Lotta Wendel fra Helsingborg Dagblad var også på Tryckfrihetsselskapets møte. Det er interessant å se hvordan vrangviljen får utløp.

Hennes konklusjon er klar, og – vil man tro: uunngåelig:

Talerne snakket om konsensus som et problem. Men den blir da kritisert over alt, mener Wendel.

Men just det som Hedegaard och Jaldung (sic) menar att man inte får säga i Sverige, tycker jag mig höra som ett ständigt pågående surr, nu även från Sveriges riksdag. Kan det vara så att de som trots allt inte tycker sig släppas fram, helt enkelt har dåliga argument?

När man kallar till yttrandefrihetens försvar tycks det alltså vara rätten att tala ensidigt och fördomsfullt om muslimer och feminister som man vill lyfta fram. Det är ett sorgligt öde för en så viktig fråga.
Det Danska tryckfrihetssällskapets har kritiserats för att bara vara en förevändning för att hetsa mot muslimer.
Det svenska sällskapet lär möta samma öde.

När den danska muslimhetsen ska bli svensk