Jødisk kvinne i Malmø kvalifiserer til asyl i eget land

Hans Rustad

His­to­rien om den jødiske kvin­nen som bor i Roseng­ård nær­mest som en fange ble vist i SVTs pro­gram Agenda nylig. Expres­sens Anna Eks­tröm skri­ver at ut fra dagens kri­te­rier skulle hun kunne søke om asyl i eget land. Hun opp­fyl­ler alle kri­te­rier om å være for­fulgt av rasis­tiske grunner.

Per­spek­ti­vet er “häp­nads­väckande” som man sier på svensk. Sve­rige - ver­dens mest libe­rale inn­vand­rer­land - har selv utvik­let pro­ble­mer med tole­ran­sen. Offi­si­elt har man vans­ke­lig for å ta det inn over seg. Men til­fel­let med den jødiske kvin­nen som opp­le­ver dag­lig trus­ler og tra­kas­se­ring, rei­ser spørs­må­let om ret­tig­he­ter uten krav kan bli til trus­ler for en liten mino­ri­tet. Og svenske myn­dig­he­ter ser ikke ut til å kunne gjøre noe med pro­ble­met. Hel­ler ikke SVT som sendte pro­gram­met, tør å gå i dyb­den. Etter Agenda hadde man en panel­de­batt der en his­to­rie­læ­rer (sic!) kunne hevde at ara­ber­nes anti­se­mit­tisme kom av Isra­els oppførsel.

Akku­rat det samme for­søk på avspo­ring av debat­ten om anti­se­mit­tisme er fast inn­slag i norske medier.

I debat­ten som följde på Agen­das repor­tage kunde historie­läraren Helena Mechla­oui oemot­sagd påstå att ara­biska invand­ra­res anti­se­mi­tism beror på Israel. Hon har fel rent fak­tiskt, men jag ska inte gå in på det. Idé­his­toriska utlägg­nin­gar är i sam­man­han­get mindre vik­tiga än grund­läg­gande rät­tig­he­ter och reso­lut handling.

Der­med kom­mer man ikke videre. Det blir bare prat.

Detta har nu pågått all­de­les för länge. Man pra­tar och pra­tar - och pra­tar lite till. Den en­sidiga för­följel­sen beskrivs okun­nigt, fegt eller lögn­ak­tigt som “spän­nin­gar mel­lan grupper”.

Fak­tum er at situa­sjo­nen for jøder i Malmø er så ille at den kva­li­fi­se­rer svenske jøder til flykt­ning­s­ta­tus i deres eget land. Det er en vir­ke­lig­het de mest ret­tig­hets­ori­en­terte, som vår egen Thor­bjørn Jag­land, leder av Europa­rå­det, ikke er i stand til å ta inn over seg. Jag­land vil ikke ned­sette noen kom­mi­sjon for å utrede dette pro­ble­met. Han laget en kom­mi­sjon som skulle utrede isla­mo­fobi og frem­med­frykt, men at jøder opp­le­ver et økende press rubri­se­res under den gene­relle beteg­nel­sen “fremmedfrykt/hat”. Til­fel­dig­vis ope­re­rer ikke poli­tiet hel­ler med jøde­hat som egen kate­gori, det blir der­for vans­ke­lig å se hvor omfat­tende det er.

Når det ikke ned­set­tes en kom­mi­sjon for å se på det nye jøde­ha­tet, kan det være fordi pro­ble­met egent­lig ikke burde eksis­tere? At det er en ano­mali, noe som ikke skal kunne skje? At ret­tig­he­ter fører til opp­flam­ming av hat, står ikke i boken. At en under­trykt gruppe hater en annen, hører hel­ler ikke med. Da blir ikke offe­ret “rent” og det skal det være i følge de moralske lærestykkene.

