Hans Rustad Det er interessant å se hvordan forvalterne av Den offisielle svenske versjonen skriver om forskjellen på Lars Vilks og Jyllands-Postens tegninger. Kulturredaktør for Dagens Nyheter, Maria Schottenius, har noen kostelige tanker.
Jag tycker att det finns en skillnad mellan Muhammedkarikatyrerna i JyllandsPosten och Lars Vilks rondellhund. De danska Muhammedkarikatyrerna tillkom i en uppjagad, främlingsfientlig, närmast rasistisk stämning, och blev en politiskt laddad gest. Så känner jag inte inför Lars Vilks rondellhund. Han säger själv att han riktar den mot konstvärldens dubbelmoral när det gäller att överträda gränser och tabun, och jag kan följa honom i det resonemanget.
– Min provokation vill inget särskilt, säger han, den prövar bara vad som är möjligt. I den danska fanns det ju lite suspekta attityder, rasism och sådana saker.
– Och när det gäller hundar så är de väldigt trevliga. Det är en kulturell skillnad där. Vi tycker ofta om hundar. Och rondellhundar är ganska skojiga.
Aner Schottenius ingenting om hvor dypt hunden som symbol stikker i den arabiske psyken? Den danske imamene måtte spe på med falske tegninger av griser for å få opp temperaturen. Turbaner med bomber var ikke nok. I Lars Vilks tilfelle er det nok å fortelle at Profeten er tegnet som en hund .
Det bemerkelsesverdige er at svenskene har et slikt behov for å legge avstand til et nordisk broderfolk, selv om de nå befinner seg i presis samme situasjon som danskene.
