Nytt

Det er kanskje ikke mange ungdommer som brenner biler i Sverige, men det svenske samfunnet aner ikke hva det skal gjøre, og brannene fortsetter. De begynner å minne om en lavintensitetskrig. Det siste er branner i parkeringsanlegg: mange biler går med og brannvesenet tør ikke gå inn.

Det skjedde i et P-hus i Rosengård i Malmø sist tirsdag. Ti biler ble totalskadd og 86 ble skadd.

Det er selvsagt en overlagt handling: å tenne på en bil i et parkeringsanlegg. Hva tenker de som gjør det? Tenker man ikke på at noen kan ble drept? At det forårsaker store materielle skader? Eller er det nettopp det som er hensikten?

Mye tyder på det. Brannene omfatter skoler, biler, fritidsklubber, barnehaver. De kan vanskelig tolkes som annet enn et hat mot samfunnet.

Det offisielle Sverige later som ingenting. Man våger ikke se hatet i hvitøyet. Svensk presse har lagt seg til en eufemistisk journalistikk, som ser helt dyster-latterlig ut fra utsiden.

Sydsvenskans overskrift: Bilar rökskadade efter storbrand

Reportasjen er preget av en passiv-resignert holdning: man må bare avfinne seg med hva som skjer og sørge for bedre brannsikring. Også brannvesen og politi inntar samme holdning.

– Vi valde att låta det brinna. Det var alldeles för varmt för att gå in, säger Mats Streer, inre befäl vid Räddningstjänsten Syd.

Brandkåren larmades till adressen på von Rosens väg strax efter midnatt, natten mot tisdagen och den mycket kraftiga rökutvecklingen gjorde det inledningsvis svårt för brandmännen att lokalisera brandens ursprung.

Den svarta röken vällde ut ur garaget som är beläget i källarplanet. Att flera av de brinnande bilarna stod inlåsta i kraftiga stålburar komplicerade också situationen.
..
Fastigheten ägs av MKB och bolagets vd Sonny Modig besökte platsen under tisdagen.

– Vi ska undersöka om vi kan sektionera garagen på annorlunda sätt så att bränder inte blir så omfattande som nu, säger han och lägger till att inga beslut är fattade.

Men bedre lås og sprinkleranlegg gjør ingenting med hodene til de som tenner på. Det er der problemet ligger.

Man undres: Hvor langt kan det gå før folk reagerer? Hva tenker menneskene som får bilene sine brent?

Er de grepet av en lammende frykt, eller vil de foreta seg noe?