Dette gri­per rett inn i et hoved­pro­blem i sosia­lis­men og venstre­ori­en­tert teori: kan fol­ket ta feil? Nei, sier Jag­land og de ideo­lo­giske multi­kul­tura­lis­tene. Det kan ikke det. Hvis Fol­ket - repre­sen­tert ved mus­li­mene - er hate­fulle, så har det en årsak, - det skyl­des Isra­els handlinger.

Der­for ven­der man all­tid til­bake til denne årsa­ken når spørs­må­let om den nye anti­se­mit­tis­men kom­mer opp.

Men der­med er man til­bake til at det egent­lig er jøde­nes skyld at de blir hatet. Min­ner det ikke mis­ten­ke­lig om den gamle antisemittismen?

Ved følel­sen av dette sam­men­fal­let inn­tref­fer en følelse av ube­hag og taushet.

Eksemp­lene på for­føl­gelse av jøder i dagens Europa blir sta­dig flere.

Anna Eks­tröm er ikke i tvil om at kvin­nen i Roseng­ård har rett på asyl i eget land. En absurd, men vir­ke­lig situasjon.

Att rät­ten till liv och säker­het inte får vill­ko­ras av poli­tiska åsik­ter eller etnisk till­hörig­het fram­går bland annat av Migra­tion­sver­kets reg­ler. Den som utsätts för sådan utpress­ning har rätt att söka asyl.

Kvin­nan i Roseng­ård uppfyl­ler kra­ven. Hon har “väl­grundade skäl att vara rädd för för­följelse” på grund av “ras” och even­tu­ellt “reli­giös eller poli­tisk uppfatt­ning”. “För­följel­sen kan”, skri­ver Migra­tion­sver­ket, “komma från hem­lan­dets myn­dig­he­ter. Det kan också vara så att myn­dig­he­terna inte kan eller vill ge skydd mot för­följelse från enskilda per­soner eller grup­per.” I Malmö gäl­ler vill­kor num­mer två. Var­ken sta­ten eller kom­mu­nen har kunnat skydda de mal­möi­tiska judarna.

För att få asyl krävs vidare att flyk­tin­gen “löper risk att straf­fas med döden” eller “kän­ner väl­grundad fruk­tan att utsät­tas för all­var­liga över­grepp”. Det senare kri­te­riet torde gälla många svenska judar.

Svenska med­bor­gare ska inte behöva fly till andra län­der. Däre­mot är vi i ett läge då sta­ten behö­ver hjälpa med­bor­gare att fly inom lan­det. Kvin­nan i Agen­das repor­tage vill lämna sitt hem, även om hon - för­stås - inte vill bli tvingad till det. Men hon har inte råd att flytta, så hon stan­nar i Malmö trots swasti­kor, skälls­ord och dödsskräck.

Nu, om inte förr, borde det vara själv­klart att mal­möi­tiska judar får flyk­tin­gas­si­stans, och det med det sna­raste - innan det hän­der något värre. Det vore en för demo­kra­tin nöd­vän­dig anpass­ning till nutida för­hål­lan­den. Judar behö­ver inte län­gre fly hit från Polen, utan från en del av vårt eget land.

Sedan, när sta­ten och kom­mu­nen bevi­sat att Malmö inte län­gre är en zon där ras­för­följel­ser til­låts före­komma, kan intern­flyk­tin­garna återvända.

Söka asyl i egen stad?




Om du ikke følger Document på sosiale media kan du følge oss på e-post.

Donere engangsbeløp?Kan du forplikte deg til fast betaling?

Penger kan også doneres til kontonummer 15030249981. Du kan også støtte oss ved å kjøpe bøker eller varer.

Leserkommentarer på Document er gjenstand for moderering, som ikke skjer kontinuerlig og under enhver omstendighet ikke om natten. Vi ønsker en respektfull tone uten personangrep, sleivete språk eller flammende retorikk. Vis særlig nøkternhet når temaet er følsomt. Begrenset redigering av skjemmende detaljer kan finne sted. Skriv til debatt@document.no dersom du ikke forstår hvorfor en kommentar uteblir. Se her for nybegynnerhjelp.