Hans Rustad Nu vaggar mitt hav sina vågor vid dyningens eviga dån. Jag lyssnar tili vågornas kärlek och vaggar min son. I sädefälten går vinden och vaggar nattliga strån. Jag lyssnar til vindernas kärlek och vaggar min son. Gud vaggar de ändlösa världar, som tystnaden kommer ifrån. Jag känner hans hand i mörkret och vaggar min son. […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Arkiverte artikler er forbeholdt abonnenter.
