I Malmø velger nesten en tredjedel av elevene bort den nærmeste skolen. De velger skoler i en annen bydel eller friskole. Den svenske avisen Sydsvenskan skriver om disse valgene av skole og illustrerer flyttestrømmen. Det er en strøm av elever som går til og fra de forskjellige skolene. Rosengård er unntaket, for der går strømmen av elever utelukkende ut av området. Kun halvparten av Rosengårds barn i skolepliktig alder går på skole i egen bydel. Utdanningsjef, jytte Lindborg i Rosengård er bekymret.
Klart flest elever pendlar bort från Rosengård. I Rosengårds skolor går bara drygt hälften så många elever som det faktiskt bor barn i stadsdelen – de åker i stället till kommunala skolor i grannstadsdelarna, till friskolor, eller till en helt annan kommun. Ytterst få pendlar dit. Som Sydsvenskan tidigare skrivit, håller stadsdelen på med en stor omorganisering av skolorna för att bli av med en del skollokaler eftersom de är alldeles för stora i förhållande till antalet elever.
– Om det är så att man väljer bort skolorna för att man anser att de inte är ett bra alternativ, då är det allvarligt. Nu ska vi göra en översyn för att se varför eleverna väljer andra skolor, säger Jytte Lindborg, barn- och utbildningschef på Rosengård.
Foreldre oppgir skolestørrelse og svenskspråklighet som grunner til å velge bort nærskolen. At kulturforskjeller også kan være en årsak våger man vel knapt å tenke i Sverige. Lignende tendenser ser man også i Oslo, hvor det også byttes skoler. I Oslo prates det om å bytte til “hvite skoler.”
De föräldrar hon talar med nämner oftast två orsaker till att de väljer hennes skola – skolstorlek och svenskspråkighet.
– Det handlar om andelen svensktalande elever på skolorna, man söker sig till skolor med hög andel barn som pratar svenska som förstaspråk. Det är ett medvetet val av föräldrarna, säger hon.
Hon arbetade på Kroksbäcksskolan på 1990-talet, och såg hur de mer utbildade föräldrarna började flytta sina barn därifrån.
– Det ledde till en mer segregerad skola, säger hon, och tycker att elevernas rörlighet i staden snarare stjälper än hjälper integrationen.
Professor Nihad Bunar mener at muligheten til å velge skole forsterker segregeringen i Malmø. Det er de flerkulturelle forstadsskolene som blir skadelidende. Spørsmålet som burde stilles er: Hvorfor er det slik at flerkulturen stadig blir forklart som berikende av den politiske eliten, men velges mer eller mindre bort av de som utsettes for den?
Nihad Bunar är professor på barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och har skrivit en avhandling om hur mångkulturella förortsskolor påverkas av att eleverna kan välja skola. Hans svar på hur elevernas rörelser i staden påverkar integrationen, är dubbelt.
– Det är både och. På individuell nivå ser man att det går bra för vissa elever. Men när man tittar på de sammanlagda effekterna är det en bidragande orsak till fördjupad segregation.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1608665/Storsta-strommen-gar-fran-Rosengard.html