Det händer ofta intressanta saker på Malmö stadsbibliotek. Det är den 15:e april och bibliotekets hemsida proklamerar att man idag kan låna en levande bok. Det är ett återkommande program som blivit mycket populärt – så populärt att bibliotekarier så långt ifrån som Australien rest hit för att implementera idén down under. Att låna en levande bok innebär att man på tu man hand får sätta sig ned och prata med en intressant person. Det kan vara en ”transsexuell”, en ”ortodox präst”, en ”pilgrimsvandrare” eller ett ”regnbågsbarn”. Vid flera tillfällen har man kunnat låna en “muslim”. (För några år sedan hette samma program Låna en fördom - man kunde få tala fritt med någon som det antogs att det rådde förutfattade meningar om.)
Hur som helst, denna dag utlovades bland annat både en ”same” och en ”homosexuell muslim”. Det sista lät spännande så jag går dit och mycket riktigt står det en gravid kvinna i slöja bredvid ett bord med sameluvor. Prata om tillfälle att bli av med förutfattade meningar! Men hon för redan ett samtal med en man så jag får ställa mig i kö för att låna henne. Programvärden ser vänlig och inbjudande ut. Jag går fram till henne och frågar glatt om det är här man anmäler sig för att prata med den homosexuella muslimen? Leendet fryser och hon kastar en orolig blick bakåt mot den slöjklädda damen som befinner sig någon meter längre bort. ”Det är inte idag!” säger hon kallt och avvärjande – det är tydligt att hon vill att jag ska gå min väg. Men jag står på mig: ”Men det står ju på er hemsida att man kan få låna en homosexuell muslim idag?” Kvinnan rycker till och kastar ännu en orolig blick bakåt. Det verkar vara just orden ”homosexuell” och ”muslim” som bekymrar henne. Konstigt – hit kommer man ju för att vidga sina vyer? Den muslimska kvinnan har nu uppfattat att programvärden tycker att något är på tok. Hon avbryter sitt samtal och ser frågande på mig. ”Hej,” säger jag och ignorerar bibliotekskvinnans förskräckta och avvärjande min, ”är du en homosexuell muslim”? ”Nej,” svarar kvinnan lika vänligt och fortsätter samtalet med sin gäst.
Här kunde episoden tagit slut – men programvärden väser: ”Det där skulle du ha frågat MIG om!” Hon är riktigt arg. ”Men,” invänder jag, ”är det inte naturligast att fråga direkt den det gäller?” Det går inte att ta fel: programvärden är rasande på mig och hon väser något mellan sammanbitna läppar. Jag går konfunderad därifrån. Jag tänker att en sociolog hade kunnat skriva spaltmeter om programvärdens beteende. För jag tror ju faktiskt inte att hon är fördomsfull vare sig mot muslimer eller homosexuella eller ens kombinationen därav. Men jag är ingen sociolog, bara en vanlig biblioteksbesökare som är trött på nymoralister som har tagit på sig mastodontuppdraget att skydda muslimska damer från vad de tror kan uppfattas som kränkande frågor. Jag klickar in på dagens program igen vid närmsta dator. Det kan högst ha tagit tio minuter efter ovannämnda episod. Men programmet har ändrats – den utlovade homosexuella muslimen är puts väck! Nu står det istället: Låna en muslimsk kvinna…
Filippa von Platen
