Hans Rustad Nu vaggar mitt hav sina vågor vid dyningens eviga dån. Jag lyssnar tili vågornas kärlek och vaggar min son. I sädefälten går vinden och vaggar nattliga strån. Jag lyssnar til vindernas kärlek och vaggar min son. Gud vaggar de ändlösa världar, som tystnaden kommer ifrån. Jag känner hans hand i mörkret och vaggar min son. […]
Logg inn for å lese videre (abonnenter).
Støtt Norges viktigste uavhengige medium!
Bli abonnentPluss-artikler blir åpnet 48 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
