Kan det möjligtvis vara så att den stundtals grova danska debatten faktiskt rensat luften? I Sverige tar sig den grövsta debatten under jorden, dvs. på nätet, där det finns en hätskhet jag knappt trodde var möjlig. Trots alla anti-diskrimineringsbyråer, trots alla anti-rasismkampanjer, alla statliga, kommunala och enskilda bidrag till det ena behjärtansvärda projektet efter det andra, trots en ökande offentlig sektor som livnär sig på godhet mot minoriteter (åtminstone vissa), och, trots att Mona Sahlin har sagt att svensken inte bara ska tolerera olikhet utan älska den (ett yttrande ovärdigt en partiledare och en otänkbar yttring av en politiker i vilket annat land än Sverige), har vi så mycket större problem än i Danmark. Hos oss gror utanförskapet, bidragsberoendet, kriminaliteten i invandrartäta områden och svenskhatet och, vilket vi uppmärksammar mer än det andra, svensk främlingsmotvilja. Vi lär vara en av världens största producenter av vit makt-musik. Om inte Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får möjlighet att påverka både samhällsdebatt och politik är jag rädd för att svenska grabbar, uppfödda på multi-kulti och negativ särbehandling, kan slå in på en katastrofal väg.

Filippa von Platen Malmöitiska iakttagelser under en svensk valrörelse