Med saxofonen på rygg i lädersoffan, rödvinet snart slut och en ny flaska på väg in Efter regnet lyser asfalten sjöblank i nattmörkret och bara du kan smeka bort min oro Thomas Nydahl
Les mer»Trumpeten förlänger andningen och fingrarna leker över instrumentet som vore det en kvinnas sköte Öppet för alla förslag och droppande av oljor Thomas Nydahl
Les mer»(Kern-Hammerstein) …är det bara du som är den soltorkade tomatens sötma och den nyplockade apelsinens droppar …är det bara du som är nattlekens gymnastik och morgonrodnadens stillhet …allt som du är: strandpromenaden om hösten, jazzkällaren om vintern och vårskogens blomsterbäddar sommarnattens porlande vitvinsglas …allt som du är: Chet Bakers trumpet viskar i örat och John […]
Les mer»An awful tempest mashed the air, The clouds were gaunt and few; A black, as of a spectre’s cloak, Hid heaven and earth from view. The creatures chuckled on the roofs And whistled in the air, And shook their fists and gnashed their teeth, And swung their frenzied hair. The morning lit, the birds arose; […]
Les mer»Ósnotr maðr hyggr sér alla vera viðhlæjendr vini; hittki hann fiðr, þótt þeir um hann fár lesi, ef hann með snotrum sitr. Ósnotr maðr hyggr sér alla vera viðhlæjendr vini; þá þat finnr, er at þingi kemr, at hann á formælendr fáa. — Vanklok mann trur vel um alle som hugblidt mun helse. Ikkje han […]
Les mer»After great pain, a formal feeling comes The Nerves sit ceremonious, like Tombs The stiff Heart questions was it He, that bore, And Yesterday, or Centuries before? The Feet, mechanical, go round Of Ground, or Air, or Ought A Wooden way Regardless grown, A Quartz contentment, like a stone This is the Hour of Lead […]
Les mer»Emis—young, twenty-eight— reached this Syrian harbor in a Tenian ship, his plan to learn the incense trade. But ill during the voyage, he died as soon as he was put ashore. His burial, the poorest possible, took place here. A few hours before dying he whispered something about «home,» about «very old parents.» But nobody […]
Les mer»När det regnar och havet är grått, blir jag sjuk… Jag skrattar med solen, jag driver med vinden, jag retas med sjön: hög sjö är det enda jag älskar. Jag bor i en grotta med många flädermöss, men jag är fin och vit med bedrägliga ögon. Mina fötter äro det vackraste jag sett, jag sköljer […]
Les mer»Ingen andlös sommarnattshimmel når så långt in i evigheten, ingen sjö, när dimmorna lättar, speglar sådan stillhet som den stunden – då ensamhetens gränser plånas ut och ögonen blir genomskinliga och rösterna blir enkla som vindar och ingenting mer är att gömma. Hur kan jag nu vara rädd? Jag mister dig aldrig. Karin Boye För […]
Les mer»Nattens djupa violoncell slungar sitt mörka jubel ut över vidderna. Tingens töckenbilder löser sin form i floder av kosmiskt ljus. Dyningar, lysande långa, sköljer i våg på våg genom nattblå evighet. Du! Du! Du! Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum, svävande, svindlande drömmars dröm, bländvit! En mås är jag, och på vilande sträckta vingar dricker […]
Les mer»
