Erling Marthinsen 
For to år siden skrev jeg en artikkel om en trend i vårt naboland, hvor såkalte «apatiske» barn hjalp familiene til å få asyl. Barn ble dopet ned og tvunget til å spille syke og apatiske. Dette pågår fortsatt.
En granskning utført av magasinet Filter i 2019 avslørte nok en gang at barn fikk ordre om å ikke prate, le eller reagere på noe. Mange ble sperret inne og feilernært.
Dette fenomenet, som er så og si ukjent utenfor Sverige, har pågått siden 1998. Da var det en 15 år gammel gutt fra Tsjetsjenia som ikke kunne spise eller prate. Fire uker etter at familien fikk oppholdstillatelse var gutten helt frisk.
Under 15 år har läkare, psykiatriker, beslutsfattare och journalister diskuterat den lika infekterade som politiserade frågan om apatiska flyktingbarn. Varför har ingen pratat med barnen?
Selv om mange eksperter hadde mistanker, var det tabubelagt og utenfor «åsiktskorridoren» å antyde at asylsøkere løy og manipulerte. Selv om det omfattet barn som ble mishandlet på det groveste. Barna selv beskrev det de hadde opplevd som et helvete.
Som Anahit Arakelyan (den gangen 20 år) sa det:
– Det er som at jeg løper men faller hele tiden. Jeg har ikke tid til å se bakover (…) Jeg har ikke levd, bare overlevd.
Han var overbevist om at alle sykepleiere, leger og spesialister forsto hva som foregikk. Men ingen sa noenting. Hans eneste funksjon var å sørge for at familien fikk oppholdstillatelse. 12 år gammel hadde Nermin klare planer om å ta sitt eget liv.
Allikevel fortsetter praksisen. Samnytt skriver i dag om en kvinne fra Azerbajdzjan har søkt asyl i Sverige.
Som asylskäl anförde hon bland annat att ett av hennes barn lider av så kallad uppgivenhetssyndrom. Läkare i Azerbajdzjan uppges inte kunna behandla ”uppgivenhetssyndrom” då fenomenet inte existerar där.
Barn med uppgivenhetssyndrom har visat sig kunna tillfriskna på en timme om de separeras från sina föräldrar. Trots det hävdar förvaltningsrätten i Göteborg att det apatiska barnet inte kan ”utvecklas som ett normalt barn” om det inte får asyl och hela familjen får därför uppehållstillstånd.
Dette er et medisinsk fenomen som kun eksisterer i Sverige. Svenske leger mente at denne sykdommen, som kun finnes blant asylsøkere til Sverige, best behandles ved å gi familiene permanent oppholdstillatelse.
Legene hadde på en måte rett, for så og si alle disse apatiske barna blir friske umiddelbart etter tildelingen av oppholdstillatelse. Enkelte barn reiste seg rett opp av sengen når papirene var underskrevet.
Men årsaken var at barnemishandlingen ble avsluttet. Nå har mange av de svenske legene endret mening, men fenomenet består.
Att fenomenet med ”apatiska barn” numera av läkarkåren i stort anses vara en bluff innebär dock inte att uppgivenhetssyndrom helt upphört som skäl till asyl. Med hjälp av intyg från den ökände aktivistläkaren Anne-Liis von Knorring fick en barnfamilj från Azerbajdzjan asyl med hänvisning till uppgivenhetssyndrom så sent som den 30 april 2021.
Svenske leger bidrar på denne måten til at mishandling av barn vedvarer. Og selv om domstolen har fått tips som avviser at barna som saken omfatter er spesielt syke, får hele familien opphold i Sverige på bakgrunn av barnekonvensjonen. I dommen nevnes tipsene, men domstolen avviser disse som uvesentlige. Videre konkluderer man slik:
Migrationsverket har gjort en felaktig bedömning av deras asylskäl.
Eftersom Migrationsverket anser att de har utsatts för våld i hemmet bör de även tro på deras asylberättelse om att de inte kan freda sig mot exmaken/fadern vid ett återvändande trots de anmälningar som gjorts.
Migrationsdomstolen konstaterar att C har diagnostiserats med uppgivenhetssyndrom och att han är i behov av adekvat vård och behandling. Av den dokumentation som har getts in avseende hans hälsotillstånd och framtida vårdbehov framgår att han behöver hjälp med all omvårdnad. Vården bedöms enligt läkarintygen vara livsnödvändig.
I Cs nuvarande tillstånd saknar han således helt möjligheter att leva ett normalt liv och utvecklas som ett normalt barn. Av intygen framgår också att hans tillstånd kan bli bättre men att permanenta trygga förhållanden bedöms vara avgörande för hans möjligheter att tillfriskna.
Dette fenomenet med apatiske barn med såkalt uppgivenhetssyndrom ble avslørt som svindel allerede for nesten 20 år siden. Mistanker om manipulasjon eller misbruk ble avdekket, Nyheter24 publiserte en artikkel i 2005 om en «svindel mot barnemishandling som blir avdekket i Sverige» (den opprinnelige artikkelen finnes ikke på nett).
Svindelen fortsetter, og barna lider.
Kjøp «Et vaklende Europa» av Carl Schiøtz Wibye her!
