Hans Rustad Palestinerne har i alle år vært vår favoritt-underdog. Selv når de omfavner og velger en bevegelse som anvender terror. Kurderne derimot er mer perifere i vår bevissthet, selv om de er langt mer tallrike og idag spiller en mye viktigere rolle, i Nord-Irak, Tyrkia, Syria, og Iran.
Kurderne burde ha alle kjennetegn på en underdog. De er blitt behandlet som pariaer i alle stater. Tyrkias behandling av kurderne har vært minst like hard som israelernes av palestinerne. Likevel har de ikke vunnet våre hjerter.
Nå seiler det kurdiske spørsmål igjen opp. Iran og Tyrkia har felles interesser i å bekjempe en kurdisk stat. Selv dagens selvstyre er de mot, for det styrker den kurdiske selvfølelsen. Iran behandler sine kurdere i vest svært dårlig, og det har vært flere eksplosjoner i området og iranske soldater er blitt drept. PKK er igjen blitt aktive i Øst-Tyrkia, og Ankara er meget oppbrakt over at PKK får operere fra Nord-Irak. Dette var et tema Condoleezza Rice tok opp da hun var i Tyrkia nylig, og hun uttrykte forståelse for Tyrkias bekymring.
Hvis Irak skulle rakne er det ikke utenkelig at Tyrkia vil rykke inn i Kurdistan, i forståelse med Iran. Det vil påføre samarbeidet med USA uopprettelig skade.
I den arabiske verden omtales kurdere som USAs og jødenes lakeier.
Det er en gåte at mens kurderne i Nord-Irak er moderate og har lykkes å bygge en stat med lov og orden, er tyrkiske PKK en voldelig bevegelse. Har det noe med at den er marxistisk-leninistisk å gjøre?
PKK driver utrensking i egne rekker i velkjent stalinistisk stil. Selv i den senere tid er kurdere blitt truet på livet og tvunget til å rømme tilbake til Sverige.
– Det kom också ett mordhot mot mig i en tidning där det framgick att jag inte fick kritisera PKK, säger Ibrahim Güclü, som är med i den kurdiska politiska rörelsen Rättigheter och fred.
Han är inte förvånad över hoten eftersom han inte är ensam om att ha utsatts för mordhot. För ett par veckor sedan valde den kände kurdiske författaren Mehmet Uzun att lämna Turkiet för Sverige, där han tidigare varit bosatt i flera årtionden. Enligt den turkiska veckotidningen Aksiyon är Uzun en av 250 intellektuella och politiker på PKK:s dödslista. Uzun valde att resa sin väg sedan författarvännen Yasar Kemal rått honom till det.
En annat namn på dödslistan var Hikmet Fidan, en avhoppare från PKK, som mördades i somras.
Detta är en praktik som är lika gammal som partiet självt. PKK-ledaren Abdullah Öcalan, som sedan sex år sitter inspärrad på fängelseön Imrali i Marmarasjön, ägnade sig inte bara åt hot; ett stort antal avhoppade partimedlemmar eller andra personer som ansågs brista i lojalitet blev mördade av PKK.
– PKK:s terrormetoder påminner precis om vad den turkiska staten ägnar sig åt, att döda civila och oskyldiga. Man måste strikt lyda partiledningen, annars riskerar man att bli likviderad.
Artikkelen i Dagens Nyheter ble publisert 9/11-2005
