem. Många av dem som på ett högst rimligt vis kritiserade migrationspolitiken buntades ihop med rasister, populister och mörkermän. Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer.»
Och ändå använder du även här idiotuttryck som «rasister, populister och mörkermän» för att demonisera, när du helt har diskvalificerat dig själv från att fördöma någon. Vi får därefter ännu ett exempel på det mest tillåtna beklagandet:
«En av de mest hjärtskärande konsekvenserna av det migrationspolitiska haveriet är att familjer splittras.»
Nej, den mest hjärtskärande konsekvensen är att Sverige raseras, dessutom genom en medveten politik av våra styrande. Familjerna som «splittras» har själva gjort det valet, långt utanför Sveriges gränser. Det är också tragiskt att det fortfarande är så mycket lättare att lyfta fram negativa konsekvenser för migranter än för det egna landet. Som den självgode opportunist han är, beskriver Sandström sedan ett vänstersvar på problematiken, mer utbildning, ett högersvar, lägre löner, och ett populistsvar:
«Populistsvaret är knappt ett svar, utan snarare en protest, som går ut på att huvuddelen av dem som i dag har uppehållstillstånd men inte är medborgare inte ska få vara kvar i Sverige. Det finns inga förslag på hur de faktiska problem som vi står inför ska hanteras och inte heller på hur denna massiva utvisningspolitik skulle kunna genomföras.»
Nonsens. De som här kallas populister är precis samma människor som uppenbarligen har haft rätt hela tiden och med vars politik situationen inte ens skulle ha uppstått. Det är förstås inte heller omöjligt att genomföra «denna massiva utvisningspolitik», vilket som alltid kan göras genom administration och polishandräckning. Om nu dagens polisresurser skulle vara otillräckliga, får vi väl sätta upp en milis som sköter själva tvånget när ett sådant behövs.
Les gjerne Sandström artikkel, den er ikke dårlig. Mye av det han skriver er velformulert og inneholder noen presise observasjoner. Problemet er at mange har formulert denne kritikken for lenge siden, og de har måttet betale en veldig høy pris. Det koster Reinfeldts håndlanger ingenting å komme med den nå.
