En måte å skille sannhet fra løgn på er å se på hvordan individet opptrer hvis han blir anklaget for å lyve. Den som vet at han har løyet er ofte rask med å prøve å komme til avtaler for så langt det er mulig å redde sitt eget skinn. Når noen først er avslørt har den ingen interesse av å holde seg til løgnen, da er det i stedet mest interessant å prøve å komme seg unna så lett som mulig.

Men hva skjedde med disiplene?

Historien bekrefter at alle disiplene unntatt Johannes døde som martyrer. De endret seg ikke. De mente at alt de fortalte var sant selv om det bokstavelig talt var livsfarlig – og de døde for sin tro på Jesus Kristus.

Derfor, nettopp derfor, er jeg overbevist om at disiplene fortalte sannheten om Jesus og om det de opplevde med ham.

Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!

8. søndag i treenighetstiden

Vi fulgte jo ikke klokt uttenkte myter da vi kunngjorde for dere vår Herre Jesu Kristi kraft og hans komme. Nei, vi var øyenvitner og så hans guddommelige storhet. For han fikk ære og herlighet av Gud, sin Far, den gang røsten lød over ham fra den høyeste herlighet: «Dette er min Sønn, den elskede, i ham har jeg min glede.» Vi hørte selv denne røsten fra himmelen da vi var sammen med ham på det hellige fjellet.

2 Peter 1, 16-18

Välkommen till nya Tankar för söndagen, den åttonde söndagen i treenighetstiden, som i Sverige heter ”Kristi förklarings dag” och har temat ”Jesus förhärligad”. Vi kommer snart att vara tillbaka med video, men nöden har ingen lag och därför får vi i nuläget nöja oss med en text.

Evangelietexten den här dagen består av ett ganska långt stycke ur Matteusevangeliets sjuttonde kapitel. Texten är en klassiker, som berättar om hur lärjungarna Simon Petrus, Johannes och Jakob får följa med Jesus upp på ett högt berg, där han förvandlas framför deras ögon. Texten säger att Jesus ansikte ”lyste som solen” och att hans kläder ”blev vita som ljuset”. Lärjungarna såg dessutom hur Mose och Elia talade med Jesus och de fick höra Guds röst bekräfta Jesus som Guds Son.

Föga förvånande blev lärjungarna livrädda och kastade sig ner på marken, bara för att få uppleva att Jesus rörde vid dem och mötte dem med den uppmaning som är Bibelns vanligaste när Gud talar till människan: ”Var inte rädda!”

Evangelietexten slutar med meningen: ”De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.”

Så långt allt väl, och texten är en välkänd – men också ganska typisk – bibeltext. Låt oss gå ett steg längre, och lyssna till en av de lärjungar som var med den där dagen på berget: den temperamentsfulle och impulsive Simon, han som senare kallade Petrus, klippan, den som Jesus sa att hans kyrka skulle byggas på.

I Bibeln finns två brev, Första respektive Andra Petrusbrevet, som bär Simon Petrus namn. Om breven faktiskt är skrivna av lärjungen själv tvistar de lärde om, för mycket tyder på att texterna är skrivna senare och att författaren helt enkelt har använt sig av Petrus namn för att texterna skulle få mer auktoritet. Det var ganska vanligt att göra så, lite som att många av de konstverk som har signerats av medeltidens kända konstnärer till stor del ofta var målade av deras elever.

Men hur som helst så ingår breven i Nya Testamentet, och det är fullt rimligt att anta att de bygger på material som traderats – det vill säga förts vidare genom att berättas – innan de skrevs ned. Så berättelserna kan mycket väl ha startat med Petrus, även om han inte var den som skrev ned dem och gav dem sin nuvarande form.

Hur som helst är det första kapitlet i Andra Petrusbrevet intressant, eftersom det berättar om samma händelse som Matteusevangeliet, men ur ett annat perspektiv: Simon Petrus perspektiv. Och lärjungen berättar och intygar:

”Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ’Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.’ Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.”

Kan man tro på Petrus berättelse? Trots att han lovar att han talar sanning? Det han berättar om är ju helt orealistiskt. Kanske hallucinerade han? Kanske ljuger han bara rakt upp och ner för att verka märklig? Var det verkligen inte bara «hopdiktade sagor»?

Ja, jag har hört många försök att bortförklara inte bara Simon Petrus vittnesmål, utan alla lärjungarnas vittnesmål om Jesus.

Men jag har samtidigt också hört en bra förklaring till varför man faktiskt kan tro på varje ord lärjungarna sa – och den förklaringen stavas ”Watergate”.

Det var i juni 1972 som fem män arresterades efter att ha gripits på bar gärning för ett inbrott i det demokratiska partihögkvarteret i Watergate. Fem personer – och det dröjde inte länge innan de fem började att slingra sig, ge olika versioner av händelsen och bakgrunden. Några veckor senare hade den politiska skandalen avslöjats och så småningom tvingades president Richard Nixon att avgå.

Fem personer i ett modernt samhälle lyckades alltså inte hålla samman och berätta samma version för förhörsledarna i mer än något enstaka förhör innan allt föll samman. Orsaken är enkel: Inget kan byggas på en lögn, och den som bygger sina uttalanden på lögner måste vara oerhört skicklig på att komma ihåg vad man har ljugit om. När lögnen väl avslöjas – för det gör den! – så faller allt man byggt på den som ett korthus, och faller med tiden i glömska.

Den som talar sanning har å andra sidan inget att oroa sig för. Talar man sanning, behöver man inte minnas något som är påhittat och man behöver inte oroa sig för att avslöjas.

Ett annat sätt att skilja sanning från lögn är att se på hur individen agerar om man anklagas för att ljuga. Under Watergate var de inblandade snabba med att försöka nå överenskommelser för att, så långt det nu var möjligt, rädda sitt eget skinn. När man väl var avslöjad hade man inget intresse av att hålla fast vid lögnen, då var det istället mest intressant att försöka klara sig undan så lindrigt som möjligt.

Men vad hände med lärjungarna?

Historien bekräftar att alla lärjungar utom Johannes dog som martyrer. De ändrade sig inte. De höll fast vid att allt de berättade om var sant trots att det bokstavligt talat var livsfarligt – och de gick i döden för sin tro på Jesus Kristus. Simon Petrus själv avrättades av Rom år 64, genom att korsfästas upp och ner.

Därför, just därför, är jag övertygad om att lärjungarna talade sanning om Jesus och om vad de upplevde tillsammans med honom. Och det inkluderar underverken Jesus utförde, allt de upplevde under Jesus död på korset och vid hans uppståndelse – och allt det som hände innan, under och efter Jesu himmelsfärd. Inklusive händelserna där på berget.

Det är sanning, och därför har berättelserna överlevt i två tusen år.

Så när författaren sätter orden på pränt i det Andra Petrusbrevet, är det till dig som han ger sitt löfte och förklarar:

”Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ’Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.’ Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.”

Det är sanning, den otroliga och fantastiska och alldeles underbara sanningen som lever än idag.

Låt oss be:

Evige Gud,
som lät din Son bli människa
och på förklaringsberget
visade hans härlighet,
öppna våra ögon
så att också vi kan se vem han är
och bekänna hans heliga namn,
Jesus Kristus.
Amen.

Gud välsigne dig!

Har du ikke allerede sett serien The Chosen? Stream alle (så langt) fire sesongene gratis via denne lenken!