Har du tenkt på at vår tro – til og med vår tro på Gud – kan få negative konsekvenser, hvor merkelig det enn kan virke.

For på samme måte som vår gudstro kan få livene våre til å skinne lys i verden, så kan også vår tro på Gud bli til en konkurranse hvor vi streber etter å være «bedre kristne» enn alle andre, eller – kl. verste – få oss til å faktisk innbille oss at vi er «bedre kristne» enn andre.

Plutselig har troen som ønsker å forvandle oss og livene våre slik at Guds kjærlighet og vilje kan være tydelig i verden, i stedet gjort oss hovmodige, dømmende og ekskluderende. Til motstandere i stedet for medmennesker.

Og hvordan vi kan overvinne den faren vil vi lære i dagens evangelietekst. Men ikke av den religiøse autoriteten – men av en av samfunnets mest foraktede…

Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!

12. søndag i treenighetstiden

Til noen som stolte på at de selv var rettferdige, og så ned på alle andre, fortalte Jesus denne lignelsen:

«To menn gikk opp til tempelet for å be. Den ene var fariseer og den andre toller. Fariseeren stilte seg opp for seg selv og ba slik: ‘Gud, jeg takker deg for at jeg ikke er som andre mennesker, de som svindler, gjør urett og bryter ekteskapet, eller som den tolleren der. Jeg faster to ganger i uken og gir tiende av alt jeg tjener.’ Tolleren sto langt unna og ville ikke engang løfte blikket mot himmelen, men slo seg for brystet og sa: ‘Gud, vær meg synder nådig!’

Jeg sier dere: Tolleren gikk hjem rettferdig for Gud, den andre ikke. For hver den som setter seg selv høyt, skal settes lavt, og den som setter seg selv lavt, skal settes høyt.»

Lukas 18, 9-14

Välkommen till nya Tankar för söndagen, den tolvte söndagen i treenighetstiden, när temat i de svenska kyrkorna är ”Tro och liv” – två ting, två begrepp som är väsensskilda, men som ändå inte kan skiljas åt.

Tro. Vad vi i vårt inre bekänner som rätt och riktigt.
Liv. Hur vi agerar i vår vardag, den tid vi har här på jorden.

Dessa två flätas sedan samman, för det vi tror på kommer att förverkligas genom vårt liv.

”Men jag tror ju inte..?” säger du kanske. Men visst tror du. Även om du inte, just i detta ögonblick, säger att du är kristen eller ens att du tror på Gud, så tror du. På något.

Kanske tror du på aktiemarknaden, på den gröna omställningen eller på en socialistisk världsordning? Eller på globalismen, eller – som många människor i vårt ultra-individualistiska samhälle – bara helt och hållet på dig själv?

När allt kommer till kritan så tror vi alla på något, och det vi tror på påverkar sättet vi lever våra liv på.

Nu tror du kanske att allt ska sluta i en sensmoral där jag säger att vi bara behöver bli kristna så blir allt bra. Men nej. Så enkelt är det inte. I själva verket kan vår tro – även vår tro på Gud – få negativa konsekvenser, hur märkligt det än kan verka.

För på samma sätt som vår tro på Gud kan omforma oss och få våra liv att stråla av ljus i världen, så kan vår tro på Gud också förvandlas till en tävling där vi strävar efter att bli ”bättre kristna” än alla andra, eller – i värsta fall – få oss att faktiskt inbilla oss att vi är ”bättre kristna” än andra.

Helt plötsligt har den tro som vill omvandla oss och förvandla våra liv så att Guds kärlek och vilja kan bli tydlig i världen, i stället gjort oss högfärdiga, dömande och exkluderande. Till motmänniskor i stället för medmänniskor.

Det låter ju inte så lockande.

Men, som vanligt, ger Bibelns texter oss en lösning på dilemmat på hur tro och liv bör flätas samman. Förebilden är dock inte någon religiös auktoritet – utan en av samhällets mest föraktade under Jesu tid.

Så låt oss gå till dagens evangelietext, när Jesus uppmärksammar just problemet när tron förvandlas till en tävling – något som självklart inte är något nytt fenomen. Texten är hämtad ur ett större sammanhang där Jesus berättar många liknelser, och när Jesus vill förklara hur vi bör låta vår tro bli tydlig i våra liv så berättar han liknelsen om farisén och tullindrivaren.

Evangelisten Lukas skriver:

Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Luk 18:9-14

Just nu pågår OS i Paris. Vissa av oss har suttit klistrade framför våra teve-apparater sedan invigningen och kommer att sitta klistrade där till avslutningen. Andra av oss har knappt ägnat spektaklet en tanke. De flesta av oss har nog en hel del åsikter om det hela.

En fråga som har fått mycket uppmärksamhet är att biologiska män har tillåtits att tävla i damklassen i boxning. I fredags vann en man OS-guld i 66-kilosklassen.

Är den medaljen ärligt förtjänad? Åsikterna om det är många och på sociala medier går diskussionerna höga. Men vinnaren själv anser självklart att han (eller hon?) är en värdig vinnare. Han (eller hon?) är stolt över sin guldmedalj och över att ha besegrat alla motståndare. Han (eller hon?) är ju bäst.

Eller?

Diskussionen om det och om vilka som ska få mötas i boxningsringarna lär fortsätta efter OS. Men faktum är att boxning är en sport som man kan tävla i, och faktum är även att OS delar ut medaljer till de idrottare som är bäst i varje gren man tävlar i.

Men kristen tro är inte en tävlingsgren.

Att vara kristen handlar inte om att bevisa för andra att man är ”mer kristen” än någon annan, eller ens om att bevisa att man är ”tillräckligt kristen”. Nej, den kristna tron handlar om relation.

Den kristna tron handlar om att öppna upp sitt hjärta och välkomna den Gud som älskar oss och som ständigt söker efter gemenskap med oss. Den kristna tron handlar om att låta Gud verka i oss och förvandla oss. Den kristna tron handlar om att se att andra människor är precis lika älskade av Gud som vi är – och att du och jag aldrig kan avgöra hur en annans tro eller relation till Gud ser ut.

Och inte minst: Den kristna tron handlar om att se vårt eget behov av Guds nåd. Att, i våra liv, stilla det ego som – precis som farisén – vill att omvärlden ska se vår förträfflighet och bekräfta den. Vi kommer inte att få någon medalj för vår tro här på jorden, så vi kan lika gärna sluta jaga efter den.

I stället kan vi ta tullindrivarens ord, och göra dem till våra: ”Gud, var nådig mot mig syndare!”

Så även om det inte finns något viktigare – både för vårt nuvarande liv här på jorden och i den evighet som väntar oss efter det – än att tro på Jesus Kristus och låta den tron flätas samman med vårt liv, så kan vi sluta att jaga medaljer.

Visst kommer belöningen, men den kommer inte här och den kommer inte även om vi så lyckas inbilla hela världen att vi gör allt rätt och är så mycket bättre än alla andra. Men den kommer.

Så oändligt stor är Guds nåd mot alla oss syndare.

Låt oss be:

Helige Gud,
vi ber om ärlighet i vår tro
och rättfärdighet i våra gärningar.
hjälp oss att göra det goda vi vill
så att vår tro och din nåd
speglas i våra liv.
Genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.

Gud välsigne dig!