Geir Furuseth 
Historiene om volden, utryggheten og vanviddet i nabolandet vitner om at Sverige behøver hjelp. Illustrasjon: @Document
”Tack för all hjälp. Asså bror du är bäst”. Nei, sitatet er ikke fra svensker som takker Norge for at de har funnet arbeid og en frihavn hos sine brødre i vest. Det er et sitat fra en drapsmann til en annen, i Sverige. Den svenske tragedien handler om utenforskap. Et utenforskap som vil senke de nordiske velferdssamfunnene.
Ordene stammer fra en SMS mellom de to «svenske» tenåringene som nå står tiltalt for å ha hugget i hjel en mann på 23 år i Grums i mai i år. Bakgrunnen for drapet skal ha vært en narkogjeld på 300 kr.
Drapet i mai handler isolert sett om fire gjerningsmenn, en drept og et vitne, alle unge menn med MENA-bakgrunn, bosatt ute på den svenske landsbygda, for mange av dem ville det nok fortone seg som et ingenmannsland, der det er bare å ta seg til rette blant alle «torskarne», som er et av mange oppnavn på medelsvensson.
Drapet fant sted natt til 14. mai i år, i Grums, ikke langt fra grensen til Norge. Slik dekket Expressen saken i mai:
Slike korte nyhetsmeldinger i de svenske tabloidene har blitt dagligdags i vårt naboland. I mandagens utgave har Expressen to slike.
En 16-årig pojke blev i maj kidnappad i Vårberg söder om Stockholm.
Gärningspersonerna krävde honom enligt åklagaren på pengar – och misshandlade honom svårt.
Nu åtalas sex personer misstänkta för inblandning i människorovet. (Expressen)
Grums
Dagens hovedsak, for en stakket stund, er imidlertid drapet i Grums, et lite tettsted ved Vänern, vel ti mil fra svenskegrensen ved Ørje, rett før Karlstad i Värmland. Det har fostret flere kjente ishockeyspillere til ishockeylaget Färjestad, og det er hjemstedet til to av medlemmene i det en gang så ultrapopulære dansbandet Sven Ingvars.
Men Sverige handler ikke lenger om Pontus, Albert og Carl og de andre svenske (og norske) spillerne på Färjestad eller for den saks skyld om «Byns enda blondin«. I dag er det Ahmed-er, Muhammad-er og Mahmoud-er som dominerer. Fulle av testosteron og forakt gjør de Sverige utrygt, for alle. De forakter foreldrene som lovte dem gull og grønne skoger i landet med de mange blondinene, de forakter det svenske samhället og mannspuslingene som ikke tåler noen ting, men likevel lar dem holde på. Litt dop, litt for egenmedinisering og litt for egen vinning i håpet om en dag å kunne reise verden rundt som prisbelønt, svensk gangstarapper med fine biler og masse penger.
Sverige er tilgrumset, tilsvinet og fortapt. Ødelagt av svenske politikere som nektet å se skriften på veggen for 40 år siden. Ødelagt av et samfunnssystem som ikke tok vare på det gode og trygge, men som straffet dem som varslet om farene som truet ved å la grumset styre gatene. Denne saken sier det samme, bare med andre ord:
Misstanken: 23-åring mördad för 300 kronor
Natten mellan den 13 och 14 maj ringer en ung man till SOS. Han har hittat sin bästa vän svårt skadad intill socialkontoret i Grums, berättar han för operatören.
– Han har stora jävla hack i hela jävla, alltså bröstkorgen, säger han.
Han ombeds att påbörja HLR. Han räknar hjärtkompressionerna högt för SOS-operatören.
– 7,8,9, det är min fan, bästa kompis som ligger här.
Men trots livräddningsförsöken, både vännens och senare ambulanspersonalens, går mannens liv inte att rädda. Runt midnatt dör han, 23 år gammal.
Vitnet visste hva og hvem som var involvert. Han var selv en del av miljøet.
Med hjälp av vittnets berättelse lyckas polisen snabbt få fram ett namn på en misstänkt. Vid en husrannsakan påträffas två unga män – båda grips bara timmar efter att mannen hittats död, och de har nu åtalats misstänkta för mord.
I polisens förundersökning framträder bilden av olika ungdomsgäng, mer eller mindre inblandade i narkotika och små narkotikaaffärer, en gruppering och ett möte som slutar i tragedi.
Tragedien fortsetter
Politiet nøster videre og finner raskt frem til to andre unge menn som de sikter for å ha hjulpet drapsmennene.
Till en början nekar de till att överhuvudtaget ha varit hemma hos männen.
Sedan får en av dem några sms upplästa för sig. Ett som skickats från en av de misstänkta mördarna till honom, några timmar efter att offret hittats död:
”Inte mycket och sova broo. Tack för all hjälp. Asså bror du är bäst”.
Och svaret:
”Lugnt bram. Svär på allt. Fixade det dära också med sakerna”.
Ordet bram forteller oss at de to medhjelperne er kurdere. Bram betyr bror, men brødrene var ikke så smarte likevel. Denne gang var det svenske politiet sterkere og smartere enn det importerte brorskapet.
Mannen blir upprörd när han möts av uppgifterna och börjar gråta under förhöret.
Han lyckas samla sig innan han säger att ”allt känns jävligt jobbigt”. Att han hjälpte till att ta en papperspåse från lägenheten, men att han inte visste vad som var i den.
I påsen, har polisen fått veta i andra förhör, fanns viktiga bevis. Blodiga kläder, och knivarna som använts för att döda.
De fire fra MENA, bosatt i de svenske skoger, langt fra sine opprinnelige hjemsteder, vil nok få en liten tur bak det svenske gitteret (gallret), men jeg tviler på at noen av dem, eller for den saks skyld norske og svenske politikere, har lest og forstått Gustaf Frödings dikt herunder. Gustaf Fröding vokste opp i nærheten av Grums, og også for ham var livet vanskelig.
Fröding har kallats en «tillvarons utlänning». Hur det kan kännas att stå utanför, att vara en utomstående vid sidan av livet, kan man läsa i dikten En ghasel som han skrev under sin vistelse i Suttestad. I den skrev han bland annat:
Jag vill jag vill, jag skall, jag måste ut och dricka liv,
om blott för en minut, jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret
Ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret. (Wikipedia)
Misstanken: 23-åring mördad för 300 kronor
Les også:
