Meldte seg for å hjelpe «enslige barn» fra Afghanistan: Møtte kun voksne menn

Unge, mannlige innvandrere i et skandinavisk mottak under den store migrantkrisen i 2015. Foto: Tore Meek / NTB

En svensk jente tar nå et sterkt oppgjør med hvordan hun og andre tenåringer ble brukt til å ta imot «enslige, afghanske barn». Hun fikk sjokk da hun skulle «bli kompis» med opptil 35 år gamle menn.

Under den store tilstrømningen av afghanske migranter i 2015, arrangerte Sveriges Røde Kors en rekke aktiviteter og tiltak for alle de «enslige barna» som kom. Til denne virksomheten benyttet man frivillige, svenske ungdommer som ville hjelpe det de trodde var små, hjelpeløse barn som var alene i verden.

Det hele viste seg å være et kynisk bedrag som Røde Kors aldri har tatt noen selvkritikk for. Her ble svenske, godtroende tenåringer, hovedsakelig jenter, satt i en situasjon som for dem var både forvirrende og farlig.

For de «barna» de skulle hjelpe med lekser og arrangere hyggelige bake-kvelder sammen med, viste seg å være voksne menn, mange godt over 30 år.

I en kronikk i Samnytt beretter den frivillige, svenske migranthjelperen Mira Aksoy om hvordan hun opplevde å bli ført bak lyset av Røde Kors:

Året var 2014 och 16-åriga jag hade värvats till Röda Korsets nya projekt för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn att integreras i Sverige. Men ingen berättade för oss att barnen var fullvuxna män, skriver hun.

Mira beskriver hvordan det hele var fremstilt for henne og andre som skulle hjelpe:

Träffarna skulle bestå av läxhjälp och roliga aktiviteter som att baka och spela fotboll. Jag lockades av att kunna hjälpa små barn att snabbt lära sig svenska, och ge dem något slags trygghet i ett nytt land utan sina föräldrar närvarande. Det kändes som ett viktigt uppdr

Videre forteller hun om det første møtet hun hadde med «barna» hun skulle hjelpe:

Det blev dags för den första träffen. Vi var omkring fem, sex tjejer som möttes upp i city efter skolan för att handla tillsammans. Havregryn, kakao, socker och smör – det vankades chokladbollar. Alla barn gillar ju sötsaker!

Men det gikk ikke helt som forventet:

Förväntansfulla tog vi bussen till asylboendet som låg i utkanten av staden. Väl inne i det gemensamma köket möttes vi av ett tiotal vuxna afghanska män. Inga barn. Bara män. Ingen ville vara med och baka chokladbollar.

På bussen tillbaka till city satt vi mest tysta, skriver den unge, frivillige migrant-hjelperen.

Temmelig oppgitt oppsummerer hun hele opplevelsen med å skulle hjelpe «barna». Hun følte seg rett og slett ført bak lyset av voksne i Røde Kors som burde visst bedre:

Röda Korset hade lovat oss tonårstjejer att vi skulle få hjälpa ensamma barn. I stället skickade de oss ensamma till ett asylboende med vuxna män, från en av världens mest kvinnofientliga kulturer, som låtsades vara barn.

Men i själva verket var det ju vi som var barn. Tonårstjejer som skulle hjälpa vuxna män med läxorna.

Såhär åtta år senare undrar jag fortfarande vilka intentioner organisationen egentligen hade. De ansvariga vuxna var ju medvetna om att de ljög för oss.

Hun kommer inn på hvordan bedraget med disse «barna» etter hvert bredte seg til andre sektorer i Sverige:

De afghanska männen fick gå i skolan tillsammans med svenska barn. De fick tävla mot svenska barn i olika sporter.

Politiker, media och hela offentligheten spelade med i godhetens namn och än idag sopas det hela under mattan.

Avslutningsvis anklager hun svensk offentlighet for ikke å ta et ansvar for det som skjedde:

Vissa håller fortfarande krampaktigt kvar vid lögnen. Ingen vill ta ansvar för riskerna de utsatte svenska barn och unga för genom att blunda för sanningen. Det var vi unga som offrades för bedrägeriet ”ensamkommande flyktingbarn”. Ansvar måste utkrävas av de ansvariga så att liknande aldrig sker igen.

Les også: