Svenske aviser har hver dag korthugne nyheter som kunne fylt en novelle: Natt til søndag ble to personer «knivskurna» i Stockholm sentrum.

Tre menn røk uklar og en ble liggende igjen. 150 lenger unna ble en  20-åring «knivskuren» i halsen.

Lenger utpå morgenen:

Tidigt på lördagsmorgonen blev en man skjuten vid en bil i Bagarmossen i södra Stockholm.

En boende i området vaknade av skotten.

– Jag hörde hur han ropade på hjälp, säger personen till Aftonbladet.

De to linjene: En «boende» som våkner og så hører ropen om hjelp, sier alt som er å si.

Politiet har ingenting å si. Politikerne har slått av.

En annen malende detalj: En bil som «rivstarter», eksploderer i startblokken slik at den slår nedi fartshiindrene.

Efter skottlossningen lämnade en bil platsen med en rivstart enligt vittnet.

– Bilen slog i farthindret.

Larmet kom in till polisen vid 04.34.

– Det var ett flertal inringare som hörde av sig till oss efter att de hört skotten och att någon ropade på hjälp, säger Mikael Pettersson, RLC-befäl vid Stockholmspolisen.

På de knappe setningene som følger finnes en beskrivelse av politiet og samfunnet det står hjelpeløst overfor.

Politiet «knackar dörr», men: Det finnes ingen vitner. For ingen vil si noe.

Den «skjutna» er kjørt i ambulanse til sykehus. Det er mange patruljer på plats. Efteråt.

Og den vakre setningen, som er lyrikken til dagens Sverige:

– Ingen är frihetsberövad, säger Mikael Pettersson.

Även om flera grannar hörde skottlossningen och såg bilen lämna finns inga kända vittnen till skjutningen.

– Vi har inget signalement, säger Pettersson.

Precis.