Kommentar

Danmark utgjør en trussel mot den svenske modellen, og vel også den norske. Stikkordet er ytringsfrihet. Danmark har kommet til helt andre konklusjoner enn nabolandene i synet på ytringsfrihet. Danskene ønsker nå å avskaffe rasismeparagrafen, fordi den politiseres og misbrukes. Den beste medisinen mot rasisme er åpen debatt, har danskene kommet frem til. Det skremmer vannet av svenskene, de frykter smitte.

Det er to virkelighetsoppfatninger som støter sammen.

Sverige kommer på toppen av rangeringen over land der ytringsfriheten holdes høyest av Reportere uten grenser, mens Danmark kommer et godt stykke ned på listen. Det sier noe om at man går etter kriterier som ikke problematiseres. Man ser kun på solsiden, som Aftonbladets «Vi gillar olika», ikke baksiden som er at SD-medlemmer ekskluderes fra «facket», kun for tilhørighet til et lovlig politisk parti, mens mediene registerer passivt.

Hva er den svenske ytringsfriheten verdt i praksis? En pekepinn er reaksjonen på forslaget om å avskaffe rasismeparagrafen. Sosialdemokraten Anders Grönvall foreslår på ramme alvor at EU i så fall bør innlede tiltak for å kaste ut Danmark av unionen.

Ut fra den svenske modellen er ytringsfriheten underordnet harmonien i det flerkulturelle samfunnet. Slik skal også Lisboa-traktaten forstås, mener Grönvall. Han ser en høyrebølge gå over Europa som ikke respekterer flerkulturen. Den truer sameksistensen, og må derfor stanses med alle midler.

Hvis ikke ytringsfriheten beskyttes vil den dø av seg selv, skriver Grönvall. Hvordan ytringsfriheten kan avgå ved døden av å bli brukt er umiddelbart ikke lett å forstå, men han synes å mene at fascismen vil gjenoppstå. Det lyder merkelig med tanke på Sveriges eget forhold til nazismen: passivt, tolerant, opportunistisk. Sverige forsøkte også den gang å legge bånd på ytringsfriheten. Man skulle ikke støte Tyskland. Slik sett er det offisielle Sverige konsistent. Men Grönvall ser neppe parallellen.

I dag vil han selvsagt være mot marginaliseringen og utfrysingen av redaktør Torgny Segerstedt. Men hvordan kunne sensur være feil den gang, men korrekt idag? Er det ikke snarere lærdommen at sensuren og «hensynene» kveler ytringsfriheten, ikke åpen debatt? At bruk av ytringsfriheten skulle føre til «kvelning» er selvmotsigende.

Grönvall har helt rett i at synet på rasismeparagrafen sier mye om samfunnsutviklingen: Men han må finne seg i å bli bedømt på helt andre kriterier enn han selv legger til grunn. Den svenske modellen er i dag bygget opp rundt antirasisme, og i den blir ytringsfriheten gradvis redusert og innskrenket. Frykten og redselen for å si noe galt, overtar.

At Sverige topper rangeringen over land med friest medier, er en stor vits. Det er neppe noe land i Vest-Europa som er så konformt.

I Nederländerna har Geert Wilders, ledare för det främlingsfientliga partiet PVV, ställts inför rätta för hatbrottsuttalanden. Wilders har samtidigt lyckats med sin utpressning av de andra borgerliga partierna och fått dem att gå med på ett burkaförbud. Den som en gång släpper in en utpressare kommer inte undan. Frågan är om partierna nästa gång Wilders utövar utpressning står inför samma svåra förslag som den danska borgerliga regeringskoalitionen.

För i Danmark har Dansk Folkepartis inflytande över dansk politik nu nått en gräns. Det resultat samarbetet med regeringen nu får är knappast hållbart i vårt euro peiska samarbete och måste få konsekvenser. När den danska regeringen nu diskuterar ett förslag att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp och vi samtidigt vet att de danska domstolarna dömt allt mildare i denna fråga, så är det dags att fundera på vilket följder förändringarna det danska samhället måste få.

Liksom i Nederländerna är Dansk Folkpartis metod att genom utpressning tvinga de andra borgerliga partierna att gå med på det ena främlingsfientliga förslaget – och i detta fall rent rasistiska – efter det andra för att stödja regeringen. När partiet har uppnått en framgång går det vidare med ännu mer tuffa förslag. Utpressningen eskaleras steg för steg. På det sättet har Venstre och Konservative målat in sig i ett hörn som de inte kan komma ut ifrån utan att inleda samarbete med andra partier för att nå en majoritet.

Därför är det viktigt att omvärlden reagerar. Om Danmark avskaffar lagen om hets mot folkgrupp är det enda riktiga att utesluta Danmark från EU-samarbetet. Det är det pris Konservative och Venstre måste betala för att upprätthålla makten i det samarbete de har nu.

En uteslutning är logisk med tanke på vad EU-samarbetet historiskt har för bakgrund.

Det danska så kallade ”rasismparagrafen”, paragraf 266b i den danska strafflagen, motsvarar den svenska lagen mot hets mot folkgrupp. Den danska lagen infördes 1939 första gången, då för att skydda judarna mot den danska minoriteten av nazisterna. Det är den lagen Pia Kjærsgaard, Dansk Folkepartis ledare, nu riktat in sig mot som nästa mål. Och hon angriper den från en sida som kan vinna mångas sympatier. Yttrandefriheten.

Men yttrandefriheten har alltid och kommer alltid att vara begränsad. Det är det som gör att den kan leva och vara ohotad. Om yttrandefriheten inte begränsas mot förtal, rasism och barnpornografi så kommer den att självdö.

När länderna i Europa efter andra världskriget började med ett ekonomiskt samarbete var själva kärntanken att undvika fler krig, att stärka de demokratiska länderna i sin uppfattning om alla människors lika värde och att förhindra att rasistiska och högerextrema krafter åter tog makten i länderna. Självklart var tanken även att hålla undan kommunismen från Västeuropa.

De lagar om hets mot folkgrupp, eller motsvarande, som nu finns i de europeiska länderna, anser jag, är en följd av detta och en del i grundstommen i vår idé om Europa. Detta avspeglas också i Lissabonfördragets första paragraf som inleds med ”Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter”. I nästa mening konstateras att vårt europeiska samhälle ska kännetecknas av ”mångfald och ”icke-diskriminering”.

Om de stolta orden i Lissabonfördraget ska ha något värde bör Danmark, om den nu föreslagna lagen antas, uteslutas ur EU.

Men en närmare titt på vad som händer i det danska samhället kan vi fråga oss om inte Danmark, redan utan den nya lagen, kvalar in för en europeisk diskussion om brott mot unionens portalparagraf. I tidningarna Skånska Dagbladet och tidningen Gringo kunde vi förra året läsa om skolor som i ren apartheidtradition delat upp klasserna efter etnisk tillhörighet.

Då bör Danmark uteslutas ur EU
Den danska regeringen diskuterar nu ett förslag om att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Om det görs måste Danmark uteslutas ur EU, skriver Anders Grönvall.