Noen personer mistenkt for tyveri på Universitetet i Lund ble beskrevet “med ord som “utländskt utseende” och “indiskt utseende”. Dette skal nå bli en slutt på. Et signalement på tyver skal ikke lenger være “krenkende”.
Ved Universitetet i Lund skal man nå innføre nye regler for hvordan man lager signalement på innbruddstyver. Dette skjer etter at sikkerhetssjefen tabbet seg ut grovt i en epost til universitetets mange avdelinger der han våget beskrive hvordan en tyv faktisk så ut.
Mange vil mene dette virker ganske fornuftig. Det hele ville vel gått over av seg selv var det ikke for at tyven dessverre ikke så svensk ut. Tyven ble derimot beskrevet som ”utenlandsk” og ”indisk”. Og det går jo ikke an i Sverige.
Nå skal universitetet sikre seg mot den slags diskriminering i framtida. Avisen Sydsvenskan dekker saken i lojalitet med det politiske kommissariatets retningslinjer. Jeg gir herved ordet til den angrende sikkerhetssjef Per Gustafson:
Framöver ska en tydligare mall för hur man skriver ett signalement göra att liknande formuleringar undviks.
– I den här nya skrivelsen som vi har tagit fram så använder vi oss av vedertagna begrepp som ska beskriva en person oavsett härkomst, etnisk tillhörighet, hudfärg eller andra aspekter som kan skapa värderingar eller som man kan bli kränkt av, säger Per Gustafson
Du har forstått det helt riktig. Et signalement skal ikke lenger ha referanser til hvordan vedkommende ser ut dersom dette kan bli oppfattet som krenkende. Ikke bare vil de holde hudfargen hemmelig, men de utelukker alle typer signalement som kan krenke noen. Mange vil mene at dette er å gå ganske langt. Bare fantasien setter grenser.
Dette skjer i Lund, like ved Malmø i vakre Skåne, en region som nå er rammet av en dramatisk økning i kriminalitet. Med slike hjelpere som universitets rektor og sikkerhetssjef er det lite håp om bedring.
Det viktige i denne saken er ikke bare det idiotiske i nøytrale signalement men måten rektoren og sikkerhetssjefen velter seg i jamrende beklagelser. Det er noe ML-aktig over det hele. Man ydmyker seg på en nærmest rituell måte. Saken blåses opp og ydmykelsen gjøres dypere for at saken ikke kun skal være en innrømmelse av en konkret feil, men slik at saken skal framstå som en markering av rettroenhet og lojalitet.
I stedet for å kommentere dette rasjonalt, saklig og balansert, kommer det en messende selvpisking. Dette er tegn på at vi her har ikke bare med symbolpolitikk å gjøre men at vi ser resultatene av en sosial kontroll – om en frykt som er så sterk at de som krysser en grense må ydmyke seg offentlig.
Her er igjen sikkerhetssjefen:
- Jag ber alla om ursäkt. Jag har inte lyckats nå samtliga, men de som har hört av sig till mig har jag personligen sökt upp och bett om ursäkt. Jag tar helt och hållet det fulla ansvaret för att det har brustit i kontrollen av språkbruket.
Rektor tar en moderlig og refsende tone. Sikkerhetssjefen har ydmyket seg tilstrekkelig til at han tilgis av mor.
– Det är verkligen både olyckligt och brist på att i det ögonblicket ha tänkt till. Samtidigt illustrerar det väl hur folk pratar med varandra om varandra. Vi vill naturligtvis inte att det ska stå på det sättet, men samtidigt vill jag inte kritisera någon enskild anställd för de gör så gott de kan och vi får ta ansvar för att instruktionerna inte har varit tillräckligt väl utarbetade.
Jeg tenker sikkerhetssjefen passer seg i framtida.
Journalisten er godt plassert inne i den samme boblen. Hans eneste spørsmål er av den anklagende sorten, den som truer med fordømmelse og refs:
- Är det inte märkligt att sådana formuleringar släpps igenom på ett universitet?
Noen ville kanskje snudd litt på det og spurt om det ikke også er litt merkelig at et signalement tross alt ikke skal si noe om hvordan personen faktisk ser ut.
Dette er den nye svenske moralismen, den politiske tvangstrøye som rammer Sveriges to viktigste arenaer for fri tanke, fornuft og åpenhet: media og universitetene.
Politisk korrekthet er ikke lenger dekkende for hva som skjer i den svenske offentligheten. Vi er langt over i en kollektiv galskap. Hvor er Holberg, Ibsen, Bjørneboe? Hvor er Hjernevask, hvor er Monty Python?
Skånske røvere derimot har nå en ting å gjøre, smøre seg med skokrem og de er sikret anonymitet.
