Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige. Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.
Invandrare har länge varit överrepresenterade i brottslighet, men nu begår de alltså också merparten av alla polisanmälda brott.
2005 publicerade Brå (Brottsförebyggande rådet) rapporten “Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”. Där är det tydligt att brytpunkten kunde förväntas komma någon gång under 00-talet.
Brårapporterna
Brå har gjort två större undersökningar angående invandrares överrepresentation i brott, 1996 och 2005. “BRÅ-rapport 1996:2″ undersöker åren 1985-1989 och “BRÅ-rapport 2005:17″ undersöker åren 1997-2001. I stora undersökningspopulationer analyserade Brå hur stor del av brottsligheten i Sverige som invandrarna står för. Nedan en tabell från 2005-rapporten som visar vad de båda rapporterna bland annat kom fram till (sid. 32).
Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda1) stod för 68.5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten.
De flesta läser antagligen inte så långt som till sidan 32 i rapporten utan förlitar sig på att Brå kommer att betona de viktigaste delarna av resultaten. Det viktigaste enligt Brå verkar vara det här som listas som första punkt när de på sidan 10 redovisar “bilden i huvudsak”:
De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott,
vare sig i den förra studien eller i den nya.
Det är förstås sant. Men om invandrare hade varit registrerade för 50 000 mord varje år och svenskarna inte ett enda, så hade det fortfarande varit sant.
Om man tydligt både vill visa vad överrepresentationen och vad procentandelarna i tabellen ovan innebär kan man göra så här.
Samtliga brott 1987
Här är resultatet från kolumnen “Polisanmälda brott 1985-1989″ överfört till den polisanmälda brottsligheten 1987.
Då anmäldes det 1 092 417 brott. De med svensk bakgrund står för 68.5 procent vilket motsvarar748 349 brott.
Stapeln för utländsk bakgrund är uppdelad i tre delar. Den rosa och röda delen visar antalet brott som de folkbokförda med utländsk bakgrund står för. Den undre rosa delen är andelen brott om gruppen hade haft samma brottsbenägenhet som de med svensk bakgrund, 159 842 brott. Den röda delen är antalet brott som utgör överrepresentationen, 151 453 brott. Det totala antalet brott för denna grupp blir således 159 842 + 151 453 = 311 295
Den gula delen är de icke folkbokförda. Asylsökande, illegala, turister, kriminella utländska ligor etc. 32 773 brott.
Samtliga brott 1999
På samma sätt har jag från kolumnen “Polisanmälda brott 1997-2001″ överfört resultatet till den polisanmälda brottsligheten 1999. Som synes knappar personer med utländsk bakgrund in på dem med svensk bakgrund. Det beror främst på att de med utländsk bakgrund är så många fler än 1987 men också på att överrepresentationen har ökat. Den rosa delen visar det “normala” antalet brott med svenska mått mätt, och den röda delen visar brotten som vi fick “i bonus”, 231 512 brott.
De icke folkbokförda ökade sin andel från 3 procent av brotten 1987 till 7 procent 1999. 83 212 anmälda brott.
Överrepresentation
Överrepresentationen har alltså ökat mellan de två rapporterna. För “invandrares barn” från 1.5 till 1.6 och för de utrikes födda från 2.1 – 2.5. Det låter ju inte så farligt, och det verkar inte Brå tycka heller.
Så här skriver Brå i 2005-rapporten (sid. 34):
..risken att vara registrerad som misstänkt för brott bland dem som är födda i Sverige av minst en utrikes född förälder är i stort sett densamma under åren 1997-2001 som den var under åren 1985-1989 (1,6 jämfört med 1,5)…
Överrisken för dem som själva är födda utomlands har däremot ökat något, från 2,1 till 2,5.
“Ökat något” skriver Brå. Om man omvandlar ökningen till antal anmälda brott för det år då Brå skrev detta (2005) motsvarar det mer än 50 000 fler brott. Om man räknar från 2000 och fram till och med 2011 innebär ökningen ca 650 000 fler brott.
Varför har då överrepresentationen ökat? Som förklaring till ökningen skriver Brå (sid. 37):
Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott
Dessa områden är framförallt Mellanöstern och Afrika, och invandringen därifrån har ökat kraftigt de senaste 11 åren.
Samtliga brott 2011
Med resultaten från de två rapporterna som utgångspunkt kan man göra en hyfsad uppskattning2 av hur det ser ut idag.
Min beräkning visar att 45.6 procent av brotten begicks av personer med svensk bakgrund. Vilket innebär att svenskarna sedan några år tillbaka begår en minoritet av brotten. Enligt mina beräkningar inträffade brytpunkten 2007.
Interaktivt diagram
Här finns ett interaktivt diagram där man kan följa utvecklingen för “Samtliga brott” och där fler år finns med.
Uträkning
En mer detaljerad beskrivning av uträkningen finns att läsa här. Där finns också alternativa beräkningar där olika variabler har ändrats i både pessimistisk och optimistisk riktning.
Problematisk kategori
Kategorin “Samtliga brott” är problematisk i flera avseenden. Grova brott blandas med mer triviala brott. I vissa brottskategorier kan polisen själv påverka antalet anmälningar i stor utsträckning osv. Och kategorin är problematisk inte minst i detta sammanhang eftersom invandrare tenderar att utmärka sig i vissa typer av brott.
I nästa del tar jag upp invandrarna och de grova brotten. Då blir det helt andra siffror.
PS: Om ni använder diagrammen, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av texten.
1.Svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är den gamla definitionen på “svensk bakgrund”. Definitionen ändrades 2003 till att inbegripa även de svenskfödda med en utrikesfödd förälder. BRÅ-rapport 1996:2 kom innan ändringen och den andra rapporten använder också den gamla definitionen. Med goda skäl eftersom svenskfödda med en utrikesfödd förälder är överrepresenterade i den polisanmälda brottsligheten jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Jan Ahlberg som skrev rapporten 1996 använde till och med begreppen “svenskar” och “invandrare”. Tänk vad konstiga de var förr.
2. Alla diagram som jag publicerar i detta ämne handlar om uppskattningar. Även de från BRÅ. Ingen har eller kommer någonsin ha full vetskap om hur brottsligheten fördelas. Helt enkelt eftersom alla brott inte klaras upp. Att antalet brott i staplarna är mycket exakta beror på att jag har valt att omvandla procentsiffrorna till antal brott, för att göra det hela lite mer påtagligt.
Opprinnelig publisert på Affes Statistikblog, og gjengitt med forfatterens vennlige tillatelse.
