För mig krävdes det ett år utomlands i vuxen ålder för att upptäcka det som jag hört så många utlandssvenskar prata om och som jag dömt ut som förtal för att jag helt enkelt inte förstått det: Det råder en ohygglig tystnad i Sverige, en tystnad som skriker.

Vi håller vakt och aktar på oss själva och varandra. Och jag har del i skulden; jag har trott mig om att vara rak och ärlig, men jag har omedvetet dämpat andra när de velat ge uttryck för sin frustration. Kanske för att ordvalen inte varit de jag själv skulle ha valt. Värst är när jag inte märkt när jag censurerat mig själv.
….
Ja, vad har hänt med en människa som ursäktar sig och anser sig vara grov när hon ärligt beskriver sina iakttagelser?

Filippa von Platen Malmöitiska iakttagelser under en svensk valrörelse